asomianna

Hur många gånger har man inte fått höra den enformiga och dumma frasen att det var bättre förr? Komikern Anders Eriksson sa en gång en rolig kommentar angående detta, att eftersom människorna blir äldre och äldre så är det ju fler och fler år bakom dem och då måste det ju bli bättre förr (eller nått liknande). Hur det är med den saken för min del ska jag väl inte yttra mig om, för även om åldersnojan ibland är påfallande frekvent har jag trots allt inte ens fyllt trettio ännu. Men så kom jag över en Bamsetidning under min sommarsemester och funderade då på detta om det verkligen var så mycket bättre förr, innan den farliga mangan och den våldsorienterade tecknade världen tog över barnen och ungdomarnas tid. Se nedan:


 
Ja mina vänner och läsare, förr - på den gamla goda tiden berättade man minsann hur det var för barnen att intaga berusningsmedel på detta mer eller mindre lämpliga sätt. (Fatta att jag är ironisk - har inget emot Bamse, bara folk som gnäller om FÖRR)
Men Skalman är ju en vettig figur så han gör såklart det enda rätta:

Frågan är då om det verkligen var bättre förr, skulle en seriestripp som denna ens godkännas i dagens kontrollerade samhälle. Ibland förundras jag över att jag ens lyckades överleva barndomen. Jag som kastade bort cykelhjälmen i frigolit så många gånger att mamma och pappa tillslut lessnade på att köpa en ny, jag som konstant hade blåmärken och plåster på benen, jag som inte var försedd med reflexväst och hjälm när jag lekte, jag som klättrade i träd, byggde kojor och smutsade ner mig fullständigt. Jag tror nästan, och jag har även hört andra komma med denna kommentar, att vi som växte upp på åttiotalet var de sista barnen som fick vara bara barn. Nu ser jag ibland när jag går förbi grundskolor med 1-5elever små flickor som står i klungor och småpratar med varandra. De kan nämligen inte hoppa hage och leka herren på täppan i sina små kappor och handväskor. Den enda lek de verkligen kan är att leka stor, att leka tonåring och göra som dem. Det är förvisso inget nytt att barn leker vuxna, det har barn gjort i alla tider, tänk bara på klassikern mamma-pappa-barn men det är just leken som gör leken, att man har möjligheten att leka och vara barn. Nu kanske jag har snöat in mig rejält här? Jag ska i alla fall gå med min pappa och kolla på Simpsons-filmen för trots att vi snart är 28 respektive 50 år så tycker vi båda om tecknat fortfarande och om det säger jag bara som pappa alltid gjort: Man är inte vuxen förrän man vågar vara barnslig!