I tisdags gjorde jag något som kändes rätt konstigt. Jag satt i väntrummet på MVC och såg två par med stora magar komma och gå. De gullade och stånkade med den blivande mamma och de hade en glans över sig. Själv satt jag och bläddrade i en föda-barn-tidning, läste om bärselar och okej-att-äta-listor, sedan gick jag in till min barnmorska för att diskutera preventivmedel. Det kändes både bra och dåligt! Bra eftersom jag inte har någon lust att bli med barn med en man jag känt så pass kort tid som jag gjort och dåligt eftersom jag längtar så efter barn att det gör ont i mig.
Min kära vän som i många år sade att det inte fanns i henne har nu också börjat känna det och jag som skämtade och sa att det kommer efter 25 fick rätt ändå. Alla har det såklart inte i sig, alla vill inte ha barn i sitt liv och det tycker jag är ett beslut alla andra ska acceptera, men jag vill... och jag har velat det länge.
Men snart kommer min underbara systerson att bli storebror så då finns det ännu ett barn att ösa kärlek över.
Min kära vän som i många år sade att det inte fanns i henne har nu också börjat känna det och jag som skämtade och sa att det kommer efter 25 fick rätt ändå. Alla har det såklart inte i sig, alla vill inte ha barn i sitt liv och det tycker jag är ett beslut alla andra ska acceptera, men jag vill... och jag har velat det länge.
Men snart kommer min underbara systerson att bli storebror så då finns det ännu ett barn att ösa kärlek över.
