Det fanns en M. En Man gav upphov till många känslor, bra som dåliga. Man kan lätt förknippa en händelse, en människa med en viss låt. Dessa är min historia med honom. Jag minns dem alla. Jag minns kyssen till den första låten, värmen till den andra, tårarna till den tredje, frustrationen till den fjärde, acceptansen till den femte och jag känner lugnet till den sjätte.
Följ denna tur, lyssna på vår sång.
I förälskelsens vagga trodde vi båda att aldrig ska jag sluta älska dig och vi kände oss starka, som en kvinna och en man. Man kan nog säga att det var du och jag mot världen (vilket också är en sång, men inte någon av "våra").
Men vi kunde inte vara tillsammans, vi ville så olika i och med våra liv, det satte kilar i oss, för oss. De känslor som en gång varit så varma blev bittra, sorgsna och elaka. Så en kall och mörk dag bestämde vi oss för att sluta försöka, sluta låtsas. Och jag kämpade för att vara starkare. Jag gick genom dagar, veckor och månader genom ett täcke av tårar. För jag ljuger så bra, men tyvärr lika bra för andra som för mig själv. För andra kunde lögnen vara att det var "bara bra!" med mig, för mig själv ljög jag genom att ändra mina bilder av dig. Det tog mig lång tid att inse att det jag trodde vi hade, det fanns aldrig. De drömmar som fanns var inte delade.
Nu kan jag tänka på dig men värme, som den man som en gång gav mig så många fantastiska stunder. Men jag har balans, jag har distans. Jag vet att du och jag är ingen bra idé. Vi ska inte vara tillsammans. Och jag vill heller inte längre det. Jag ser dig nu med öppna ögon. Jag tycker fortfarande om dig, för den du är men jag saknar dig mindre och mindre.
Det finns en ny M. En ny Man, nya känslor, nya låtar...
Han gör mig trygg. Jag behöver aldrig mer vara rädd
