Det händer en del tråkiga saker i min närhet för tillfället och det bästa sättet att då ta sig igenom allt är att hålla sig till rutiner. Semestern är slut och jobbet hägrar nu återigen måndag till fredag, vilket även gör det lättare att följa och hålla ett (någorlunda) diciplinerat träningsschema. I våras började jag att träna på morgonen innan jag går på jobbet, något jag aldrig i hela mitt liv hade trott att jag skulle börja göra. Men så gav jag mig fan på att jag kan och det kan jag, och tro det eller ej men det känns riktigt bra. Men idag blev det eftermiddagsträning då jag körde ett spinningpass för första gången på några månader. Svetten rinner nedanför kroppen som en mindre fjällbäck, hög musik med takt som drar med en i varje tramptag och man tar i som fan. Man behöver inte spara på någon energi - man ger allt. Sjukt jobbigt och tillfredsställande. På många sätt!
De som vet var jag tränar kan läsa detta och se framför sig det jag pratar om, ni andra... ja föreställer er den perfekta manskroppen så kanske ni kommer i närheten. Spinninginstruktören! Jag har känt honom i många år och det är ingen som jag är direkt intresserad av på andra sätt, men att se på honom det kan man göra tills ögonen blöder, helvete vilken snygg kropp han har. Och när den blir så där sexigt svettig - mumma!
Han kommer in i spinningsalen iförd ett grått linne och ett par caprijeans. Jag tänkte att det var väl en lite udda träningsbyxa men vad vet jag, det kanske funkar. Jag börjar trampa på och så plötsligt hör jag ljudet av ett mansbälte (DU vet ett sånt där) som öppnas. Det kanske ska nämnas att detta var ett pulspass, det vill säga man har en pulsmätare på sig, men lyckligtvis hade han ännu inte hunnit ta fram bilden där man kan se sin puls för jag kan lätt säga att min hade visat på orimligt höga procent för att ännu bara ligga på uppvärmning ;). Byxorna faller till marken och ett par mer träningsvänliga cyxelbyxor träder fram. Nu får man väl tycka vad man vill om män i cykelbyxor men under ett spinningpass har de en viss fördel... och även när de går förbi en och man kan spana in den perfekta rumpan en aning (nej, DIN är bättre).
Detta var ett flucktande inlägg må jag säga! Man behöver rensa huvudet ibland, vad är då inte bättre än en sexig man och hård träning.
De som vet var jag tränar kan läsa detta och se framför sig det jag pratar om, ni andra... ja föreställer er den perfekta manskroppen så kanske ni kommer i närheten. Spinninginstruktören! Jag har känt honom i många år och det är ingen som jag är direkt intresserad av på andra sätt, men att se på honom det kan man göra tills ögonen blöder, helvete vilken snygg kropp han har. Och när den blir så där sexigt svettig - mumma!
Han kommer in i spinningsalen iförd ett grått linne och ett par caprijeans. Jag tänkte att det var väl en lite udda träningsbyxa men vad vet jag, det kanske funkar. Jag börjar trampa på och så plötsligt hör jag ljudet av ett mansbälte (DU vet ett sånt där) som öppnas. Det kanske ska nämnas att detta var ett pulspass, det vill säga man har en pulsmätare på sig, men lyckligtvis hade han ännu inte hunnit ta fram bilden där man kan se sin puls för jag kan lätt säga att min hade visat på orimligt höga procent för att ännu bara ligga på uppvärmning ;). Byxorna faller till marken och ett par mer träningsvänliga cyxelbyxor träder fram. Nu får man väl tycka vad man vill om män i cykelbyxor men under ett spinningpass har de en viss fördel... och även när de går förbi en och man kan spana in den perfekta rumpan en aning (nej, DIN är bättre).
Detta var ett flucktande inlägg må jag säga! Man behöver rensa huvudet ibland, vad är då inte bättre än en sexig man och hård träning.
