asomianna

Ikväll var jag med vännen E på en gala; Självavärk vilket var en trevlig tillställning. Vad självvärk är för något kan du såklart lättast läsa i länken men annars kan man kort beskriva det som ett steg i rätt riktning, ett steg i det förebyggande arbetet mot våld. Ett arbete som självklart inte kan göras av någon ensam men som alla var och en för sig ändå måste engagera sig i för att det ska bli någon skillnad med. Det är inte helt okända män lååångt borta som slår sina kvinnor och barn, det är jobbarkompisen, grannen, vännen eller brodern - du vet bara inte om det... eller väljer att inte se det. Alla (ekonomiska) vinster från ikväll skänks till Sundsvalls manscentrum och det är viktigt att komma ihåg att män påverkas av andra män. Det räcker inte med att kvinnor kämpar för att inte bli slagna, det gäller att andra BRA män kämpar för att förebygga och motverka det vård som finns eller kan komma.

Det var som sagt en trevlig kväll med en liten föreläsning, god mat (enligt de andra, mina smaklökar är utslagna av förkylningen) och bra musik. Kvällens stora höjdpunkt var när Magnus Hellberg, en av initiativtagarna till kvällen och annars känd som Mange Myt sjöng Afzeliuslåten Ikaros. En annan höjdare var Elsa Sjögren och hennes Paris Hilton-låten (hett tips - lyssna på denna låt).

Eftersom jag legat sjuk hela veckan och nog hade lite feber även ikväll körde jag nycktert med cola och ställde snällt in mig i ledet bland chaufförer vid kvällens fördrink - det alkoholfria valet. Men det störde mig inte det minsta (och jäklar va skönt det var att sedan bara kunna sätta sig i bilen och köra hem), det var bara så himla kul att få klä upp sig och efter att ha softat i morgonrocken hela veckan blev det som en mindre chock för spegeln. Men fin blev jag!

En kompis till mig har lite åldersnoja, det är lite komiskt att se, framförallt eftersom jag är 1. äldre än henne och 2. hon har redan glädjen av att vara tvåbarnsmamma. Men det är ju kul det där med ålder och då även jag är lite smått fixerad av en siffra kommer här ytterligare ett inlägg om just ålder.

30+ på Oscar – ja det kan vara kul det kan jag lova och i fredags när jag och A var där var det riktigt roligt. Vi landade på dansgolvet redan från början och med undantaget en drink i baren, en toasväng och en rökpaus var det var vi höll hus och jäklar va vi dansade. Jag hade en svart väst över den svarta skjortan och det var inte torrt på den ryggen kan jag lova och den nyfriserade och hårlösa nacken var mycket tacksam över att slippa allt det långa och klibbiga håret. Det var helgen innan barnbidragen kommit, två helger innan lön och det var en relativt hög medelålder ute. Nu kanske 30+ kan ge en hint om att det borde vara högre medelålder men det var högre än det brukar vara på 30+ och det var ett myller av män. Jag tror bannemig inte att jag sett så många män ute någonsin. Jag och A satt en kort stund vid ett bord och inmundigades äppelvodka och uppmärksammade att alla vi såg runtomkring oss var män – och 75% av dem hade en rutig skjorta. Jag vill nu på en gång säga att jag inte har något emot rutiga skjortor, de är snygga men det är lite komiskt att det plagget verkar ha blivit för en man vad en svart topp är för en kvinna. Alltid gångbart!

På dansgolvet var det drag kan jag lova och som det blir på ett dansgolv så står man ju inte still, det dansas runt, man kommer i kontakt med olika människor under olika tillfällen, man dansar vidare och stöter på varandra kanske en halvtimme senare och så snurrar det på (med undantag för de som dansar i hörnen och brukar hålla sig där). Men en sak har jag lärt mig – man ska ALDRIG å jag menar aldrig dansa efter en man som verkar ”intressant”. Är han intresserad kommer han på ett naturligt sätt tillbaka i dansrytmens gång, är han det inte gör han det inte. Så den dumheten gör jag i alla fall inte, det var väl upplyftande att höra ;) Vi rockade loss till What is love och No limit och Get away och en himla massa andra härliga 90-talshits så när Manboy kom ut i högtalarna kunde man uppleva en känsla av ”vad är det här?” på dansgolvet… men det gick ju bra det med.

 
Nä… det blev inte så mycket åldersnoja över det här ändå, det var mest en reflektion över en himla härlig danskväll i 90-talets anda.