asomianna

5:45 Klockan ringer, jag sprätter till, kollar på klockan och snoozar

 

5:52 Klockan ringer, jag snoozar

 

5:59 Klockan ringer, jag hör låten Only you och börjar fundera på varför man döper ett band till Flying Pickets? Sedan kommer jag på att det var ju ändå Yazoo som gjorde den först och så var den saken ur världen. Snoozar igen

 

6:06 Klockan ringer, jag funderar på varför jag ställde klockan så tidigt och snoozar

 

6:13 Klockan ringer, jag kom på varför jag ställde klockan så tidigt och flyger upp ur sängen, sliter åt mig träningskläder, packar ner vanliga kläder i väskan, borstar tänderna, skiter i hur håret ser ut, ger katterna mat, glömmer säkert något jag borde komma ihåg och ger mig av.

 

6:23 Cyklar till gymmet

 

6:35 Kliver in i träningslokalen för ett pass body pump, tar fram stång, hantlar och det jag behöver, sätter mig ner på stepbrädan och funderar på varför det är så tomt i lokalen. Hör att en skiva med hack sitter i cd-spelaren, lägger huvudet lite i handen och blundar tre sekunder innan jag hör en morgonpigg stämma; ”Gomorron!!! Det verkar bara bli du och jag” säger rösten. Tydligen har andra bokat sig men inte kommit. Hon frågar om jag vill köra ändå och nu har jag ju tagit mig hit, så det är väl lika bra även om jag inte direkt ser fram emot ett ensamt body pump-pass med instruktören. Men det kommer tre tappra själar till och vi kör igång.

 

7:35 Passet är över, lite för sent och jag känner att det kommer att bli stressigt.

 

7:37 Slänger mig in i duschen, gör det man gör där och tar sedan fram väskan med kläder för dagen. Ops!! Jag tog med mig fel jeans, de jeans som nu fanns i mina händer var inte de jag planerat att ha på mig och dessutom ett par jag inte fått på mig de senaste månaderna. Men ni ska tro att universum banne mig belönar dem som plågar sig iväg på morgonträning – jeansen sitter som de ska!!

 

8:05 Kommer in på jobbet, hinner slå på datorn men inte se några mail

 

8:10 Morgonmöte där jag får veta att jag är gruppledare för en grupp som ska diskutera medarbetarpolicy klockan 8:30, enligt det mail vi fått tidigare på morgonen. Skyndar mig att boka ett grupprum och skickar iväg ett meddelande till berörda var vi ska vara.

 

8:30 Gruppdiskussionen startar och jag känner att kroppen skriker efter näring.

 

8:45 Vi pausar för morgonfika

 

9:00 Gruppdiskussionen fortsätter…

 

10:35 Återgår till kontoret för att förhoppningsvis försöka hinna med åtminstone lite av det jag hade tänkt göra denna morgon.

 

 

11:35 Kom på att jag glömt bort att jag har tidig lunch idag, går å lunchar

 

12:20 Skriver detta blogginlägg…

 

Nu har jag telefontid 12:30-14:30 och sedan ska jag försöka hinna med det jag inte hann när jag skulle försöka hinna med det jag skulle ha gjort imorse…

Den 23 april 2000 föddes en liten hårig parvel som buffade sig rakt in i mitt hjärta och blev en underbar vän. Genom sorg och glädje fanns han där, alltid med samma lugna och trygga famn att krama, alltid med samma toleranta och förstående lyssnande, alltid med värme och en ovillkorslös kärlek. Min hund, min Ymer.

Så många fantastiska stunder vi hade tillsammans, så mycket lek, mys och omhändertagande - från båda håll. Jag kommer att sakna dig så.

Ditt hjärta har slutat slå men din kärlek finns alltid kvar.

I lördags var jag tillsammans med min killkompis A på en marknad.

*Parantes* Killkompis är såklart ett mycket bättre ord än pojkvän eftersom det inte lämnar några frågetecken, men ordet pojkvän ger en mycket fyndigare rubrik. *Slut parantes*

Vi gick förbi ett stånd där de sålda sängkläder och jag som för tillfället är på jakt efter just nya fina sängkläder fastnade såklart vid detta stånd. Jag hittade ett par med lapptäcktemönster som var jättefina och bestämde mig för att köpa dem. Medan jag pratade med försäljaren sade A om ett par andra att de var också fina och jag svarade: "Ja det var de men jag vill ha de här!" Inget konstigt med den kommentaren med tanke på att vi vet att vi är vänner och inget annat men försäljaren som såg en kvinna och en man i 30årsåldern som gick tillsammans och köpte sängkläder kollade lite underligt på mig. Bara en liten stund senare skulle jag betala och A hade gått en bit iväg, försäljaren tog betalt och sade sedan till mig, med en lite sådär småflörtig blick; "Nu när du fått bestämma sängkläderna kanske han får bestämma kläder i sängen". Jag kunde inte annat än skratta (inombords).

En stor kärlek med tyvärr ett ännu större problem avslutades i januari 2007 och för någon dag sedan insåg jag att nu är det verkligen slut mellan oss, kontakten är bruten. Ända sedan dess har han nämligen betalat en olycksfallförsäkring åt mig, vill minnas att han tecknade den efter att jag snubblat i en trapp och gick på kryckor utan någon som helst inkomst i 2 veckor. I mitten av juli fick jag ett brev från försäkringsbolaget om förlängning av denna men den avi som medföljde var makulerad eftersom denna premie betaldes via autogiro. Men så för någon dag sedan kom det ett nytt brev, samma förlängning men nu även med en avi på en summa. Nu är autogirot avslutat! Nu får jag klara mig själv!

 

Missuppfatta inte detta kära läsare, jag är inte på något sätt arg, ledsen eller sur över detta och jag har aldrig någonsin begärt eller ens bett honom betala detta åt mig och jag har inga problem med att jag nu ska göra det själv. Jag vet att han genom åren någon gång sagt att snart får jag betala den själv och jag har alltid svarat att det är klart att jag ska göra det – för det ska jag.

 

Men… det känns sorgligt att den där sista omtanken om mig är avslutad.

Idag fick jag en riktigt slänga av likheter och olikheter mellan generationer. Snart 7-åriga systersonen fick en mobiltelefon för ett tag sedan (tänk dig basic, ringa och sms that´s it, den din morfar har är ett tekniskt underverk i jämförelse), för att föräldrarna ska kunna ringa hem honom när han är ute och cyklar (på min tid ställde de sig på bron och skrek men det här funkar nog det med) och idag ringde han mig. Jag svarade såklart och hörde då:

*brus* fniss blodet droppar blode.... hihihi *klick*

Jajamen - min systerson busringde mig. Jag kunde inte annat än att skratta åt det hela, främst för att det var med samma lekfulla busighet som jag själv sa samma ord när jag busringde för en sådär 25 år sedan. Men framförallt skrattade jag åt vilken tur man hade att man växte upp när man gjorde. På min tid fanns det nämligen inga nummerpresentationer!

Män är djur! Javisst är det sanning i det påståendet, hur mycket det än stör olika grupper av människor som är så skitnödiga att de inte kan acceptera sanningen. Men ska jag chockera dig lite – Kvinnor är också djur! Om detta kom som en käftsmäll kan jag lugnt säga att du inte befunnit dig på krogen den sista tiden, eller i matkön, i bilaffären, på gymet, jobbet, släktmiddagen, fikarummet eller någonstans överhuvudtaget där män och kvinnor samsas.

 

I helgen var jag på en krog, eller nattklubb kanske man ska kalla det, det fanns män, kvinnor, alkohol och ett dansgolv, det vill säga allt som behövs för att bjuda på en riktig föreställning. Så sitter då jag och min jobbarkompis i en soffa och småsurrar, kollar lite på en vacker man A som satt i andra änden av denna L-formade soffa. Bredvid honom sitter tjej A som samtalar med man B. Så kommer tjej B och B är verkligen rätt namn!!! Tänk dig utstyrseln av en polsk prostituerad och blanda ihop det med lite för mycket alkohol och på tok för lite självkänsla. Tjej B sätter sig i den vulgärt för korta klänningen gränsle över tjej A och börjar åma sig över henne, trycker brösten i ansiktet på henne och tomjuckar så pass att soffan skakar. Man A stirrar storögt och dreglar!  

 

Efter ett tag trycker tjej A bort henne och min jobbarkompis hör man B säga att han är så jäkla less på hennes konstanta uppmärksamhetssökande. Man A hör inget, han torkar sig runt munnen. Tjej A och man B går ut på dansgolvet ungefär samtidigt som man A kryper sig närmare tjej B i soffan och ”smidigt” räcker fram en hand för att hälsa på henne. Efter kanske fem minuter ligger hans hand på hennes lår, fem minuter senare kysser han henne lätt på halsen och fem minuter senare tar hon tag i hans hand och suger av långfingret (trodde allvarligt hans gylf skulle sprängas vid det laget). Samtidigt ropar tjej A från dansgolvet och tjej B skriker att hon kommer snart. En liten stund senare tar hon man A i handen och går iväg, fast han ser ut att gå lite konstigt eftersom det tredje benet frustrerande försöker hålla sig på plats.

 

Jag och min jobbarkompis kollar på varandra, skålar och skrattar. Bra show för inträdespengen till zoo denna kväll.

Så var det måndag igen... och just denna måndag önskar jag att jag hellre fick ligga kvar i sängen och dra täcket över huvudet. Från det att jag traskade in på jobbet strax innan åtta på morgonen och hela förbannade förmiddagen gjorde det inte annat än strulade. Folk har kommit med surkärringkommentarer, tekniken har inte fattat att den är till för att fungera, missförstånd har fått stora konsekvenser... nä det var helt enkelt inte någon bra start på dagen. Gick på lunchen ner på stan och bytte tre par strumpor efter att jag i förra veckan fått huvudsnurr och köpte storlek 40-45 till till ett par fötter i storlek 38-39. Vet inte riktigt vad jag tänkte med där. Men bytet gick bra och sedan satte jag mig på en parkbänk i solen och åt sushi - det gjorde susen. Eftermiddagen gick bättre.

Nu ska jag gå och spinna skiten ur mig för att få ur lite uppladdad frustration och grymma mängder seghet.