asomianna

Nu är det fest i dagarna tre vill jag lova =)

Igår after work med före detta kollegor där vi tackade av en kär kollega och underbar människa som efter 35 år och 3 månader, TRETTIOFEM ÅR, gjort sitt och nu äntligen kan se fram emot ett förhoppningsvis lyckligt liv som pensionär.

 

Ikväll kräftskiva med mina nya kollegor. Jag hörde rykten om snapps och inköpta hattar så det här kan nog bli en spännande tillställning. Är nu många år sedan jag bestämde mig för att aldrig bli fullast på en jobbfest (ett löfte jag hållt och vi behöver inte spekulera i hur det föddes) så jag är säker på att jag på måndag morgon kommer att kunna glida in med ett leende. Eftersom jag bara varit på mitt nya jobb i två veckor så tror jag att kvällen kommer att bli ett roligt tillfälle att lära känna många av dem på ett annat (närmare) sätt.

 

Imorgon bjuds det på middag i huset på landet. Inbjudna deltagare i form av släkt och vänner sträcker sig från åldern 1 - 35 år så det gäller att kocka till något som passar alla.

 

Behöver jag säga att på söndag tänker jag (efter att sova-över-gäster återvänt till sitt eget) krypa ner i soffan med ostbollar och How I met Your mother-avsnitt på Netflix och helst ägna mig åt den aktiviteten resten av dagen.

Lundsbergs elever brände en annan elev med strykjärn och fick en veckas avstängning från skolan – åh hemska tanke, vad ska den stackars ungdomen göra med en veckas extra sommarlov i strålande augustiväder?

Ingen ansvarig törs säga något och om de gör det så är det i form av ”Misstag”, ”Pojkstreck” eller liknande. Men allvarligt, vad tror ni – media och politiker – egentligen? Självklart är det ingen i ledningen som kommer att svara något annat, självklart kan ingen av dem säga att detta bara är ett lärosäte för överklassen. Inte i form av pedagogisk utbildning, den är det säkert inte det minsta fel på, utan för det framtida livet som företagsledare, chef, politiker (misstänker dock att Vänsterpartiet har svagt med anhängare just här) och andra affärs- och samhällsledande poster. Skulle ledningen säga som det är, skulle de ta ansvar för vad som händer skulle det ju bränna i ögonen på grannen, golfpartners, svågern, älskarinnan, maken eller vilken relation som nu månne finnas.

Hur som helst, jag – liksom alla andra – har ju inte hela bilden här, det är alltid någon del man inte får höra och att lita på media ska vi alla lära oss att man inte ska göra. Så… vad vill jag ha sagt med detta? Något helt annat än du kan tro. Vet ni vad jag tror skulle vara ett effektivt ”straff” för de som gjort detta? Att i sina föräldrars närvaro få gå hem till den utsatte och inför dess föräldrars närvaro riktigt be om ursäkt. Att ge några böter är helt verkningslöst i dessa sammanhang och jag tror att det kan vara en del i den Lundsbergska utbildningen som saknas, nämligen ödmjukhet och empati, att be om ursäkt när man felat och vilja göra rätt för sig (varpå jag även anser att personen i fråga borde utföra någon form av ”samhällstjänst” på skolan i några veckors tid). Jag vet hur flummigt detta låter, ”vadå be om ursäkt” hör jag. Men tänk efter, hur ofta har du hört en VD som sänkt ett företag i botten och gjort hundratals människor arbetslösa förklarat vad som verkligen hände och ärligt visat ånger och ledsamhet? Jag säger inte att det ger någon jobben och lyckan åter, men åtminstone något annat…

... och det var i måndags jag ordentligt levde upp till det. Det var första dagen på mitt nya jobb och jag stod där utanför i cirka 30 minuter, eftersom jag var tidig men inte hade tänkt på att jag inte skulle kunna komma in, och väntade. För 37 dagar sedan hade denna halvtimmes väntan, då jag dessutom var nervös inför att börja mitt nya jobb, inneburit kanske 5 nervositetscigaretter. (Eller bara en, i tron att tiden skulle bära iväg rökdoften, och sedan tre-fyra tuggummin). Men i måndags så tänkte jag inte ens på det. Det var inte förrän i tisdags, när jag på vägen hem sa till min sambo hur bra det känns, som jag kom på min avsaknad av röksug under denna nervösa väntan.

Fatta va stort detta är för mig!