asomianna

Jag har cirka tre kvarter till mitt jobb. Det har sina fördelar, då jag inte behöver kliva upp onödigt tidigt på morgonen för att hinna till jobbet i tid och jag kan om jag vill och behöver gå hem under dagen. Nackdelen är kanske att det är så nära att någon daglig vardagsmotion är det inte att tala om. Idag upptäckte jag att det kan ligga något i en gammal klyscha som att det inte är målet utan resan dit, fast på mitt eget sätt. Jag skulle hem från jobbet, ok det är ingen direkt superspännande händelse, klockan var mycket, jag var trött och hungrig. Men på vägen möter jag dem, på min väg genom tre kvarter möter jag tre knäppskallar.

3.e pris Kanske inte en knäppskalle men ändå lite komisk. Jag mötte en man i en bil och det var en mycket liten man såg det ut som. Kanske inte dvärg men jag gissar på att jag med mina 168 centimeter över marken kan se ner på honom med en huvudlängd. Denna man kör omkring i en bil som nästintill liknade en Hummer. Han såg knappt ut att se över ratten och jag kunde inte låta bli att fråga mig själv, hur kan en sån liten man ha en sån stor bil? Borde det inte vara längdkrav på såna? Behöver han verkligen en så stor penisförlängare? Eller har han bara en massa barn?

2.a pris går otvivelaktigt till de grabbarna jag gick förbi som hade fullt upp med att försöka tända en engånggrill, ställd på den ena killens motorhuv. Va!?!?! Ja, det hade ställt engångsgrillen på bilen, på huven. Visst, det var en ful 240 eller nått liknande, men det spelar ingen roll. Så gör man bara inte. Det lilla motorhjärtat jag hittills utvecklat grät. Inte lika mycket som den dagen jag repade min nya eu-moppe, men nästintill.

1.a pris Föräldrar som hämtar sina barn på skolan jag går förbi varje dag. Hur kan man låta ett barn som är så litet att det knappt ser över instrumentbrädan sitta fram utan bälte på sig? Det borde vara skottpengar på sådana människor? Står det inte i föräldrarhandboken att barn inte har ett skit i framsätet att göra tills dess de åtminstonde har vuxit ur kläderna från dagis.

Så mina tre kvarter var idag fyllda med motorrelaterade funderingar, undra vad de kommer att ge mig imorgon? Vad säger dina kvarter?

Slapparsöndag - när det bubblar av tankar och känslor inom en men jag är för trött och slut för att kunna få ur mig dem. Skulle vilja skriva av mig allt jag känner inför så mycket, men jag kan inte. Dels kan jag inte för att det är så mycket jag inte bör skriva ut till andras läsning, det är sådant som får stanna kvar i en gammal hederlig dagbok gömd i en byrålåda. Dels kan jag inte för att jag inte orkar .

Sitter här nu... klockan är 21.18, dagen har spenderats i de fula favoritmjukbyxorna, ett linne som är mjukt och skönt men ändå tillräckligt tajt för att eliminera behovet av bh och till det en fläta på sniskan. Borde lägga mig snart, men eftersom jag sov till halv ett "i morse" lär det bli lite småsvårt att somna ikväll. Tre veckors jobb kvar nu, frågan är hur det kommer att bli efter det.

Ok... det här var kanske inte det mest positiva blogginlägget på denna sida, men va fan.... även solen har sina fläckar har jag hört. Give me Vanish!!!

Egentligen vill jag skriva riktigt hårt vad jag tycker om föräldrar som inte kommer på föräldramöten, som prioriterar fotbollsträningen högre än att engagera sig i den miljö deras barn spenderar fem dagar i veckan, åtta timmar om dagen. Föräldrar som kan ta ledigt från sina jobb för att klippa sig, gå till tandläkaren eller besikta bilen, men som inte har tid att komma på utvecklingssamtalen för att prata med de människor som ser en helt annan bild av deras barn än vad de själva får se. Och sedan har de mage att kräva information, kritisera eventuella beslut eller tom de människor som kämpar för att göra det så bra som möjligt för just deras barn. Ja egentligen vill jag verkligen skiva vad jag tycker... men jag får nog inte!

Egentligen vill jag ringa Anticimex eller liknande och döma ut min nuvarande lägenhet fullständigt så att min snåla privatvärd måste riva detta fuktskadade hus och bygga ett nytt. Fick ett brev idag som berättade att han har sålt denna kåk nu, så jag ska redan imorgon skriva ett brev till min nya hyresvärd och bekräfta att den uppsägning jag har lämnat in är honom till känna. Egentligen vill jag börja bråka och se till att jag får flytta ut tidigare än vad snålisen vill... men jag kanske ställer till det för mig själv då... jag får nog inte!

Egentligen vill jag stanna i sängen i en månad och bara inte finnas till. Bara läsa böcker, föräta mig på glada-kon-ostar och choritzokorv (så nu vet ni vad jag lever på). Glömma jobbet och alla eleverna, glömma alla planeringar och rättningshögar som bara blir högre och högre. Vill slippa tänka på hur det ska bli i höst. Men det är nog ingen bra ide att lägga av nu, nu när sommaren snart är här, så... jag får nog inte! 

Egentligen vill jag bara ha någon. Visst har det sina fördelar att vara singel, man får göra vad man vill och allt det där. Men i grund och botten är det rätt tråkigt att ingen någonsin bryr sig om när man kommer hem. Att man varje dag kommer hem till samma rumskompis - tystnaden. Jag vill inte träffa en massa killar, jag vill inte springa runt på krogen, jag vill bara träffa en. En enda räcker! Och... jag får!

Sån dag det va, ej värre tänkas kan, men fredan är nu... Äh va fan, jag orkar inte hålla på å rimma å komma i takt. Jag är helt slut i huvudet! Vilken jävla dag!!! Började med att försova mig och sen, när man känner att det kan fan inte bli sämre, kom jag ihåg att idag var ju en sån där dag då jag borde ha tagit med mig mat hemifrån eftersom skolans currysoppa inte är nått för mig. Inte ett curry-fan. Men nu är det lyckligtvis så att jag har en underbar kollega som drog med mig hem till henne och värmde upp en härlig saffranssoppa istället - mi lajki =)

Hm... min moodring har en nervös grönfärg just nu, lär bero på att jag är fortfarande lite spänd efter ett betygsnack, tycker det är svårt, det är så omöjligt att säga rätt sak. Samtidigt vill jag inte lova något jag sedan inte kan hålla. Råkade göra den missen en gång och det blir verkligen inte bra då. Men det är inte lätt att sätta betyg ska jag säga alla gnällspikar som tror man sitter med en tärning. Fan man kanske borde skaffa sig en tärning!!!

Det har hänt en massa underbart i mitt liv den senaste veckan, ja eller en massa var väl att ta i, men det som har hänt väger upp till en massa. Men det tar vi en annan gång. Inte ge hela handen här inte!!!

Om du bryr dig om mig så
klättrar du inte över mina murar
då väntar du utanför tills jag släpper in dig genom porten
då dyrkar du inte upp mina hemligheter
du väntar tills jag gett dig nyckeln...
om du bryr dig om mig