asomianna

... en varm filt
... körsbärste
... Sigges kurrande och Gunnars gos
... att det bara är 4 dagar kvar innan jag börjar mitt nya jobb
... att jag har jordens charmigaste syster
... dubbeltäcke
... middag och spelkväll med vänner
... att se kärleken mellan min bästa vän och hennes blivande man

... att vara den rödhåriga när du är den långa!

För några månader sedan berättade en man en liten berättelse för mig som jag idag av någon anledning kom att tänka på och den är jättefin. Det var när denne mans syster skulle få sitt femte barn, en graviditet läkarna hade avrått henne ifrån eftersom hon hade haft svåra förlossningar innan. När det så var dags för detta barn att komma till världen var det också under mycket svåra förhållanden och det blev ett kritiskt kejsarsnitt för såväl mor som barn. Men lyckan var med dem, både mamman och den lilla flickan klarade sig fint och mådde bra. Brodern som varit mycket orolig sa då till henne: "Det var då välsigne!" och så blev flickans namn Signe. Visst är detta en fin historia?

Jag tror att många har ett namn klart för sig innan de får barn, jag till exempel vill att min framtida flicka ska heta Nelly eller Klara (beroende på personlighet) men när (om) hon väl kommer kanske det inte alls passar. Som en kompis som fick en pojke och det var helt klart att han skulle heta William men när han kom ut såg de på en gång att det inte var en William, det var en Emil. Jag inbillar mig att man känner sådant när det väl är dags. Det är dock lite roligt att kvinnor oftast har lättast för att hitta flicknamn och männen pojknamn.

Men svårast av allt är inte att hitta namnet - det är att hitta fadern!

En halvtimme in på 2010 började detta år gå bra och som det ser ut 11 dagar senare är det fortfarande ett kanonår hittills.

Hade en fin kille här igår och när jag skulle ta fram något fika insåg jag att det enda som fanns var Tom & Jerry-kex men det fungerade ju bra det med. Man kan ju inte vara som alla andra jämt och jag kan nog mer eller mindre lova att det finns inte alltför många 30åriga singelkvinnor som bjuder en fin man på barnkex.

Igår var jag på en fikadejt med en jättefin kille, både fin att titta och lyssna på. När vi sitter där i soffan hemma hos honom och pratar så kommer vi in på min passion för randiga strumpbyxor och strumpor, han ser ner på mina fötter och säger: "Men de där är inte lika va?" Jag tittar på mina fötter och inser att jag tagit på mig två svarta strumpor med vita ränder men inte de svarta strumpor med vita ränder som passar varandra. "Ja, där har du Anna Nyhlén i ett nötskal!" var allt jag kunde säga och skratta åt det hela. Men det är så himla typiskt mig.

Ikväll ska vi gå på hockey tillsammans så förmodligen var det inte en egenskap som fick honom att dissa mig fullständigt ;)