I mitt snart 30-åriga liv gjorde jag idag något jag förmodligen inte gjort mer än en-hands-räkningsbart-antal-gånger, jag prutade. Det hände när jag gick förbi en marknadshandlare och såg ett läderarmband, något jag sökt länge men inte hittat det jag velat ha. Så fanns det där och det passade kanon. När jag frågade mannen vad det kostade informerade han mig om priset på 150:- och efter att ha gjort en minnessnabbkoll i plånboken kom jag på att jag hade 130:- på mig. Jag sa: "Du får 130!". Han kollade på mig och log, sedan sa han att eftersom det var hans födelsedag (sedan fick jag tom se legetimationen som bevisade det hela) skulle jag få det för en tjuga billigare. Nöjd gick jag därifrån, 130 kronor fattigare men ett läderarmband rikare.
Det fick mig att tänka lite... prutning är något jag alltid sagt mig själv vara mycket dålig på, något jag inte kan göra. Vad finns det mer som jag tror mig vara dålig på, som jag tror mig inte kunna göra, som jag faktiskt skulle kunna lyckas rätt bra med? Tanken att jag inte kunde fanns inte där när jag väl gjorde det, så om jag inte tänker på att jag inte kan det så kanske det inte är något problem att göra det? Nu kanske prutning kan tyckas vara en skitsak, men det är just tanken kring att jag gjorde något jag alltid ansett mig själv inte kunna göra... som sagt... vad kommer härnäst?
Det fick mig att tänka lite... prutning är något jag alltid sagt mig själv vara mycket dålig på, något jag inte kan göra. Vad finns det mer som jag tror mig vara dålig på, som jag tror mig inte kunna göra, som jag faktiskt skulle kunna lyckas rätt bra med? Tanken att jag inte kunde fanns inte där när jag väl gjorde det, så om jag inte tänker på att jag inte kan det så kanske det inte är något problem att göra det? Nu kanske prutning kan tyckas vara en skitsak, men det är just tanken kring att jag gjorde något jag alltid ansett mig själv inte kunna göra... som sagt... vad kommer härnäst?
