asomianna

Jag insåg idag att jag gjort en miss med en av mina klasser och borde ha lagt upp arbetet på ett helt annat sätt. Det har blivit mycket svårare för dem än vad som var nödvändigt. Jag måste helt enkelt arbeta efter ett motto som lyder: "Gör det inte lätt för mig, gör det lätt för dem". För ska jag vara duktig och verkligen underlätta deras arbete (vilket kommer att behövas om de efter detta ska behålla nån form av motivation) kommer jag verkligen få slita häcken av mig med den kursen. Så... Fan va jobbigt det bli nu då!

En annan jobbig sak - som lärare har man många tankar om genus och jämlikhet i klassrummet. Det kan vara allt ifrån en så kan tyckas enkel sak som elevers taltid till hur man själv bemöter och talar till eleverna. För att underlätta jämlikhetsarbetet i avseende taltid kan en enkel regel vara att varannan elev som talar (nu menar jag given talan i klassen, inte de som sitter och småsurrar) ska vara av vardera könet. Men detta är bara enkelt i teorin. Verkligheten ser helt annorlunda ut, verkligheten är den att jag har denna uppdelning:

grupp 1 22 killar - 6 tjejer
grupp 2 15 tjejer - 1 kille
grupp 3 11 killar - 6 tjejer
grupp 4 18 tjejer - 4 killar
grupp 5 19 tjejer - 4 killar

Hur lätt är det egentligen då att fördela taltid på ett bra och rättvist sätt? Mitt i allt detta ska man försöka se INDIVIDERNA också. Nä fy fan - nu har jag en otroligt stor rättningshög som väntar på mig, så det är väl bara att sätta fart. Nä men va säger du? Är det fredag eftermiddag? Det hade jag missat.

Oj då, nä men det var väl iiiiinte meningen, jag råkade visst missa ett litet kommatecken där. Det ska såklart vara; Slicka, mus och höstfeber. Ojojoj uuuuundra om det kommer att visa sig i statistiken för dagens bloggläsare?

Jo men i alla fall. I lördags var jag på stan med den personen jag oftast äter vårens första mjukglass och såg då två personer som slickade i sig lite glassig sötma. Så kom vi fram till att man lätt kan säga vilken som är årets (eller vårens om man ska vara noga) första mjukglass, men det är mycket svårare att bestämma vilket som är den sista. Den sista är heller inte lika speciell, då börjar man snarare se fram emot de första igen. Första gången för denna period då man tänder värmeljus och kryper in i en filt, dricker glögg eller får för sig att man ska baka lussekatter. Har hört att många män tycker det är otroligt sexigt med tjejer som äter (slickar) mjukglass och det kan jag förstå, men fascinationen kring bananer har jag svårare för.

En mus, ja jag såg den inte men de i min närhet sa att det sprang en mus över golvet där jag var på lördagskvällen. Där jag för övrigt hade otroligt tråkigt, men det kommer fler gånger då det kan vara mer fartfyllt.

Hösten, den är här nu och den är som allra vackrast just nu. Träden spelar de mest otroliga färglekar och jag känner en stark dragning till att kratta ihop en stor hög med löv och bara kasta mig i den. Jag var barnvakt åt min underbara systerson igår och när vi gick hem från butiken där vi handlat lite mat (köttbullar) hittade han ett stort och vackert löv. Han sa att han ville ta med det hem och sätta det i en tavla. Tyvärr föll koncentrationen på annat lite senare och i en sekund där jag inte såg honom kastade han lövet och ägnade sig åt att sjunga istället. Men så som han sjöng, helt fantastiskt, jag var bara tvungen att haka på. Så, om du igår såg en liten och en stor person som sjöng: "Trallallallala vilken härlig dag", ja då var det vi.

- Först av allt, detta är ingen särskrivning på ordet "Dallasavsnitt" utan det är medvetet Dallas avsnitt med en skippning av det lilla ordet "nummer". Så för att förtydliga:

Dallas, avsnitt nummer X:

Ja vem behöver egentligen de amerikanska dokusåporna för att omges av dramatik? Allt vi behöver av den kvoten finns ju alldeles omkring oss, mycket närmare än vi tror. Här finns allt - svartsjuka, otrohet, glädje, hat, korruption, maktbegär, vänskap, illvilja... you name it! Själv har jag nyss fått en hela en och en halv timmes redovisning på detta påståendes sanning och efter den tiden sved det inte bara i örat på grund av mobilen uppvärmning (läs strålning) av mitt öra utan även inom mig då jag insåg det sjuka i vissa människors beteenden.

Av respekt för andra människor och även dess rapportörer tänker jag såklart inte klarlägga detta påstående med ett specifikt exempel men tänk efter, se runtomkring dig. Hur många människor vet du om som på ett eller annat sätt snikit åt sig äran för någon annans arbete? Hur många personer har du träffat i denna stad som du vet av någon annan som varit med denna personen på ett eller annat sätt? Visst, nu råkar jag känna så mycket som två personer som är gifta med sin fjortiskärlek, men hur vanligt är det? Nä, folk knullar runt till höger och vänster och även om jag inte på något sätt påstår att jag är bättre själv börjar man ju faktiskt undra. Var går egentligen gränsen? Bara så sent som igår fick jag höra kommentaren att alla har faktiskt vart med alla.

Parantes - det finns en tanke kring det här med vem som "har varit" med vem. Tänk efter; du är med (och för att tala i klartext menar jag nu knullar med, eller haft sex med om du tycker att det låter finare) en person, som i sin tur är med en annan person, som i sin tur är med en tredje person.... du fattar, detta fortsätter länge. Är det då konstigt att det förr eller senare blir så att alla vart med alla? Så nästa gång du ser en sliskig människa på krogen och äcklas lite över dess framfusiga raggande, tänk då på att en annan person en gång gått hem med honom eller henne och att någon du varit med i sin tur rumlat runt med denne. Jag förstår att vissa kanske tappat bort sig i resonemanget nu, så för att underlätta för dig - börja använda kondom för guds skull, för det är sliskets bakterier du får i dig när du går hem med den där riktiga hunken.

Vi bor i en halvstor stad i vad resten av landet kallar periferin, men här finns ändå allt man vill och inte vill ha. Behöver du se sanningen, ja men gå då på Casino en fredagskväll och spana in öppen prostitution, gå ner på Navet en söndagseftermiddag och se hemlösa människor, sådan man inte vill tro ska finnas i ens hemort (om man inte bor i Stockholm och ser verkligheten varje dag). Se dig omkring, du kommer inte att se skådespelarna i Dallas, du kommer att se aktörerna i vardagens dokusåpa. Och du - tänk på att lära dig dina repliker för du är med du också!

Så var det äntligen helg igen. Den här veckan har gått hur fort som helst och även varit riiiiiktigt lugn, det beror såklart på att jag inte haft så många lektioner denna vecka då eleverna haft hemuppgift. Jag kommer att få ta igen allt detta med råge den dagen alla uppgifterna kommer in och det är dags för rättningshögen att växa ordentligt. Vore man det minst lilla smart skulle man inte ge eleverna annat än x-prov, men jag har ju den där dumma delen inom mig som säger att jag vill ju att de ska lära sig något också. Attans!

Helgen då? Party party tills jag ligger i en rännsten och sjunger Janis Joplin-låtar? Nej du min vän eller annan läsare, de dagarna är förbi. Ikväll blir det rödvin och fyra timmar med Borta med vinden i god väns sällskap, en sån underbar film det är. Imorgonkväll tänkte jag jobba lite extra så det blir inte heller nå galej, inte för min del i alla fall, de runtomkring kan jag inte svara för.

Hakade föresten på facebook-trenden för ett tag sen, jaha då var man fast där med. Fast jag har upptäckt att det är inte så att jag lägger till ännu en sida där jag spenderar mycket tid utan jag tar från de redan befintliga. Så den sammanlagda tiden jag spenderar på olika commutitys är nog densamma. Sen är det såklart som så att man kan tyckas vara ute jämt när man har möjlighet att låta datorn på jobbet stå på hela dagarna. Det är ju faktiskt dessutom rätt kul att då och då kunna skicka iväg små hälsningar till de där människorna man känner men inte riktigt umgås med, bara för att säga hej. Det gör man - jag - inte annars.

Dessa saker kommer inte i någon favoritordning på något sätt.

1. Jag har en park alldeles utanför mitt arbetsrum. Där brukar jag sätta mig två gånger i veckan á 15 minuter, läsa en deckare och dricka en kopp kaffe. När jag återvänder till arbetet känner jag att ny energi har laddats.

2. Te! Har fått lära mig att man ska dricka svart te på morgonen då det innehåller mycket av motsvarigheten till koffein, alltså uppiggande. Grönt te till mat då det är bra för ämnesomsättningen och rött te på kvällen då det inte alls innehåller något uppiggande utan snarare är lugnande. Te med honung i är mumma det.

3. Lars Winnerbäck - hans texter är underbara och jag tycker väldigt mycket om hans röst.

4. Min familj och mina vänner. Ni är underbara allihopa.

5. Min laptop och trådlöst internet i lägenheten - helt fantastiskt. Sitter i soffan med datorn i knäet och skriver vad jag vill. Det är skillnad det mot för att behöva ha en massa fula databord och liknande.

6. Komplimanger - ge någon en komplimang lite då och då, det är en så liten handling som gör människor runtomkring dig så glad. För vem blir inte glad av att få höra lite fina ord nån gång lite då och då?

7. Uppvärmd kinamat. Igår när jag cyklade hem svängde jag in på China box på Björneborgsgatan och köpte mig lite kyckling med champinjoner och bambuskott. Det är ingen kulinarisk höjdare direkt och heller inte något bottennapp, hela stället luktar rökt och det är sådär halvbilligt. Men man får en portion som räcker till två middagar så dagen efter är det bara att värma på och så har man mat den dagen oxå.

8. Rött vin, inga vidare kommentarer behövs för denna underbara livsdryck.

9. Min nya lägenhet, älskar den. Trivs hur bra som helst.

10. Böcker. Kollade igenom de klassiker som Expressen kommer att släppa på tisdagar några veckor framöver, jag hade redan de flesta men några ska jag ta och köpa. Böcker är så mycket, de är avkopplande, stimulerande, fantasieggande, kultiverande... å massa mer... dessutom tycker jag att det är himla fint med bokhyllor.

Okej jag kan ju inte välja bort... 11. Sex - ja hur hade du annars tänkt att livet skulle fortsätta levas.

Jaha... idag fick jag veta att jag måste byta handledare till mitt examensarbete eftersom hon som jag har inte anser att mitt ämnesval - läsning - tillhör hennes område, som är svenska. Man kan inte tro att det är sant men så är det. Så nu måste jag tillbaka in i snurrhjulet som en förbannade hamster och leta efter en ny handledare och allt strul runt det. Så förmodligen kommer väl allt vara klart ungefär en vecka innan uppsatsen ska vara färdig och det blir ingen examen denna termin heller. Låter jag irriterad? Nej då, jag tycker faktiskt att jag håller inne rätt bra med vad jag egentligen tycker om detta lärosäte och dess byråkratiska struktur.

Jag vill ju komma igång nu, jag har en tanke som jag tror på, jag vill få det gjort. Jag har inga ambitioner just nu att skriva en höjdaruppsats som kommer att få hela paradigmer att ifrågasättas, jag vill bara bli klar. Varför ska det vara så förbannat svårt? För ett och ett halvt år sedan satt jag ca tre-fyra veckor innan en uppsats skulle vara klar och fick veta att mitt ämnesval inte godkändes. Är det då konstigt att jag nu vill veta att allt är okej innan jag kör igång? Nej, jag tycker inte det! Jag skrek jääääääääääääääävligt högt inom mig själv idag när handledaren återigen tog upp det ämnet och frågade om det var något för mig. Svalde, tog ett djupt andetag och sade att jag vill satsa på det jag nu har framför mig och att jag vill veta att det är okej innan jag börjar. Men... nu måste jag få tag på en ny handledare, något tips någon? Led mig till mitt mål!

Det fanns en tjej, vi kallar henne X, som en gång var en elev till mig. Något år senare kom en annan tjej, vi kallar henne y, som även hon var en elev till mig. Dessa två tjejer har på något sätt stannat kvar inom mig och lyckades bli de elever jag kommer mest ihåg. De är båda mycket lika, inte bara till utseendet utan även till personligheten. Kanske är det helt enkelt en typ av tjej som jag lätt kan relatera till, lätt kan få kontakt med och lätt uppskatta.

Nu sitter säkert nån gnällspik och retar upp sig och tänker att - man får inte ha favoriter som lärare - och det är helt sant, det får man inte. Men tro det eller ej, även lärare och elever är människor och människor trivs olika bra med varandra. Så även om jag som lärare aldrig får visa vad jag känner för eleverna så är det oundvikligt att tycka bättre/sämre om vissa.

I alla fall... dessa två tjejer är lite speciella på ett annat sätt också. X fanns i min elevstyrka under en tid då jag gick från singel till stadig, jag hade nyss träffat en ny man i mitt liv och var riktigt otroligt nykär. Sådär nykär så att man inte ens vandrar på de rosa molnen längre utan man har redan passerat dem på väg ut i den oändliga rymden. Lika oändlig som man inbillar sig att kärleken är. Tjej Y fanns i mitt liv när den kärleken försvann, tomheten tog över och jag steg in i singellivet igen. De varma känslorna hade ersatts av frustration, svek, sorg och ilska och detta även fast vi inte ens hade en fientlig avslutning på vårt förhållande.

Så nu alldeles nyligen träder X in i mitt liv igen, fortfarande som elev, men av den äldre sorten. Jag kunde minnas på vilket sätt jag uppskattade henne, jag kunde se hennes likheter med Y och jag kunde även ge mig själv tillåtelse att minnas hur underbart jag tyckte att kärleken en gång var. Jag mötte även Y för någon dag sedan, hon log och hälsade på mig. Den kärlek jag en gång hade må ha blåst iväg som löven på björkarna, men värme och glädje finns fortfarande inom mig.

För ett tag sedan träffade jag en jättefin kille, han var verkligen toppen. Lång, snygg och trevlig. Vi hade en jättemysig träff och när vi skildes åt var det för att ses igen. Så sades det i alla fall, så trodde jag... det blev inte så. Kan inte säga varför, det klickade väl helt enkelt inte på det sätt jag inbillade mig. Men sånt händer, inget att gräva ner sig över. Plenty more fish in the sea!

En del tycks tro att det bara är män som skräms av framfusiga kvinnor och packar när saker och ting går för fort. Så är det inte, även vi kvinnor kan fly snabbt. Visst vill jag hitta någon, någon att dela min tid med, men jag vill göra det på mitt sätt, i min takt. Kasta dig inte över mig! Men visst hoppas jag att min ensamma tandborste snart ska få en vän....

Han bakar kakor mest hela dagen.
Han bakar stora, han bakar små...
han bakar några med... nånting på.

Idag har jag och kära syster bakat och bakat och bakat. Hur mysigt som helst! Även systersonen hjälpte till såklart, han kavlade sin egen lilla deg, med samma kavel jag själv använde när jag som fyraåring hjälpte till med bakningen, han smetade på smör, kanel och rikliga mängder socker, delade upp degen i mindre bitar och lade dem i bullformar. Killen fyller 3 år i december! Han var hur duktig som helst, det var snarare mamma och moster som klantade till det och inte tog ut hans små bullar ur ugnen innan våra stora var klara, så när de väl kom ut var de små stenhårda degklumpar. Men det gjorde inte så mycket, han gjorde dem själv och han fick smaka av våra - som föresten blev himla goda.

Spenderar helgen hemma hos mamma och pappa. Lugnt och skönt, bara kravlöst familjeumgänge. Igår spelade vi ett spel, det var jag, mamma och syster mot pappa och svåger i ett könen-möter-könen-spel. Stooora stereotypesfrågor som baseras på att kvinnor kan allt om matlagning och gardiner och män kan bilar och sport, men det var ändå rätt kul och vi vann en gång var så det var väl lika bra. Kanske kan man "skylla" deras vinst, som kom sist, på att vi hunnit drick en del vin då. Plus en flaska champagne då vi även hade lite att fira. Himla mysig kväll och förhoppningsvis blir det lika mysigt ikväll oxå. Sen hem imorgon och ladda inför veckans lektioner...

Måndagar är för mig, än så länge, lektionsfria och därför bestämde jag mig idag för att inte åka ner på skolan utan spendera dagen hemma istället. Självklart måste jag ändå göra det som jag skulle ha gjort om jag befann mig på arbetsplatsen, men hemma har jag tillgång till en dator med internet, något jag ännu inte har på skolan. Jaja, det var inte det här jag skulle berätta... Men nu vet du i alla fall varför jag sitter hemma och avnjuter en ny Marian Keyes, äter upp gårdagens Biteline till lunch och råkade ha på "idioter-ring-och-spela-bort-era-pengar-program" i bakgrunden. (Till mitt försvar bytte de program medan jag hämtade nått i köket.)

Jag hade precis fått ett mail av en kompis så jag kollade inte på tjejen som måste ha en pratmotor inplanterad eftersom de lyckas prata om vad som helst hur länge som helst. Men så mitt i svarandet av vännens brev hör jag henne säga något om att de har aerobicsmusik på i bakgrunden och att det nu är fritt fram att hoppa och skutta där hemma framför tv:n medan man väntar på att telefonbolagen ska ruinera en fullständigt. Hon gjorde dock detta samtidigt som hon pratade om att det mycket väl var helt okej att unna sig god mat under sommaren. Jag vet inte... läpparna rörde sig, det kom ord, men sen vet jag inte mer... Iiiiiaaaalllllaaaafaaaalllllll så hör jag henne säga att det nu finns strippaerobics, att detta förr bara funnits i USA men nu letat sig vidare till Sverige - läs Stockholm. Det lustigaste av allt var hennes glädje över detta fenomen som nu tydligen äntligen uppenbarat sig, som att det är något vi alla saknat så länge.

Nu är frågan, hur sexig är man under ett svettigt aerobicspass? Hur sexig skulle man vara om man försökte sig på en strippteas, framförallt medan man fortfarande är i behov av fler aerobicspass? Och hur sexigt kommer detta att vara tillsammans? Varför måste man ens lära sig att strippa? (Den frågan kommer att höra ihop med ett kommande inlägg som ännu bara finnes i mitt huvud). Så frågan är nu hur länge det kommer att dröja innan de "hippa" träningsställena i Sundsvall upptar detta nya fenomen och arrangerar strippaerobics? Och i nästa led ä när kommer det till Friskis och svettis?

Igår var en helt underbar dag. Den började bra, den blev bättre och sedan blev den helt underbar.

Under den del dagen blev bättre träffade jag en helfin och trevlig kille över en tvåtimmars kaffestund. Ett härligt leende, bruna ögon och förhoppningsvis en fortsättning gör en glad ända längst in. Vi träffades efter det att jag helgen innan gjort något jag inte brukar våga, men man får chansa lite ibland och har man tur blir det en vinstlott. Kan inte säga något om utdelningen på denna ännu, men inte känns det som en nit inte.

Senare på kvällen hade jag inflyttningsfest med ett gäng tjejer. Det dracks bål, mousserat vin, shottar och även en del annat. Det var en härlig samling tjejer och jag är jätteglad över alla som kom. Sedan hade jag aldrig väntat mig den fantastiska present jag fick av dem alla, kan inte nog säga hur tacksam jag är över den och att jag har vänner som dessa.

Väl ute på krogen var det kanske inte årets höjdarkväll. Jag vet inte riktigt vad det var för folk ute egentligen, men mycket fyllon, irriterande svettbomber och allmänt sådär. Hade inte tråkigt, det kan man inte ha på dansgolvet med min "elitkompis". För att återgå till det där med svettbomber - vad är det med vissa människor egentligen (oftast mörkhåriga män), tvättar de sig inte eller? Det var första gången sedan krogarna blev rökfria som jag fick gå ifrån dansgolvet hela fem gånger för att något slisk stod bredvid och stank så mycket svett så det stack i ögonen och inte gick att andas. Visst förstår jag att man kan bli lite svettig om man dansar en hel kväll, det blir jag med och framförallt kan det bli lite varmt i nacken om håret är utsläppt. Men jag har då aldrig varit med om att folk har vänt sig åt mitt håll och rynkat på näsan, dessutom tror jag bestämt att om jag någon gång luktade så illa skulle mina vänner säga det till mig. Så har du en vän som du vet med dig och du har en aning om att denne kanske inte vet att han eller hon stinker, säg det till den då. Var en vän - kom med sanningen!