asomianna

Som en del av fan-va-jobbigt-det-är-att-ordna-allt-som-fösvann-med-plånboken fick jag idag knalla in på banken för att betala tre räkningar åt den person jag är god man åt, eftersom jag ännu inte fått mitt nya Visa-kort och därmed ännu inte kan göra detta via bankdosan och Internet. På banken upptäckte jag fyra saker:

1.      Det spelar nog ingen roll om man diskuterar tvättider, Ica-köer, rondellkörning eller gud vet vad, det finns en grupp människor som alltid återkommer; Pensionärerna. Jag frågar mig varför, för guds skull vaaaaarför måste de gå på banken mellan kl 12-13 på en vardag? De kan ju vara där när de öppnar, det borde vara en lagom lunchtid för dem. Fast å andra sidan, om det inte vore för att banken var överfull av pensionärer hade min väntan varit kortare och då hade jag inte upptäckt att

2.      det satt två tanter i cirka 75-årsålder bredvid mig och samtalade. Inget speciellt med det men så kom det fram en ännu äldre herre till dem och sade: ”Hejsan Flickor, här sitter ni!” och så la han på ett bländande tandlöst leende. De svarade lite artigt och jag väntade med förtjusning på vad som komma skulle… men det kom inget mer och sedan gick han. Jag hörde den ena tanten fråga den andra om hon kände honom men det gjorde ingen av dem. De började prata om hur tragiskt det är med ensamma människor som inte har någon att prata med (vilket absolut är något tragiskt så det säger jag inget ont om) men jag skrattade lite för mig själv och tänkte att raggning förekommer i alla former och åldrar.

3.      Så blev det då tillslut min tur och jag lade fram mitt ärende och mina papper för bankkassörskan (heter det fortfarande så?). Lyckligtvis har inte mitt gamla pass gått ut ännu, men så fort jag får mitt nya körkort ska jag fixa ett nytt pass, för det sjunger verkligen på sista versen. Jag frågade vad det kostar att betala en räkning på bank, jag trodde 30kr, var beredd på 50kr och tappade nästan hakan när jag fick höra svaret; 80 kronor. Allvarligt!!! Så jag skulle betala 240 spänn för att betala tre räkningar? Helt förbannat jävla sjukt på ren svenska. Medan jag stod där och retade upp mig tänkte jag på den gamla tandlösa raggaren och hans eventuella ärende till banken. Mina fördomar om äldre skenade iväg samtidigt som jag tyckte riktigt synd om honom, för han kunde ju mycket väl ha kommit in för att betala hyran, elen, tidningsprenumerationen på Land och … ja kanske inte tandläkarräkningen. Och det handlar inte bara om honom – min syster är 28 år och har nyss börjat betala räkningarna på Internet så det är inte ens åldern det sitter i. Nu vet jag att hon såväl som många andra istället använder det gamla sättet att skicka iväg räkningarna tillsammans med en betalningsorder i ett kuvert och då kostar det såklart inte 80 kronor per räkning, men det finns trots allt även de som inte kan det – det finns människor som får gå på banken och betala räkningarna och genast tyckte jag lite synd om mig själv igen då jag stod där och hostade så att bröstet värkte. Nog för att han jag är god man åt skulle få betala avgiften, det är ju ändå inte mina räkningar, men ändå. Men så hände något

4.      då en till bankmänniska kom fram och knappade två sekunder på datorn och så sa den första till mig: ”Så där, nu tog jag bort avgiften” och så räckte hon fram mig ett kvitto som jag fick skriva på. Alldeles paff och förundrad skrev jag glatt på, log och tackade för mig och skyndade mig därifrån innan hon skulle kunna ångra sig. Jag tror och hoppas på att det berodde på att jag dels har spärrar min tappade kort, vilket hon garanterat kan se, och dels är förmånskund på banken.

 
Så i en stämning av vardagslyckorus gick jag förbi busstation och eftersom jag en dag för länge sedan var smart nog att registrera mitt busskort fick jag nu ett nytt, med de pengar som fanns kvar på det gamla insatt på det nya. Att jag nu sitter här helt utan röst eftersom förkylningen verkar tycka att det är en onödig funktion att lägga kraft på kan jag inte annat än känna en viss trygghet med systemet – inte ofta det inte.

Idag mötte jag ett typexempel av mänsklig tro på godhet, en mycket upplyftande känsla. Jag hade fått punka på cykeln och tog mig iväg till den lokala reparatören (som lagat cyklar sedan Hedenhös) för att ordna det hela. När jag ringde och frågade efter öppettiden sa han att det var fullt upp så jag tänkte att jag får hämta cykeln efter någon dag men misströstade inte så mycket över det. När jag så kom dit sade han: ”Jamen detta tar fem minuter, du får snart med dig den tillbaka”. Det var ju bara det att eftersom jag trodde att jag skulle hämta ut den senare så tog inte jag med mig några pengar. Jag sa att jag inte kunde betala nu men lovade såklart att komma tillbaka och göra det. Han bara log och sa att det inte var någon fara. Jag vet såklart att jag kommer att åka dit så fort jag bara slutat och ge honom de 150 kronor det kostade, men han vet inte det. Ibland blir man helt enkelt överraskat glad över människor.  

Jag har festat sedan jag var 13½ år, det är tragiskt men sant och under alla dessa år har jag aldrig supit bort någonting överhuvudtaget. Jag minns till och med att jag glömde en skjorta hos en kille på någon fest i tonåren och hämtade den dagen efter (då det var pappas skjorta) men det är det enda. Men så igår tappade jag det näst värsta man kan tappa - plånboken (då det allra värsta torde vara mobiltelefonen). Det är så jävla surt att jag alltid annars bara brukar ha med mig leg, visakort och lite kontanter när jag ska ut men hade igår, av någon outgrundlig anledning, hela plånboken med mig och nu är ALLT borta. Körkort, Visa, Mastercard, tjänsteleg från Kriminalvården, Ica-kort, busskort, ett halvt häfte rikskuponger, träningskort, Medmera, Preem, bibliotekskort, H&M... ja jag kan fortsätta länge till.

Så med en tung huvudvärk fick jag spendera förmiddagen med att ringa Polis och banker. Efter att jag kommit in i ett kördugligt stadie for jag förbi stället där gårdagens öltält befann sig, de höll på att packa ihop och med en försiktig förhoppning frågade jag om de hade hittat en plånbok och det hade de - men inte min. Fick veta att om den kommer tillrätta lämnas den till polisen och eftersom en förlustanmälan nu finns kommer jag i så fall att få tillbaka den, men det är ju under förutsättning att den kommer tillbaka. Man kan väl inte annat än hoppas. Ifall någon jävel stal den kan jag hånleendes säga att det förutom det halva häftet rikskuponger fanns 7kronor i kontanter och att alla kort nu är spärrade. Men faaaaaan vad irriterad jag är just nu!

Ja så var semestern slut för denna gång! Eftersom det är lördag idag så antar jag att den sista semesterdagen var igår och på måndag är det dags att återvända till jobbet igen. Hur känns det då? Rätt bra faktiskt! Ska bli skönt att komma in i rutin igen. Fyra veckor är nog en alldeles lagom lång semester, har man kortare hinner man aldrig känna sig riktigt ledig och har man längre kan det kännas svårt att gå tillbaka till jobbet igen. Självklart handlar det om vilket jobb man har att återvända till. Men för just min del känns det som sagt rätt bra. Jag tycker även att jag har haft en innehållsrik semester. Jag har...

1) Farit på en spontan utomlandssemester. Min vän A ringde mig på onsdagen och frågade om vi skulle åka till Trondheim på fredagen, men eftersom jag skulle träffa någon på lördagen sa jag: Nje, men jag kan åka imorgon! Sagt och gjort, en liten hotellbokning senare och vi for iväg. Tog allt som kom i vår väg i sin egen takt, när det regnade körde vi, när vi var hungriga åt vi, när vi blev trötta sov vi, när det fanns en vacker utsikt stannade vi... och så åt och drack vi en massa gott. Kanske inte min billigaste spontansemester men mycket trevlig.

2) For på en planerad resa till Stockholm med två tjejkompisar. Gjorde den glasblåsning som jag fick av lillasyster i 30-årspresent, det gick fort men var roligt att göra och ca 1½ vecka senare kom min lilla skål på posten. Den är inget jag skulle se två gånger på i en butik, det syns helt enkelt att den inte är gjord av proffs - den är ju gjord av mig och det är rätt kul.
Sedan for vi på Barkarby outlet vilket var en besvikelse, även om jag inte riktigt vet vad jag hade förväntat mig så var det i alla fall inte mycket att vare sig se eller handla i. Köpte ett par Björn Borg-trosor som gick sönder första gången jag satt på mig dem (vilket även hände V som köpte likadana) - skitkvalité. Men sedan for vi in mot stan och hamnade på något sätt i en liten konstig butik på Kungsholmen och där hittade jag den perfekta skärmen till en taklampa (har nu bott 3 år i min lägenhet utan taklampa i vardagsrummet eftersom jag inte velat sätta upp något jag inte vill ha utan väntat på det jag vill ha - annars brukar det där "provisoriska" ha en tendens att bli kvar) och dessutom för ett superbilligt pris - jordens fynd.
Även denna resa innehöll en massa god mat och dryck och blev inte heller den speciellt billig men däremot trevlig.

3) Har haft min obligatoriska sommarförkylning. Jamen självklart! Vad vore en sommar utan snorig näsa, wiskeyröst och hostande fram till vomering?

4) Har i alla fall gjort två av de 48 000 hemmauppgifter som behövs göras, har till exempal fått hjälp att fixa min nya dator och sedan lagt in alla siffor i kontosammanställningen jag så ambitiöst för varje månad (fast nu betade jag istället av jan - juli) och idag har jag städat, fast nu slutade ju i och för sig semestern igår så det kanske inte räknas.

5) Har haft en stranddag, eller en halv i alla fall, då jag drog med mig min bakfulla syster på stranden med svåger och barn och hela fadderullan. Jag och äldsta systersonen spelade nån form av strandtennis tills jag var helt slut (för att få honom slut får slita ut ungefär fem 30-åringar till) och sedan brottades vi i vattnet. Så det var inget pjoskigt känna-på-vattnet-med-tårna-badande här inte utan nu snackar vi i med huvudet och plaska runt som en säl.

6) Har läst tre böcker. En gammal klassiker; 1984 samt en ny och en gammal Marian Keyes. Jag är en riktig periodare när det gäller läsning och våren har varit en ickeperiod så dessa tre ökade upp årssnittet avsevärt.

Ja å så har jag såklart haft en massa underbar jag-tid men dessa sex uppräkningar får räcka som något slags bevis på att jag förfogat mina fyra veckor på ett för mig alldeles perfekt sätt. Nu ska jag in i duschen och få bort dammsugarsvetten och sedan fara och handla ingridienser till den paj jag ska göra för att bjuda på imorgon när det vankas kräftor och sedan drakbåtsfestival - sommarens enklaste och roligaste helg. Och sedan blir det till att ta några billiga veckor.

Jag har sedan länge accepterat att mina jämnåriga män har begynnande flikar och flint på sina huvuden, framförallt eftersom jag vet att om jag hade fötts till man hade jag varit en av dem. Men i helgen kom en ny pisksnärt i åldersnojan då jag såg en gammal bekant som i och för sig hade det mesta av sitt hår kvar men det var "färgat". Nej nej, jag menar inte någon henna-brun-mahogny-variant, jag menar naturligt färgat - ja men han hade helt enkelt blivit gråhårig. Jag är inte säker på om han är tre eller fyra åt äldre än mig men herreguuud, han borde ju vara 23 eller 24 år äldre än mig för att jag ska tycka att det är kul med att se honom som gråhårig.

För några dagar sedan frågade jag min mor: "Vad är värst, att du nästa gång du fyller jämt blir 60 eller att din dotter blir 40?" Vi var båda rörande överens om att min kommande (okej är det är ett tag kvar) nästa jämna födelsedag som 40 är värst. Men vad gör man... tiden går... låtsas skratta eller tro att du förstår!

Om två veckor börjar min systerson 6-års, hur han har kunnat bli snart 6 år på den tiden jag knappast åldrats med 2 är en av den vuxna människans stora gåtor.