asomianna

Varning för äckel!!!

I dagarna har jag haft det dubbelsidiga nöjet/obehaget att gå på en arbetsintervju och i det läget har jag insett att jag har gjort en hel del på relativt få yrkesår. Sedan jag tog studenten har jag inte bara pluggat en sex-sju år jag har även arbetat som (butiks)bagare, kriminalvårdare, produktionsledare, högstadielärare, gymnasielärare, telefonist, kassörska och säkert något mer också,  ja hotellstädare. I de olika yrkena finns fördelar och det finns nackdelar. Det härliga med tex bagare, kassörska och hotellstädare är att när dagen är slut är den slut och man tänker inte mer på det förrän det är dags att slita sig upp ur sängen nästa dag. Fördelen med att arbeta inom skola och kriminalvård är att man lär sig otroligt mycket, inte bara om andra människor, utan även om sig själv. Jag känner att min förmåga att ta folk har utvecklats enormt de senare åren (kanske sammanbinds något med att även jag mognat men jag tror absolut att dessa yrken hjälpt till en hel del). Man fick även en intellektuell stimulans (vilket jag inte direkt kan känna att jag sväller över av just i dagslägets yrkessituation).  

Nackdelen med att arbeta som bagare säger väl nästan sig själv, jag bodde i Eskilstuna och jobbade i Strängnäs så jag fick kliva upp så tidigt på morgonen att jag allt som oftast mötte krogfolket på deras hemfärd när det var dags för mig att köra igång med jobb. Vid denna tidpunkt hade jag dessutom en röd Amazon från 1968 och den var inte alltid att lita på. Den stora nackdelen med butiksarbetet, både bageridelen och kassörskayrket, var såklart kunderna. Det är nästintill fascinerande hur illa en del människor beter sig emot andra då de anser sig ha rätt i något de inte vet något om. På tal om "inte vet något om" - den största nackdelen med läraryrket var föräldrarna. Jag glömmer aldrig den fredag- eller lördagskvällen då jag stod inne på en toalett låååångt ifrån nyckter och diskuterade en elevs betyg med hennes mamma som ringt mig klockan elva på kvällen och tyckte att det var något som lämpade sig att prata om just då. Eller den pappa som vägrade tro att han son ljög - om allt - men det var i alla fall en liten tröst för mig den dagen det gick upp för honom.

Å så nackdelen med dagens yrke - hotellstäd - och det är nu du kan sluta läsa om det är så att du är sugen på chokladpudding eller risgrynsgröt. Det är helt otroligt va äckliga människor det finns!!! Inte för att det var någon nyhet innan men när verkligheten på riktigt kommer ifatt en är det inte direkt ett leende som sprider sig över läpparna när man drar på sig dubbla plasthandskar. Första kallsupen kom en dag denna vecka då jag steg in på ett rum och möttes av en vägg av öl, det var öl och McDonaldsrester överallt i rummet. Jag drog en suck och öppnade dörren till toaletten, sen stängde jag den jäääävligt fort och öppnade fönstret på vid gavel. Toaletten var full av skit (och tro mig, jag vet att jag överdriver lite ibland men denna gång gör jag tyvärr inte det). Det var inte bara skit i hela skålen utan även utanpå toaletten, på sitsen, på väggen bakom, på spolknappen... ja tammefan överallt!!! Nästa "härlighet" var idag; jag bäddade en säng som stank så mycket sperma att jag bara ville spy. Jag var tvungen att kolla under mina skor så att jag inte hade klivit i något eftersom luckten satt kvar i näsan på mig en lång stund efteråt.

Så för att återgå till början (om du nu inte har sprungit iväg för att kräkas lite) så var jag som sagt på en anställningsintervju igår. Det började med en telefonintervju, sedan ett personlighetstest via data, sedan en intervju med Manpower och så slutligen igår det sista mötet med förhoppningsvis min nya chef. Jag kommer att få veta innan jul och den dagen jag får veta kommer hela världen att höra mitt jubel eller mitt sorgeskrik. Fick dock veta att det var 1100 (jajamen, du läste rätt - elvahundra) som sökt tjänsten så jag ska hur som helst vara nöjd över att ha gått så långt, men det skulle kännas förjävligt att stupa på målsnöret.

I dagens skoldebatt finns, den för mig absurda frågan, om eleverna ska få betygsätta sina lärare. Jag förstår tanken med en internkontroll och att det kan sätta "krav" på lärarna att prestera bättre. Men i slutändan kommer det garanterat bli så att "bästa" läraren är den som är mest generös med betygen och högskolorna kommer sedan stå där med elever som har MVG i alla ämnen fast de kanske inte är kompetenta till mer än G. Nu verkar det dock som en lärare i Tyskland fattat galoppen, hon ger elverna vad åtminstone hon tror att de vill ha - strippning!!!

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article4121393.ab

Det är nog tur att jag slutat som lärare!

Jag har enligt det nya räknesättet inom högskola och universitet över 300 poäng och det nämner jag endast för att på så sätt tydliggöra att erfarenhet finnes av föreläsningar och kurser.

Så - Föreläsningar kan vara helt fantastiska oh de kan även vara ett rent helvete. Nu när jag är på en utbildning för produktionsledare inom Kriminalvården har jag redan denna fjärde dag erfarit båda sidor. Igår hade vi en av den bra sorten. Han var tydlig, humoristisk, hade ett varierat röstläge, insåg att människor i grupp inte aktivt orkar lyssna i mer än 45-50 minuter, var kunnig och gav oss verkligen en bra heldag i sitt ämne.

Men så idag kom raka motsatsen. Gubben, eller stofilen om man vill vara lite elak, var en av de sämsta föreläsare jag har stött på. Han hade samma uttråkade och uttråkande röstläge hela tiden, det enda fysiska showandet han hade var viftandet med sina glasögon, han slog upp full bild från kanonen med fulltext som han läste innantill, sedan delade han ut de olika lagarna och förordningarna och gick igenom det hela IGEN. Jag höll på att bli fullständigt galen!

När en föreläsare är så usel som denna man var blir gruppen ofta inte bara sega och oengagerade utan även nonchalanta emot föreläsaren. Själv skrev jag denna text, skickade sms och ritade en massa, andra satt och småpratade eller i värsta fall nickade till. Ingen av oss ägnade sig åt dessa ouppfostrade handlingar under gårdagens föreläsning.

Vi pratade om det på lunchen att det skulle vara typiskt för ett stelt verk som just min myndighet och menade att en betalande kund som till exempel ett företag skulle aldrig godta att 28 personer med full lön utsattes för detta. Kanske är det så, men det värsta av allt är ändå att denna totalt urusla föreläsning bara är nästan lika dålig som en föreläsning i pedagogik jag en gång plågade mig igenom på lärarutbildningen. Då gjorde det ju inte saken bättre av att det var en usel pedagog på en pedagogikutbildning. Han kanske skolkade den dagen de lärde ut hur man gör en bra föreläsning tillsammans med dagens gubbe.

Så - Kurser. Jag läser just nu en kurs i sociologi på halvfart distans och det är bland det värsta jag någonsin varit med om i utbildningssammanhang. Som jag nämnde i början har jag läst en hel del på högskola och detta är inte heller min första distansutbildning, men aldrig har jag varit med om en så sjukt svår kurs som den jag läser nu. Jag har pluggat alldeles för mycket för att behöva sitta på en introduktionskurs på A-nivå och känna mig som en idiot. Jag betvivlar inte på något sätt att de lärare jag har besitter den kunskap de gör så varför måste de "sätta dit mig" på det sätt de gör. Introduktionskursen i psykologi som jag läste för några år sedan hade all litteratur på engelska och ändå är detta sju gånger svårare. En fråga i en inlämningsuppgift består i sig av nio frågor och då var den frågan i sig bara en av fem, och den inlämningsuppgiften i sig vara bara en av fyra. Jag har hört att många har hoppat av redan och vill jag verkligen inre tillhöra den gruppen, jag vill fullfölja detta som jag har påbörjat - för DET är något jag måste lära mig och bli bättre på¨.

Vad andra (läs vissa föreläsare och lärare) behöver är uppenbarligen pedagogisk kunskap.

Hjälp va tråkigt jag har!!!!!!!!!!!!!!

Har inte fått några varor så jag har inget arbete att göra och idag är tredje dagen. Och inte nog med att jag är totalt syslolös och har hur tråkigt som helst, dessutom ser alla att jag inte har något att göra och nu börjar "fan-va-slö-du-är-blickarna" komma mer och mer och det är fan inge kul, speceillt när det inte är mitt fel. Folk frågar varför det inte finns några grejer och jag försöker förklara att jag beställt men att det inte är jag som bestämmer vad som kommer och när... men man tar till sig den informationen man vill ha.

Om inte DHL kommer idag blir jag galen...

Idag tog jag vår spritt nya tjänstebil, hämtade ett släp och körde upp till Härnösand. På vägen började jag fundera på en fråga, är det 80 eller 90 man får köra med släp? Då det skulle vara ytterst pinsamt om jag i uniform i tjänstebil skulle bli stoppad för fortkörningsböter ringde jag polisen för att fråga. Trafikpolisen jag fick prata med lät faktiskt glad över att jag frågade och jag fick känna mig lite dum som inte visste, men ändå bra som frågade. Ja det är 80, nu vet jag vet!

Körningen gick hur bra som helst och när släpet var återlämnat och allt var klart berättade jag för säkerhetsansvarig att det var första gången jag körde med släp. "Och det berättar du nu!" säger han med en 60-årings bortglömda målbrottsstämma vilket endast kan besvaras med "Självklart berättar jag det nu!", tänk er annars va fnoskig han skulle bli om han vetat. Nä ibland kan det vara bättre att berätta (eller fråga) efteråt.

Många har frågat mig om jag inte saknar den intellektuella stimulansen jag förmodades få av att arbeta som lärare och på den frågan finns tre svar.

För det första var det på många sätt roligt och givande att arbeta som lärare i svenska och självklart utvecklade jag delvis även mig själv och mitt eget språk, även om jag i vissa fall vill tala om en negativ utveckling. Detta med grund i att elevernas stavning påverkade mig i den grad att jag nu anser mig själv vara en mer osäker stavare än innan. Kanske tog hjärnan till sig alla felaktigheter men sorterade in dem på fel plats i huvudet så att jag nu får anstränga mig hårdare för att solla bort det grammatiskt okorrekta. Min erfarenhet av gymnasielärare i historia påminde mig bara om hur mycket jag inte kan så där finns det mycket mer att hämta. Min tid som gymnasielärare i psykologi är dubbel, dels lärde jag mig en massa om ämnet och dels lärde jag mig en massa om mig själv som människa och som lärare. I vissa fall är jag nöjd, i andra inte.

För det andra så även om det förvisso förekommer så är kanske inte Albert Camus och Doris Lessing det som diskuteras flitigast här på min arbetsplats, men det finns faktiskt en massa områden fulla med kunskap som inte har något alls med kultur och litteratur att göra, som inte ens har med det man kallar intellektuellt område att göra. Här finns en massa kunskap om människor, samhället och bemötanden och jag känner att detta arbeta är riktigt givande för mig, jag känner hur jag utvecklas både professionellt och privat här. Detta kanske låter... hm, vad ska jag säga... pampigt, uppblåst... eller jag vet inte vad, men så är det i alla fall.

För det tredje så kommer jag att läsa sociologi på distans i höst medan jag arbetar. Detta är inte något jag måste göra utan helt enkelt bara för att jag vill, för att det är intressant och för att jag tror att det på många sätt kan vara bra för mig. Ett ex till mig lämnade kvar Anthony Giddens bok Sociologi, en riktig tegelsten som räknas till en av världens ledande introduktionsböcker i ämnet (om man ska lita till vad folk säger och vad de skriver på baksidan av boken). Den ingår inte i min kurslitteratur men jag tänkte att det kan vara en bra start att läsa den då den inte bara är väldigt lättläst utan det känns även som att halva boken "kan" jag redan med grund av tidigare studier och erfarenheter. Jag har nu läst cirka 29% av bokens 653 sidor, gör resten av matten själv.

Jag började igår att skriva ett inlägg om de sju dödssynderna men då jag var så otroligt förbannad när jag skrev det insåg jag att det inte vore så smart att genast publicera det jag skrivit. Jag tror att det är något som många, kanske framförallt yngre, glömmer idag - att det man en gång lagt på internet alltid finns där. Bilder laddas ner och ord som kan (miss)tolkas på tusen olika sätt måste man kunna stå för.

Därför kommer nu en lite mildare, lite förfinad, ja lite censurerad version av det jag egentligen skrev igår:

Högmod; storhetsvansinne, fåfänga - Superbia

Girighet - Avaritia

Vällust; otukt, begär - Luxuria

Avund - Invidia

Frossero - Gula

Vrede - Ira

Lättja; likgiltighet - Acedia

Dessa är de, enligt de katolskt kristna, sju dödssynderna. Dessa finns i vår vardag dagligen oavsett om vi ser dem eller ej. Det torde finnas människor som anser att andra skall utplånas på grund av dem men om det baseras på verklighet eller filmmakare i Hollywood kan jag ej svara för. Något jag dock kan svara för är den frustration jag idag känner över en människa och som i sig personifieras vad jag ser som den allra värsta av dessa synder - Lättja.

Jag har i mitt jobb glädjen och möjligheten att möta en massa olika sorters människor. De kommer från olika bakgrund, har olika förutsättningar, valmöjligheter och har fått olika chanser i livet. Alla jag möter är inte bra människor, alla är inte dåliga. Men en av dem - hon är den absolut likgiltigaste och lataste människa jag träffat i mitt liv.

Här (liksom i det övriga samhället) kan man hitta alla de andra också, men exemplen får låta sig vänta. Kanske måste jag dock vara ärlig och väva in mig själv i den näst sista, jag var så irriterad och förbannad på henne igår att jag både somnade och vaknade med samma tanke; att idag då...

Jag vann!

Kaxigt skrev jag för ett tag sedan att det inte skulle bli några problem för mig att jobba natt... *host host harkel*... hm... jag kanske får ändra det påståendet en aning. Jodå, det stämmer till den delen att jag håller mig vaken, är inne på tredje vaknatten nu och trots att ögonen svider så håller de sig uppe. Hålla mig vaken fixar jag! Men det finns en annan aspekt på detta som jag har märkt är mycket negativt - min kropp mår skit! Jag kände när jag gick till bussen idag för att ta mig hit att hela kroppen skriker, den vrålar efter mat och sömn medan jag fortsätter att misshandla den. Låt mig förklara:

Fredag morgon - äter frukost vid 9-tiden, glass på stan vid 12, McDonalds halv tre, hem å försöka sova, glömmer maten till natten hemma så det blir mackor och kaffe under natten, försöker äta frukt istället för choklad som hjälp att hålla sig vaken, blir avlöst ca 7.45 är hemma runt 8.45, äter några mackor och dricker en kopp te, somnar.

Lördag eftermiddag - Mobilen ringde vid 16 för att väcka mig till en ny arbetsnatt, pallade inte av att äta något riktigt utan fick i mig - gissa vad - mackor, åker till jobbet, äter en sallad vid 23 (den jag glömde natten innan), laddar med apelsiner och kiwi under natten och satsar på te istället för kaffe, vid fyratiden är jag så trött att jag ställer mig och skurar köksbänken i personalrummet för att hålla mig vaken, blir avlöst och det är mackdags hemma igen, somnar med Sigge på magen.

Söndag dag - vaknar vid 14 och trots tappra försök lyckas jag inte somna om, känner att jag behöver äta något så jag steker några pannkakor, öppnar en burk äppelmos jag köpt på ÖB men den smakade inte alls gott så det fick bli hallonsylt istället, anländen till jobbet blir det en stor kopp kaffe utan mjölk eftersom den var slut och jag inte orkade hämta en ny, ca 22.30 äter jag en liten Finduspaj, 1.15 en minipåse ostkrokar jag köpt och laddar med kaffe igen. Klockan är nu 2.02, det är cirka fem timmar kvar, ska försöka äta frukt och inte choklad eftersom jag trots allt vet att jag håller mig bättre på frukten. När jag kommer hem kommer jag att ta några mackor och sedan somna med Sigge på magen. 

Sen har jag bara två nätter kvar - hur fan lyckas folk som arbetar så här jämt?

Den viktnedgång jag lyckats med den senaste tiden genom att få in vettiga matvanor med frukost - lunch - middag är som bortblåst efter denna nattperiod och det är bara att börja om från början igen.

Jag har inga problem med att vara vaken på nätterna, tvärtom är det rätt skönt, så nu när klockan just slog 4.19 känns det rätt bra att ögonen inte börjat kännas tunga ännu... men fråga mig inte igen vid halv nio då det är dags att sätta sig på bussen och åka hem. Det är lustigt att det finns så otroligt många människor som arbetar när alla andra sover och ändå är hela samhället bara uppbyggt efter dagtidarna.

Poliser, hotellreceptionister, bagare, tidningsbud, statoilbiträden, vårdpersonal, brandmän, väktare, taxiförare, lastbilschaufförer, flygvärdinnor, nummerupplysningstelefonister, industriarbetare, tryckare, radiopratare...

Det går till exempel inte bussar som passar nattpersonalen så vissa mornar blir det lite krångligt, men det går väl ihop med att samhället mer och mer anpassar sig efter bilägare och inte oss som nyttjar kollektivtrafiken. Det går såklart inte att ringa någon på nätterna och där är internet en välsignelse, mailen bryr sig inte om vilken tid man skickar dem, men man kanske ska passa sig för att skicka in jobbansökningar vid denna tid. De allra flesta butiker är stängda och om det nu finns någon arbetstidsivrare bland mina läsare ska jag tillägga att jag inte kämpar för att de ska vara öppna heller. För de som har barn är det en omöjlighet att arbeta natt om det inte finns en dagtidare i hushållet då nattdagis lyser med sin frånvaro i de allra flesta områden.

Å andra sidan - på natten spelas den bästa musiken på radio, det är tyst och skönt, inga telefonförsäljare, det är svalt och skönt, på vintern mörkt och nu på våren en ljus morgon som uppskattas på ett helt annat sätt och man kan se ett helt program på tv utan att störas av reklam varje kvart.

Vilket osökt för mig in på natt-tv (eller ska det vara nattv, man ska ju inte ha tre konsonanter i rad?).  Ett av alla dessa intelligensbefriade program där man ska ringa in och gissa ord eller liknande heter Nattliv (eller nått sånt) och går just på natten. Orden är aldrig logiska men ledtrådarna är sjukt lätta och mycket snart inser man vad det är för ord de söker. Senast jag såg denna moderna tvhistoriens skapelse stod det på slutet: - o m b o k och det gällde att lista ut vad det skulle vara för ord. Den talförda programledare gav ledtrådare som att det var en bok som användes av mmmmare i en mmmstol. Hm! Vad kan det vara!!! Nu kommer det sjuka - folk ringde in, för 9.90:-/minuten och gissade på lombok och rombok. Allvarligt!!! Sen kom jag på, det måste ju helt enkelt vara så att det är tvs egna personal som ringer in och ger de svaren för att folk ska bli lurade att tro att det verkligen går att komma fram på de där programmen. Visst måste det vara så? Inte kan väl någon vara så dum att de gissar på lombok? Vem fan har någonsin hört talas om en lomare som slår klubban i en romstol?

En sista tanke för inatt angående dessa program; ofta är tjejerna bättre programledare i denna programtyp än killarna. Det är såklart bara min egen subjektiva åsikt, men de "flyter" bättre i talet, kanske beror det på att de flesta tjejer helt enkelt är bättre på att prata på om ingenting. Tror du mig inte - läs mina inlägg!!!

4.46 nu...

Tid är verkligen något relativt, det känns som att det var jättelänge sedan jag skrev ett inlägg och det var bara för sex dagar sedan. Samtidigt känns det som igår att jag lämnade ett liv jag en gång hade och det är cirka sju år sedan. Varför har jag då inte förlustat eller förmörkat den senaste veckan med nya inlägg? Jag har helt enkelt inte hunnit... eller ett rättare ord är kanske orkat. Det är ju trots allt så att även jag har ett liv utanför datorn och i det livet hinner man inte alltid med att få ut de orden man funderar på i blogginlägg. För visst har tankarna flugit kring olika ämnen, alltifrån idiotiska byråkratiska beslut i vardagen till ämnen diskuterade av Homer Simpson.

Under några år - eller månader, eller veckor om man vill räkna mycket, har jag arbetat inom skolan. Det är en värld som alla möter på och har erfarenhet av och därmed kan säga sig veta hur det är. För det spelar ingen roll att människor som kommenterar skolan kanske gick i en skola för 20 år sedan, i en annan tid, i en annan del av landet, de vet ändå hur det fungerar i skolan - i alla skolor. Nu arbetar jag inom ett annat område där alla vet hur det är utan att någon egentligen vet hur det är. Den absoluta majoriteten av den svenska befolkningen har ingen egen erfarenhet av min nuvarande arbetsplats men ändå så "vet" de minsann hur det fungerar på sådana ställen - "för det vet man ju". Det är lite smått irriterande men förmodligen något som jag får vänja mig vid, på detta ställe kommer jag i alla fall inte att behöva tacklas med föräldrar.

För just föräldrarna är en av de anledningarna till att jag inte vet om jag vill arbeta kvar inom skolans värld eller inte. Jag kanske låter gnällig men jag vägrar gå med på att jag ska vara lärare 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan. Folk säger att lärare är inte ett yrke utan en livsstil och det är inte något jag vill ställa upp på. Jag tycker inte att det är okej att föräldrar ringer till mig på kvällen för att diskutera deras barns grammatikprov eller vad det nu kan vara. En gång stod jag på en lördagskväll klockan elva på en toalett under en fest och pratade med en förälder, jag var inte nykter med kämpade på bra för att det inte skulle upptäckas. Det tycker inte jag är okej! Vem skulle ringa till sin banktjänsteman eller till personen de handlar mat av eller personen som byter däcken på deras bil klockan elva en lördagskväll?

Andra föräldrar vägrar se lasterna hos sina egna barn och på samma sätt som det för mig kan vara svårt att förstå att en riktig snorunge (för att använda rätt ord) faktiskt kan vara en go unge i hemmet, har många föräldrar svårt att inse motsatsen. Vid ett tillfälle hade vi problem med en pojke som inte var snäll med sina klasskamrater och orsakade problem på olika sätt, när vi träffar föräldrarna får jag veta att det beror på att jag inte gillar pojken. Jag tyckte varken bättre eller sämre om denna pojke än någon av de andra eleverna i klassen. Men - enligt en förälders logik - eftersom det absolut inte kan vara något fel på deras avkomma måste det bero på en utomstående faktor, alias mig.

Jag har inga egna barn så jag ska väl inte gå alltför hårt åt föräldrar och den blindhet vissa av dem besitter men det finns en stor sanning i ordspråket: "Egna barn och andras ungjävlar".

Att sedan lärare, förutom att vara pedagoger vilket man kan tro är deras uppdrag då det är den utbildning de har bakom sig, även förväntas vara psykologer, samtalsterapeuter, krishanterare, extramammor och gud vet vad är en debatt som verkligen kan köra igång mig. Jag ska inte gå in på den eftersom du förmodligen redan har tappat intresset av detta svammel, får jag bara ställa frågan: "Hur kan man tro att människor som inte har någon adekvat psykologisk utbildning ska kunna hantera och forma ´goda samhällsmedborgare´av unga människor som lever under ibland vidriga förhållanden, som får ta hand om sina egna föräldrar och som inte ens BUP klarar av?" Funderar på det - jag återkommer...

Igår eftermiddag när jag kom hem från jobbet var jag så trött att hela min kropp värkte. Jag var hungrig men orkade inte äta. Tvingade i mig två mackor med kaviar och ost bara för att äta något. Sedan somnade jag inlindad i en filt till Simpsons... vaknade en halvtimme senare och trodde att jag skulle orka se "Mina jag och Irene" men det var ett projekt dömt att misslyckas. Under natten fick Sigge såklart för sig att han skulle leka men då åkte kissen ut ur sovrummet med en jäkla fart och jag ignorerade hans läten och skrapningar på dörren för att få komma in igen.

Imorse for jag hemifrån vid 9 och kommer att vara hemma vid 21 så kvällen kommer inte att skilja sig mycket motför gårdagen. Det är inte så att jag är missnöjd och klagar - bara mycket intryck första dagarna på ett nytt jobb och det gör en rätt trött i huvudet. Jag får sova till helgen!

Som arbetslös! Sin vana trogen gjorde man raskt undan en massa ärenden igår som om jag hade varit lite smart och dragit ut hade gett mig ärenden hela veckan. Återigen kan vi referera verklighet till Vänner-avsnitt, då Joey ger just detta tips till den nyligen arbetslöse Ross; att han måste dra ut sina ärenden lite och inte göra allt på en och samma dag, då kommer han att förgås av rastlöshet de andra dagarna. Jag förstår precis vad han menar. Idag har jag rensat i ett skåp, skickat iväg tre jobbansökningar och två tävlingsansökningar, rensat kattlådan, ätit frukost och lunch och funderar nu på hur jag ska lägga upp diagrammen i den uppsats som påbörjas ikväll (eller imorgon om kvällen skulle bli en simskväll).

Alldeles nyss ringde jag dock en gammal arbetsgivare och frågade om jag fick använda honom som referens och fick svaret; "Javisst får du det, men vill du inte jobba här då"? Vad ska man säga! Handläggarna på arbetsförmedlingen borde gå i kurs hos mig. Nä nu ska jag inte vara så kaxig, det är såklart bara extra vid behov samt sommarvikarie och det är inget jag kan leva på, så heltidssökandet fortsätter. Har jag tur kan det dock bli lite nätter på detta ställe och det är inte fy skam kan jag lova, problemet är dock transporten, jag behöver verkligen en bil. Ingen som har en extra de inte behöver?

Dagens mat: rester

Känner mig idag som Pongo! Ni vet Pongo och de 101 dalmatinerna, fast idag är det Anna och de 101 betygen. Jag slutar min anställning på denna skola idag och innan jag lämnar in nycklarna och går härifrån ska alla mina elever få ett betyg. Det är 101 stycken. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att föra ett betygsamtal med alla, på grund av att vissas uppgifter lämnades in så sent som idag, men det får man väl leva med. Igår satt jag och våndades över en elev som låg mellan IG och G och funderade på hur jag skulle göra. Så går jag igenom hennes sista inlämningsuppgift, uppmärksammar språket lite extra, googlar lite och hittar hela altet på internet - TACK! Det gjorde mitt beslutsfattande sååå mycket enklare.

Ja visst kan jag se svarta och vita områden i min tid här på denna skola. Vissa saker har gått riktigt bra och andra dåligt och självklart har jag lärt mig mycket om både mitt ämne, om elever och om mig själv. Fick alldeles nyss en liten present ifrån arbetslaget som sade sig komma att sakna mig och det känns ju roligt med den uppskattningen. Önskar såklart att jag fick ett jobb istället för en chokladask men man kan väl inte få allt antar jag.

Dagens citat: Du är en ängel med tiaran på sne! Vet att man brukar säga glorian, men vad spelar det för roll!

Blää va tråkigt jag har!!! Eleverna jobbar jättebra med en uppgift, jag har musik på så de är tysta, lugna och bara gör sitt. Tydligen har jag även väl lotsat dem igenom tidigare kunskaper så de behöver inte min hjälp så mycket utan kan lista ut svaren själva (om man nu kan prata om konkreta svar i psykologiundervisning). Det är ju såklart hur bra som helst, det är ju precis vad dagens undervisning handlar om, "det livslånga lärandet" där man ska lära ut redskapen till att eleverna sedan skall finna sin egen kunksap. Det är inte meningen att jag ska stå vid svarta tavlan - som i dagens klassrum är vit - och mässa, men ärligt talat är det bra mycket roligare. Lärare är vardagens skådespelare, vi är en mild form av exhibitionister som uppenbarligen tycker om att höra vår egen röst och får en kick av att andra lyssnar på en. 

För den som inte helt förstår det kanske jag ska lägga till att jag överdrev en aning på slutet här, klart inte alla lärare känner så, men en viss del av denna egenskap tror jag att de flesta som med andras godkännande kan knalla in på lärarrummet och ta kaffe besitter (hur många gånger du behövde läsa om denna mening säger dig hur hög läseintelligens du har). Men en sak är då inte överdrivet det allra minsta, jag har hur tråkigt som helst. Nu hörs Cranberries Zombie från spelningslistan och tankarna flyger iväg till annat håll.

Bara 35 minuter kvar nu.... 

Idag läste jag något bra i gårdagens tidning, där stod nämligen att en skola i trakten hade polisanmält två elever som slogs, eller om de hade anmält en av dem (jag minns inte fullt ut). Jag tycker detta är helt rätt, jag är så förbannat less på att skolan ska vara ett eget samhälle med egna regler där man tycker sig kunna gå ifrån allmänna lagar. Okej, en elev slår en annan, då kan det bli så att föräldrarna anmäler skolan och inte eleven i fråga. Får jag fråga, om du får en smäll på käften av en annan människa inne på en krog, är det då krogen du anmäler eller är det personen som slog dig? Jag har fått höra av människor inom skolvärlden - betänk att det är vuxna människor - att det blir ju inte bättre för att man anmäler. Är det samma logik som att en våldtagen tjej inte bör slösa tid på att anmäla eftersom ett straff för gärningsmannen ändå inte kommer att göra henne mindre våldtagen? Varför anser vissa människor att det är fel, till och med straffbart, att slå andra människor men om det händer inom skolan så kallas det mobbning och då är det inget som ska polisanmälas? Jag kan inte förstå logiken i detta. Skolan är barnens arbetsplats, de befinner sig där fem dagar i veckan ett antal timmar per dag, den miljön ska vara säker för dem och de skall bemötas med respekt likaväl som de ska behandla andra med respekt.

Är det då bara jag som är intolerant och elak? Är det bara jag som inte anser att det på något sätt kan vara bra varken för offret eller för den våldshandlande att sopa det hela under mattan bara för att de inte är myndiga? Är det bara jag som anser att ett sådan beteende snarare belönas på detta sätt eftersom de nu kan hålla på mer eller mindre hur de vill utan några bestraffningar och det lär dem att fortsätta så även i vuxen ålder?

Får jag fråga - hur många anser att man inte alls ska anmäla den 25åriga unga man som spöade skiten ur din lillebror när han befann sig på fel plats på fel tillfälle? Det är ju synd om honom förstår ni väl och det kan väl ändå inte bli bättre av att anmäla och visa att detta inte är accepterat. Ni hör ju själv hur jävla sjukt det låter och jag är så förbannat less på sånt här.

En elev frågade mig förra året: "Vad gör egentligen ni lärare när ni inte har lektion?" Nu var denna tjej bara 12 år då denna fråga ställdes och jag känner att jag absolut inte kan begära att hon ska förstå allt jobb som ligger bakom och efter en lektion. Men det är desto tråkigare när vuxna människor inte heller förstår det. Vuxna människor som kommer med lätt nervärderande kommentarer att det är väl skönt med ett lov nu mitt på hösten. Tror vuxna så kallade intelligenta människor verkligen att vi har lov en vecka mitt på hösten bara för att eleverna har det?

Elevledig har vi ja, i bemärkelsen att det finns inga elever här så man kan passa på att koncentrera sig på allt annat som ska fixas. Planeringar, utvärderingar, underlag till utvecklingssamtal för ca 90 elever, besök på Miun för fortutbildning, kolossala högar rättning, mail till elever som ligger efter... ja listan kan göras lång och mitt i allt detta passar såklart skolledningen på att boka in dagar då vi ska lyssna på föreläsningar av skiftande kvalité och annat jox.

Det är ungefär med samma naivitet man kan tro att vi lärare är lediga under denna vecka som man kan ställa sig frågan: "Vad gör de på banken efter kl. 15?"