asomianna

Planerna inför veckan lyder: förmiddagar slappa i solen och leka med systerson i poolen, eftermiddagar och kvällar "sex on the beach". Jajamensan jag ska till solen en vecka och det ska bli sååå skönt! Åker idag vid tretiden. Väskan packad förutom hygiensakerna och tro det eller ej men jag har inte spräckt kilogränsen. Alla skrattar åt mig när det gäller packning och jag vet att de har rätt. Ska jag bort en helg har jag packning för en vecka så nu när jag ska bort en vecka tar jag med mig kläder som förmodligen skulle räcka en månad, men jag kan inte hjälpa det, jag kan inte packa mindre. Min mardröm är att packa inför en tågluffning. Men varför är jag då såhär? Jo, det ska jag säga dig...

Det är faktiskt en ganska tragisk historia, några av mina vänner vet den och en av dem har även varit med under händelsen. Men nu ska den vuxna Anna berätta om den lilla Anna och varför hon sedan sommaren mellan fyran och femman alltid packar med sig alltför mycket när hon reser någonstans.

Det var ett scoutläger på Galtström och jag var med. Förmodligen hade jag gått med i scouterna för att de bjöd på våfflor eller något liknande, men efter den lockelsen tyckte jag att det var roligt och hängde med ett tag, även om det inte var tillräckligt länge för att etablera någon scoutheder i mig. Innan resan fick vi en packningslista vad vi skulle ha med oss och på den stod det två tshirts och dum som jag och mamma var packade vi ner TVÅ tshirts. Den veckan var det strålande sol och varma dagar hela veckan och jag stod där med tre tshirts, två i väskan och en som jag åkt i. Som om inte detta var illa nog var detta under den tid i mitt liv då jag hade börjat inse att jag var mycket tjockare än min smala kompis och skämdes över det, vilket innebar att jag badade i en tshirt (jo du läser rätt, det är faktiskt vanligare än många kan tro). Så en del av min ytterst sparsamma packning occuperades av vattenaktiviteter och en tshirt skulle man ju sova i eftersom det var ju otänkbart att sova utan - herregud, tänk om någon av killarna kom in i tältet.

Detta läger varade en hel vecka, vilket såklart var jätteroligt på många sätt. Men så en kväll låg jag inne i tältet och vilade mig lite efter dagens aktiviteter och jag hör några av de andra tjejerna utanför kalla mig.... vi behöver kanske inte gå in på det men det var negativa och svettrelaterade ord. Jag blev såklart jätteledsen och förbannade min mamma, packningslistan, min badtshirt, värmen och allt jag kunde skylla på. Vännens styvfar skulle resa hem under någon av de senare dagarna på veckan och jag bad honom att åka hem till mina föräldrar för att hämta några tshirts till mig, även om skadan redan var skedd. Om han gjorde det eller inte kan jag inte minnas, men det är så det enda jag inte minns i denna historia. Känslan jag hade där i tältet minns jag väl och den dagen bestämde jag mig för att alltid ha med mig mer kläder än jag behöver, så att jag aldrig ska bli kallad negativa svettrelaterade ord för att jag har samma tshirt på mig i för många dagar.

Så var det med det!

Frågan om det rätta är ovidkommande. Ge mig inte några tankar att fundera över, dränk mig inte i din moral, förvänta dig inte att få något av mig. Sömn och ångest botar allt!

Man får säga vad man vill om horoskop men jag tycker att det är roligt och att man kan se många sanningar i dess beskrivning av människor. Till exempel personifierar jag många av de egenskaper man kan hitta hos en skorpion och mitt ex var ett levande exempel på hur en stenbock sägs vara. Självklart förstår även jag att man läser in det man vill läsa, men det skadar ju inte att få lite info om människor när man inte kan förstå dem fullt ut av dess ord och handlingar.

Jag tror dock inte lika mycket på den typen av horoskop som berättar vad som kommer att hända, även om de såklart kan vara roliga att läsa de med. Igår läste jag i ett årshoroskop att jag ska ha några dagar avsedda för nöjen nu i mars och det stämmer ju bra då jag snart åker till solen. Hade även ett nöje inplanerat ikväll men det blev avbokat så jag får nöja med med något annat (pluspoäng om du kan läsa den dubbla betydelsen). Annars fick jag veta att den 25 april, 5 juni och 8 september tydligen skulle vara lustfyllda datum för mig detta år - vi får väl se!

För några dagar sedan hittade jag en man på en internetsida som jag tyckte hade en fin bild och en trevlig text om sig själv så jag bestämde mig för att gå göra något som inte händer alltför ofta, skicka en första hälsning. Jag skrev något kort om att han verkade trevlig och att jag bestämt mig för att skicka denna hälsning då jag såg att han var fisk, eftersom horoskop i alla mina dagar har sagt mig att jag ska hitta en fisk till kärlek. Han svarade att jag verkade trevlig och söt MEN att våra personligheter inte passade ihop om jag var en sådan som gillade horoskop. Å så säger de att jag är kräsen!!!

Igårkväll när jag kom hem från jobbet slet jag av mig jobbkläderna, drog på mig morgonrocken och en sliten t-shirt och kröp ner i soffan med en kopp te, en påse godis och en hårfällande katt. Aaaahhh! Det måste väl finnas nått att se på tv, tänkte jag som inte riktigt kände för att läsa en bok. Ack så fel jag hade! Jag zappade runt bland mina nio kanaler men kunde inte hitta någon som föll mig i smaken och fångade mitt intresse. Greys a... har jag aldrig följt så femman gick bort, Lost slutade jag se på efter första säsongen så fyran gick bort, Top model på trean - nä jag skulle inte tro det va, och så fortsatte det på alla kanalerna, inget att se. Precis innan jag gav upp bläddrade jag förbi MTV och fastnade där för något jag inte trodde var sant (förmodligen var det en snutt av Jonny Depp eller annan hunk som fångade mitt intresse så pass länge att jag observerade vad programmet handlade om).

Under de cirka sju minuter av mitt liv som jag gav detta program kunde jag bara känna lättnad och glädje över att jag INTE är en supersnygg kändis boendes i Los Angeles för fy fan - rätt ut sagt - för att behöva stå ut med det livet. Progammet jag såg igår gick verkligen in på djupet i att gnälla på snygga människor. Det var någon tjej de pratade om som de alla erkände att hon är hur snygg som helst MEN hon hade stora händer, ja du läste rätt. Jonny Depp kritiserades för att han har små händer och det ryktades om en handstandin under inspelningen av Pirates of the Carabian (stavas det så?) Senare kom de in på personer med stora tänder och Kirsten D... (kommer inte på efternamnet men hon var med i bla Jumanji och Marie Antonette) ifrågasattes hur hon kunde vara med i en film om vampyrer - En vampyrs bekännelser - när hon har så små tänder. Att tjejen är bra på det hon gör verkar vara skit samma, herreguuu hon har små tänder. Sen kom de in på näsor men då stängde jag av tvn, jag kände inget som helst behov att höra vilka dessa no-bodys ansåg behövde operera sin näsa eller inte.

Jag gick å la mig! Jag tänkte på hur lustigt det är att jag som skulle skrattas ut värre än Tom Cruise i Oprah om jag struttade ner för en röd matta i hollywood, med min mage, lår, rumpa, naturliga bröst och allt möjligt annat fel faktiskt har snygga tänder, helt okej näsa och vad jag antar normalstora händer.

Lördag 26 februari 2005

Syster: Vad ska du göra ikväll då?

Jag: Sitta under en köksfläkt å röka å dricka rödvin

Syster: Ska du bli poet?

Man brukar säga att en lyckad författare är en deprimerad alkoholist, att det skulle vara ett kriterium för en god karriär som författare och att dennes framgång skulle försvinna om den bröt sitt livsmönster. Jag har ingen som helst aning om det finns någon sanning i detta påstående men tydligen går det en serie med den före detta Arkiv X - stjärnan som går i detta tema (har inte sett serien). Vad vill jag komma till? Jo men vi alla har en bild av hur saker och ting ska vara och vi har väldigt svårt att förändra den. Vi "vet" hur författare är, hur kriminella är, hur bönder/stockholmare/bartenderns eller mattelärare är även om vi egentligen inte har en aning. Varför är det så svårt för människor att erkänna att det finns en massa områden de inte vet något om? Okunskap är bland det farligaste som finns, det är den som föder förödande konflikter och inte förrän någon kan erkänna sin okunskap kan den lära sig vad den behöver veta.

Det var en gång en flicka - tjej - ung kvinna som en dag bestämde sig för att lämna det liv hon levde och bryta med den man som delade hennes vardag. Hon ryckte alla blommorna ur rabatten och startade ett helt nytt liv, som både skrämde och överraskade henne. Då och då blir hon fortfarande påmind om det liv som en gång fanns, som en gång levdes.

Senast var förra veckan - hon stod vid busshållsplatsen utanför Blå kiosken med en påse hämtmat i handen och väntade på bussen som skulle ta henne hem. Plötsligt ringde telefonen, i huset på andra sidan gatan - blå huset, befann sig den person som just i detta ögonblick bestämde sig för att ringa just henne. Vännen i andra sidan telefonsändningen satt på en restaurang och åt samma typ av mat som fanns i hennes påse med hämtmat. Det var bara omständigheterna som var lite annorlunda. Den ena satt på restaurang med sin kärlek och åt god mat, den andra väntade på bussen som skulle ta henne och hämtmaten hem till en tyst och stilla lägenhet. Plötsligt kändes det hela lite ledsamt och tragiskt.

Men så kommer hon hem, möttes av doften av sitt hem och en kärleksfull katt som saknat henne. Hon älskar sitt hem, det är precis så som hon vill ha det. Medan hon tog av sig skorna och hängde av ytterkläderna insåg hon att det är så mycket bättre att krypa upp i soffan med katten och hämtmaten än att sitta vid ett bord på en restaurang och inte veta vad man ska säga till varandra. Hon mindes att ingen ensamhet är större än den i tvåsamhet. Den kvällen snurrade hon ihop det ena täcket till en kramboll och stoppade noga om sig i det andra, hon la sig i mitten av sängen och tog upp så mycket plats det bara gick - sedan somnade hon gott.  

 "Du hör ju bara det du vill höra!"  - är ett uttryck du säkert har hört någon gång, om inte annat så vet jag att jag har det, bra ofta också. Och det roliga med detta är att det stämmer ju så bra. Det finns nog få sinnen som är så selektiva och subjektiva som hörseln. Det en person säger i ett rum till två personer kan sedan de två referera helt olika, de har från samma ord hört olika mening, i såväl betydelse som omfång och sammanhang. Med denna inledning ska jag nu komma fram till meningen men denna text, nämligen hur man kan göra om en text till att handla om precis det man vill, bara man lyssnar tillräckligt noga.

Sex är alltid ett tacksamt ämne, vi tar den vinklingen.
1. "The first cut is the deepest" - en gång i tiden en vacker låt av Cat Stevens om den första kärlekens djupa sår men som helt ändrades i ordens mening när min svåger "sjöng sönder" den.
2.  Kan inte exakta titeln på denna så vi kör lite text nu istället... "Tänk dig att ha en man i byrån i en liten ask bland andra grejer när som helst när du får lust så plockar du fram din ask" (okej då, kanske fel på nått ord men det dör ingen av). Inte illa att Lill Lindfors sjöng om dildosar i "hemliga lådan" redan på 60-talet (kanske 70).
3. "Ont det gör ont men det går" - I rest my case!

Kan du komma på någon fler?

De senaste dagarna har jag spenderat hostandes och snörvlandes i soffan med sällskap av katten och Sex and the city-avsnitt. Efter allt för många avsnitt blev jag nog lite rubbad, allt är bra i rätt doser, men framförallt var det ett särskilt avsnitt som fångade mitt intresse. Det var när Samantha låg sjuk och beklagade sig över att hon inte hade någon man som kunde hjälpa henne att sätta upp gardinstången, alias ingen som brydde sig om henne. Denna kvinna som i serien ska vara den som allra minst klänger sig fast vid en man för att saker och ting ska ordna sig för henne utan klarar av det själv, men som nu i ett fall av fysisk nedsatthet kände att hon behövde en man som tog hand om henne.

Jag har också legat sjuk och även om katten sällskapat mig en hel del så kan han varken sätta upp gardinstänger eller handla mat åt mig. Men inte fanken ska ni tro att jag beklagar mig över det - det behöver man inte när man har världens bästa pappa. Han kom nämligen hem till mig med näsdukar, vaniljglass och ett maxmål. Frågan är bara: Hur ska jag någonsin kunna träffa en man som lever upp till mina förväntningar när man har honom som mall?

Ålder, det är en känslig fråga för många människor och jag ska väl inte direkt säga att jag är ett undantag. Nu för tiden är jag glad över att vara född i november då jag kan glida på 28 mycket längre än mina jämnåriga som nu blir 29 en efter en. I tonåren var det såklart inte lika roligt med novemberfirandet, men varje tid har sin tjusning.

Igår upplevde jag dock två tillfällen då jag påmindes om att åren kommer ifatt även mig. Det första var när jag kollade en sida på internet och hade fått mail av en man, ja en dejtingsida, som var 36 (eller 38). Jag tycker inte att det är någon direkt ålder och det var det som slog mig. Inte att han var "gammal" utan att jag har blivit så pass "gammal" att jag inte finner några problem att träffa en man som närmar sig 40.

Det andra tillfället var när jag skulle åka bussen hem efter en förfest, då jag skulle upp och jobba idag fick jag gott nöja med förfesten och sen åka hem (för några år sedan hade tanken inte ens slagit mig att åka hem utan snarare funderingar över hur jag skulle stå ut med bakfyllan på jobbet dagen efter). På bussen satt ett gäng ungdomar runt 18 (de måste ha varit iaf 18 för de pratade om Aveny) och de såg ut att ha hur kul som helst. De sjöng gamla svenska godingar i klass med "Klas-Göran och Margareta" men de var för unga för att kunna sjunga rätt text så det blev lite halvdant men med full känsla. Inte bara känslan var full, alkoholhalten i bussen sjönk radikalt när de klev av och jag kom på mig själv med att tänka: "Men uscha för att dricka vin direkt ur tetran sådär, då är det ju inte lika gott". Efter den tanken suckade jag för mig själv och tänkte att det är nog lika bra att den här gammnuckan ska hem till katten och sängen.