Jag kan inte förstå varför det så ofta blir så att om en grupp människor består av mestadels kvinnor och ett fåtal män anses kvinnorna i denna grupp inte kunna utföra ens de enklaste "händiga" sysslor? Det är tragiskt nog inte bara så att männen anser kvinnorna vara odugliga på de lättaste sysslorna, utan även kvinnorna själva. Låt mig ta några exempel bara från min arbetsplats, du kan säkert komme på en massa egna från andra ställen:
1. För ett tag sedan körde en kvinna från jobbet iväg med tjänstebilen och kom tillbaka bara en kort stund senare och sa att "bilen var trasig", dvs temperaturlampan lyste. Jag gick precis i detta ögonblick på toaletten och när jag kommer ut hör jag hur hon ringer till en manlig arbetskamrat som var ledig denna dag för att höra hur vi skulle göra. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta så jag gick i stället ut till bilen och kollade, och mycket riktigt det behövdes fyllas på vatten. En dutt glykol och lite vatten senare var problemet löst och jag fick uppskattande blickar som att jag vore värsta bilmekanikern.
2. På grund av slarv och okunskap lämnades under sommaren en dörr öppen då och då som absolut inte får stå öppen. Detta resulterade i att säkerhetsansvarige satte in en "dörrstop" dvs en sådan som automatiskt stänger dörren. Men då detta ej var en dörr som ursprungligen konstruerats för en sådan manick gjorde den tillsammans med låsanordningen att problemet bara blev än större och dörren ännu oftare stod öppningsbar. Efter några dagar lessnade vi i personalen och bestämde oss för att ta bort dörrstoppen. Den kvinnliga chefen säger då till en av mina kvinnliga kollegor i min ålder att vi skulle vänta till någon dag senare då en manliga kollega var åter i tjänst. Varför då?!?! Hon tog en skruvmejsel och tre minuter senare var "problemet" löst.
3. Det här med lysrör kan ibland vara lite klurigt, speciellt eftersom man är så rädd att de ska gå sönder när man hanskas med dem. Det kan också vara svårt att få rätt sort och storlek. Det senare är dock inte mer svårlöst än att man som jag gjorde, tar med sig kartongen till elektronikaffären och ber att få precis det man kom med. Sagt och gjort!
(Sedan fick jag faktiskt inte dit själva lysröret men det berodde på dåligt tålamod och ovan nämnda rädsla att ha sönder något). Dock jämnade jag idag ut den historien då jag bytte ett antal lysrörslampor på jobbet som blinkat eller varit totalt svarta ett bra tag.
Jag vet var min frustration i detta ämne kommer ifrån - mamma! Hon, liksom en massa andra kvinnor jag möter, har en förmåga att i en mans närvaro ignorera eller förminska sina egna kunskaper och den kvinna som ensam kan klara det mesta kan med en/sin man i sällskap inte utföra de enklaste mekaniska eller tekniska uppgifter.
Varför är det så här? Kommer jag att bli likadan?
1. För ett tag sedan körde en kvinna från jobbet iväg med tjänstebilen och kom tillbaka bara en kort stund senare och sa att "bilen var trasig", dvs temperaturlampan lyste. Jag gick precis i detta ögonblick på toaletten och när jag kommer ut hör jag hur hon ringer till en manlig arbetskamrat som var ledig denna dag för att höra hur vi skulle göra. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta så jag gick i stället ut till bilen och kollade, och mycket riktigt det behövdes fyllas på vatten. En dutt glykol och lite vatten senare var problemet löst och jag fick uppskattande blickar som att jag vore värsta bilmekanikern.
2. På grund av slarv och okunskap lämnades under sommaren en dörr öppen då och då som absolut inte får stå öppen. Detta resulterade i att säkerhetsansvarige satte in en "dörrstop" dvs en sådan som automatiskt stänger dörren. Men då detta ej var en dörr som ursprungligen konstruerats för en sådan manick gjorde den tillsammans med låsanordningen att problemet bara blev än större och dörren ännu oftare stod öppningsbar. Efter några dagar lessnade vi i personalen och bestämde oss för att ta bort dörrstoppen. Den kvinnliga chefen säger då till en av mina kvinnliga kollegor i min ålder att vi skulle vänta till någon dag senare då en manliga kollega var åter i tjänst. Varför då?!?! Hon tog en skruvmejsel och tre minuter senare var "problemet" löst.
3. Det här med lysrör kan ibland vara lite klurigt, speciellt eftersom man är så rädd att de ska gå sönder när man hanskas med dem. Det kan också vara svårt att få rätt sort och storlek. Det senare är dock inte mer svårlöst än att man som jag gjorde, tar med sig kartongen till elektronikaffären och ber att få precis det man kom med. Sagt och gjort!
(Sedan fick jag faktiskt inte dit själva lysröret men det berodde på dåligt tålamod och ovan nämnda rädsla att ha sönder något). Dock jämnade jag idag ut den historien då jag bytte ett antal lysrörslampor på jobbet som blinkat eller varit totalt svarta ett bra tag.
Jag vet var min frustration i detta ämne kommer ifrån - mamma! Hon, liksom en massa andra kvinnor jag möter, har en förmåga att i en mans närvaro ignorera eller förminska sina egna kunskaper och den kvinna som ensam kan klara det mesta kan med en/sin man i sällskap inte utföra de enklaste mekaniska eller tekniska uppgifter.
Varför är det så här? Kommer jag att bli likadan?
