Från: "trögfan" <[email protected]
Är du helt blåst eller? sälja en Baotian sport -07 för 10 000, när man får en ny -08 för 9000.

Denna trevliga fras var inledningen till ett mail jag fick nyligen angående den moped jag lagt ut till försäljning. Nu visade det sig att jag lagt mig för högt i pris då dagens nypris för dessa var mycket längre än det var förra året då jag köpte min (nypris 2007 var 12000). Det är en miss man kan göra och jag ändrade genast priset när jag insåg mitt misstag. Men varför - jag frågar varför - känner man att ett bemötande som detta är berättigat? Är det inte mycket trevligare för alla att helt enkelt bara informera i ett mail att jag satt för högt pris, varför måste man gå den väg denne avsändare valt?
Igår ringde det en telefonförsäljare till mig och ville att jag skulle byta elbolag. Då jag faktiskt tänkt i de banorna kom telefonsamtalet mycket lägligt. Killen började såklart med att läsa ur sitt förarbetade manus med de klatschiga formuleringar och övertydliga lockelser. Men så blev han snart varse om att det var en uppmärksam (jobbig) kund han ringt.

Försäljare ca 20 år: Efter den första provmånaden, som är gratis, kommer du sedan att ligga på ett pris på 5% under ditt nuvarande elpris.
Jobbig kund ca 28 år: Hur ni kan veta vad jag har för pris nu?
Han: Det kollar vi upp
Jag: Hur kan ni veta att ni har 5% lägre pris om ni inte vet vilket elbolag jag har nu?
Han: Vi kollar upp elpriserna i ditt område 
Jag: Men tar ni då efter riksgenomsnittet eller tar ni efter det vanligaste i området, som här är Eon och som är bland de dyrare, eller tar ni efter det jag har och det vet ni ju inte vad det är, då kan ni väl inte garantera att det blir 5% billigare när ni inte vet vad utgångsläget är?
Han: (Nu rätt irriterad) Men vad har du då?
Jag: Storuman
Han: Va!
Jag: Storuman energi, det ligger i Storuman i närheten av Tärnaby i Lappland och de har ett bra elbolag till bra priser
Han: Jaja!
Jag: Så ni kan då garantera att ni kommer att ligga 5% under deras priser?
Han: Mmm!

Tyst en stund.....

Han: Hallå!
Jag: Jo jag funderar....
Han: Ja du kanske inte vill ha miljövänlig el (vilket var något han drog i sitt lilla manusförsedda inledningstal), du kanske vill ha omiljövänlig el.
Jag: Men nu får du skärpa dig! Det kan du väl inte använda som argument, det är väl ingen som vill ha omiljövänlig el, det var ju bara uselt att säga.
Han: *muttrar*
Jag: Jag funderar eftersom jag har tänkt på att byta elbolag och trots det du säger så låter det intressant så jag tar det.
Han: Ok! Men då ska vi se... Då ska du säga dina personuppgifter och att du går med på bla bla bla så kommer det att spelas in, vi gör en provgenomgång först. Uppge namn och adress osv.... Har du ett tillsvidareavtal hos din nuvarande elförsäljare?
Jag: Det vet jag inte!
Han: Du måste säga ja!
Jag: Men jag kan väl inte säga ja när jag inte vet att det är ja.
Lite tjaffs fram och tillbaka....
Han: Men säga bara ja och om det inte stämmer så tar vi bort alltihop och så blir det inget köp!!!
Jag: Ok!
Säger det jag ska säga och han kör sin inspelning. Han börjar tacka för samtalet och jag känner att jag bara måste så jag säger: Men kom ihåg det, du kan inte säga att någon hellre vill ha omiljövänlig el och använda det som säljargument, det blir man ju bara irriterad av.
Han: Mmm men då tackar elbolaget X för detta samtal och välkomnar dig som kund hos oss.
Jag: Tackar och nu kan du avsluta samtalet med kvällens jobbigaste kund.
Han: Mmm *Klick*

Alltså jag vet att de stackare som sitter på dessa callcenter har en usel arbetssituation och slavar för sin provision men det betyder inte att de ska får agera hur som helst i telefonen och inte kunna besvara frågor som är viktiga för mig eftersom det är jag som blir drabbad om det blir fel. Allra värst är de som ringer för att de vill skicka en strumpor eller trosor helt gratis och är totalt oförståendes när man säger nej. "Men det är ju gratis" frustar de i luren och med allt tålamod man kan besitta får man förklara att man inte har något som helst intresse av att betala porto för något man inte vill ha och sedan telefonavgiften för betalsamtalet när man  senare ska avbeställa det alltid mycket dyrare andra och tredje skickelsen. Man får faktiskt vara en jobbig jävel ibland!
Din tur i Sundsvall försöker satsa på att fler ska ta bussen och erbjuder därför sommarrabatter. Som flitig bussåkare kan man inte annat än förargas och förundras över dess logik.

Barn (0-19 år) får under sommaren 75% rabatt på vuxenpriset
Ungdomar (20-25) får under sommaren 50% rabatt på vuxenpriset
och (såklart) Pensionärer får under sommaren 50% rabatt på vuxenpriset

Det är såklart dyrast att åka buss om du är mellan 25-65 år, vilket sammanstämmer med alla andra områden i samhället som har de dyraste priset för just denna kategori människor. Nu klagar jag inte bara för att jag själv råkar befinna mig i denna breda ålderskategori utan för att jag faktiskt tänker ett steg till. Vilka är det som redan åker buss? Jo, de som är 0-25 samt pensionärerna, är det då det smartaste alternativet att sänka priset för just dessa människor om man vill att fler ska åka buss? Det är ju de i ålders- och priskategorin 25-65 som kör mest bil och åker minst buss. Varför sänker man inte priset för dessa så man kan locka dem till att ta det miljövänligare kollektiva alternativet?

Om jag åker moped hemifrån mig till jobbet tar resan ca 20 minuter från dörr till dörr och mopeden drar ungefär tre liter på en veckas körning fram och tillbaka, vilket är ca tre mil om dagen. Om jag åker bil (nu har jag ingen bil, men om...) tar resan ca 15 minuter dörr till dörr och kostnaden lär ligga runt 10-15 kronor om dagen. Om jag tar bussen och använder mitt busskort som tar olika mycket betalt beroende på hur ofta jag åker kostar enkelresan mellan 13-19 kronor (25 utan busskort) och tiden är cirka 45 minuter dörr till dörr. Men nu när sommartabellen är aktuell får jag lätt räkna en timme eftersom det går mycket färre bussar. Så det är för mig varken billigare eller smidigare att ta bussen till jobbet! Borde inte sådana som jag vara den typ av pendlar som Din tur och andra bussbolag skulle satsa på? Är det inte såna vanor som mina som måste ändras för att vi alla ska kunna hjälpa till med trafikens skador på vår miljö?

(Nu åker jag iof buss väldigt ofta men med "såna som jag" behöver jag inte nödvändigtvis mena just mig utan även alla andra i liknande situation.)
Det man inte minns har man glömt.
Det man inte hittar har man gömt.

När man blundar kan man inte se.
När man surar kan man inte le.

Men man kan minnas något man aldrig hört,
känna värmen av någon man aldrig rört
och lätt krossa ett hjärta som är skört.

Jag låg länge igårkväll och funderade, jag plockade fram en gammal lista och begrundade de ord som stod på den. Är det så fortfarande? Finns samma tankar? Om inte annat skulle de mycket möjligt kunna återkomma och det bör jag nog inte ge dem chansen att göra.

Hittade ett gammalt brev, där fanns... starka ord av alla de sorter. De fyllda av kärlek och glädje, de svärtade med sorg och frustration. Det var nog så det kändes! Tänk va fort man glömmer... eller... inte har jag glömt.


Sen du for så har min spegel glömt bort hur du såg ut,
nu får den aldrig se dig.
telefonen har glömt bort hur du lät,
och ingen talar längre om dig med mig.

Dina tunga steg har golvet glömt bort,
din kropp kan soffan inte längre minnas.
Kudden har glömt bort de tårar jag grät,
vart finns de spår som ändå måste finnas?

Alla har glömt,
men inte jag.
Varje ensam natt så minns jag mer.
Alla har glömt,
men inte jag.
Det påminns om dig av snart allt jag ser

Men man ska väl inte gräva ner sig i gamla dammiga tankar i ännu äldre och dammigare melodifestivalschlagers från 1967, man ska se framåt istället. Framåt... Det blir alltid värre framåt natten...

Nä, jag fick inte en spänn för cykeln. Försäkringsbolaget skrev ner den till halva inköpspriset och det understeg självriskavgiften. Det är helt otroligt! En cykel som inte ens var två år gammal får man inte ett öre för när det stjäls, trots att jag till och med hade ett lås som godkänts av ett försäkringsbolag (med en logga på och allt), men inte just det försäkringsbolaget. Så nu har man lärt sig att det finns ytterligare ett ställe i samhället där man får ett svar från ett företag eller myndighet som beror helt på vilken person man får prata med. Regler och förordningar tycks inte gälla utan allt beror helt på vilken som handlägger ens ärende.


Läs detta!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2346595.ab


Detta är ett lysande exempel på vad jag menar. Den ena föräldern blev sjukskriven när barnet dog, den andre tvingades arbeta heltid fem dagar efter begravningen. Den första arbetade själv på just försäkringskassan och därför blev hans ärende flyttat till ett annat område, till andra handläggare. Detta är sjukt! Detta ska inte få förekomma i vad man påstår sig kalla ett rättvist demokratiskt system.

Hej!

Jag är en man i ungefär den ålder som mitt nic visar. jag är gift och har varit tillsammans med min fru sedan vi var unga. För att rädda äktenskapet tänkte jag kolla hur grönt gräset är på andra sidan. Jag måste provleka lite för att få veta vad jag har bestämt mig för att avstå. Om det går att förstå.

Söker alltså en tjej/kvinna för ett extremt diskret äventyr där jag får leka lite och du får utlopp för dina lustar. Jag är inte intresserat av nått långvarigt utan en eller ett par gånger. Ser gärna att du är i samma situation som mig.

Ett krav är iallafall att vi kan hålla till hemma hos dig.

Om du är intresserad - lägg till mig på msn


Detta mail såg jag idag att jag hade fått på en sida jag finns, det är bannemig helt otroligt. Det är tyvärr inte det första mail jag får av män som är upptagna men säger sig vilja hitta "något kul på sidan om". Om - jag säger OM - man träffar en man som är upptagen så grundas det i att man på något sätt träffas och fattar tycke för varandra, det är inte så att man svarar på ett desperat idiotförsök som detta. Något jag hört mer än en gång är män som säger sig leva med sin sambo/flickvän men bara som "vänner" och att de är tillsammans för barnens skull. Den senaste som påstod något sådant hade ett barn på tre år, menade han då att de skulle vara tillsammans i kanske 15 år till för dotterns skull? Har svårt att se "barnets bästa" i det. Jag har även hört andra tjejer som berättat om samma sak, tyvärr är inte alla lika klarsynta utan tror på fullt ut att han och sambon/frun inte ens ligger med varandra utan bara lever tillsammans som syskon. Då tror man verkligen det man vill tro!
Skicka gratis sms på : http://www.sms.se/?r=41826

Något som inte är gratis är en ny cykel vilket jag kommer att måsta köpa nu när min har blivit stulen. Fy fan va irriterad jag blev när jag upptäckte det. Hade i godan ro tagit en lång promenad hem från jobbet, åt lite middag och gick sedan iväg för att köpa tidningen jag medverkade i. När jag kommer tillbaka blir jag ståendes som ett fån och stirrar på cykelstället, min cykel är borta, nån jävel har stulit den. Jaha, efter nästan en halvtimme i telefonkö hos Polisen kunde jag anmäla den men efterom jag inte hade något nummer, då det inte stod på kvittot, var det inte mycket lönt. När de papperna

(papperna - papprena, vad heter det?)

kommer ska jag kontakta försäkringsbolaget men frågan är om man kommer att få ut något. Visst det var ingen jättedyr cykel men det var den jag hade råd med och jag behöver den. Har en gammal Kronan hemma (svart med registreringsskylt och allt) men den är dels trasig och dels astung att cykla på då det inte finns en enda växle och den väger ton.

Något som däremot är gratis är ett glatt humör och det har jag idag!
Idag gjorde jag något roligt som kommer att leda till något ännu roligare, jag ringde en tjej jag aldrig tidigare pratat med och tackade ja till hennes bröllop. Bakgrunden är att det är brudgummen som är min vän, även om vi inte träffats många gånger och delvis haft en sporadisk kontakt. Föreställ er då glädjen när jag dels fick höra av honom om de framtida planerna och även när den fina inbjudan kom. Det är underbart med bröllop, de är vackra, glada och man vet aldrig vad för slags trevliga saker som kan förekomma. Senast dansade jag genom natten i fantastiska skor...

Ännu mera skor - jag var i helgen på en trevlig modevisning där de mannekängade klockor, solglasögon, underkläder och skor. Mycket vackra skor!!! När det så dyker upp en före detta elev till mig i korsett och stringtrosor kändes det så fel att se på henne att jag strikt vände mig till att beskåda skorna (vilket jag iof inte hade ett dugg emot).

I lördags var jag en kort sväng med moder, syster och systerson på stan för att inhandla nya skor till lillkillen och det var lite småroligt när de skor som hans mamma förslog inte alls dög men de moster tyckte om kunde han minsann köpa. Ja det är bra att han har sinne för det! För min del handlar det nu om att jag måste ut och shoppa vad jag ska ha på resten av kroppen.