men ändå inte. Han är Gunnar. Det var egentligen tänkt att han skulle heta Frank men flickorna i familjen jag hämtade honom hos blev så ledsna när "den sötaste kattungen" skulle flytta att jag lovade dem att han skulle få fortsätta heta det de hade döpt honom till, och så har det blivit.

Gunnar är född den 20 september 2008, så han har i år fyllt fem år. Gunnar har två favoritplatser när det handlar om att gosa ner sig. 1, min strumplåda och 2, i bidén. Den ena mjuk och gosig, den andra... ja hur mjukt och gosigt brukar porslin vara? Och så tycker han om att smita in och snabbt lägga sig bakom sambon när han till exempel böjer sig fram för att nå tv-fjärren eller liknande. Han blir sedan mycket förnärmad när sambon råkar backa utan uppsikt och lägga sig på honom. Han älskar även att sova sked med mig under natten, men sedan husse stängde dörren om kvällen i och med graviditeten så gör han det mestadels i smyg när han ljudlöst lyckas få upp sovrumsdörren.
 
Gunnar blir lika överlycklig varje dag vi släpper ut honom, snö är tokspännande att springa omkring i och han avancerar upp höjden i träden mer och mer. I och med att han är ganska biffig kan han vara ute större del av tiden även om han på kalla dagar inte gärna tar några längre turer. Det är möjligen för att komma ut och gå på toa som han blir lycklig, men med tanke på att han brukar pricka in storhögen av dynga samtidigt som man själv är på toa så har jag ibland en känsla av att det är annat som lockar.
 
Gunnar kan stoltsera med en död fågel då och då. Att fågeln dött genom att köra in i en glasruta är av mindre betydelse för Gunnar, det är ju ändå hans fångst. Vi har inte riktigt kommit fram till ännu vad han gör med fågeln, men det verkar inte som att han äter upp den. Gunnar har nämligen ETT kulinariska önskemål - torrfoder. That´s it! Jag har försökt genom åren att locka honom med annat men förutom gelen på blötmaten (inte själva blötmaten) verkar Gunnar helt enkelt inte tycka om annat än sitt torrfoder - och det är fanken bäst det med tanke på hur dyrt hans specialfoder är. (Han blev sjuk och fick opereras när han var runt året och sedan dess är det specialmat som gäller).
 
 
Gunnar har - som ni kan se - väldigt vackra färger. Lite hängmage finns där och två svarta morrhår bland alla de vita. Kanske är det just det som gör honom så vacker.
 
Och så en sak till, Gunnar brukar även gå under namnet GosGunnar. Men du ska inte tro att han gosar med vem som helst inte, nä han väljer med omsorg ut vilka han gillar (lyckligtvis har jag funnits med på den listan sedan start). Sedan magen börjat växa på mig är han lite tung för att ha liggandes på magen, och han blir lite sur när man puttar bort honom, men bara en kort stund. Mattes händer är ju så sköna att buffa emot...