asomianna

Nu tänker du förmodligen: "ah en teaser i rubriken" men så är inte faller denna gång, detta inlägg handlar faktiskt om diskriminering, cashewnötter och bögporr. För att ta det i omvänd alfabetisk ordning börjar vi denna lilla läsupplevelse med:  

Diskrimineringen: Det var igår när jag åkte ut till en butik för att kolla på en eu-moppe och hade även tänkt mig köpa en. Vi kom in i butiken, det var jag, min syster, min mor och min 2½åriga systerson, alltså den enda manliga könsdel som fanns med i sällskapet var för liten för att räknas med. Vi gick omkring där och jag lät tydligt visa att jag var i behov av assistans. Slutligen kommer en äldre herre med lika taskig ämnesomsättning som hårväxt fram till mig och frågar om jag behöver hjälp. Jag svarar: "Ja, jag ska köpa en eu-moppe". Lägg nu märke till att jag inte sa att jag kollade runt eller var "intresserad" utan jag använde ordet köpa. Han visade mig på några som jag redan sett och efter ett tag hittade vi en som verkade intressant och jag kände att det här tar jag. Så jag frågade om jag kunde få provköra den men fick då till svar att det kunde jag inte för att den inte var tankad. Jag är förbannat säker på att det har en och annan dunk bensin på lager för att just kunna tanka upp saker och ting som behöver en slurk. Men det gick inte utan jag skulle höra av mig innan. Sedan gav han mig en broschyr och försvann sedan. Jag var inte klar!!! Efter att ha insett att han inte skulle komma tillbaka gick jag till en tjej som satt i en reception/kassa och sade att eftersom jag inte har något som dinglar mellan benen kunde jag tydligen inte få någon uppmärksamhet och hjälp av honom. Jag kan tänka mig att det inte var första gången för hon skrattade lätt till. Sedan hjälpte hon mig med de frågor jag hade och vi kom överens om en preliminärbokning. Jag är fortfarande förbannad när jag tänker på den där mannen, det är precis som att jag och mina pengar inte räknas, jag hade kunnat hosta upp 16 000:- under den här tiden men tydligen räknas inte det. Man kan undra vad de har för uppfattning om köpkraft egentligen, vilka tror de handlar mest: 30åriga singeltjejer med lön eller 50åriga gubbar med förtidspension som är så snåla att de inte ens kostar på sig nya strumpor? Det är till att tänka om! En sak är då säker, eftersom jag gärna vill ha den moppen till det priset kommer jag nog att göra affär med dem, men hans chef kommer att få veta detta och den eventuella provision säljarna har när de kränger något ska gå till henne.  

Cashewnötter: Jag är bakis idag! Klockan är nu 17.49 och jag har fortfarande huvudvärk =( Förvisso hade jag roligt igår så det är utan tvekan värt det men nu börjar jag bli lite less. Lyckades ta mig ur sängen för att följa med en vän på ikea och det var nog tur det för det var den enda gången jag tar mig ur lägenheten idag. Hade tänkt att jag skulle komma bort till henne ikväll och äta nått eller så men jag orkar inte. Jag mår skit och vill bara vara hemma, läsa, dricka te och tycka synd om mig själv för att jag är själv. Till detta har jag en stor skål cashewnötter.  

Bögporr: Ja jag slutar såklart med det så att jag mer eller mindre tvingar dig igenom resten av texten - hoppas det inte var så farligt på vägen. I onsdags hade jag en helt underbar dag. Dagens enda lektion slutade klockan elva så jag skippade min planeringstid och for ut till min syster istället och hjälpte henne måla ett staket. Vid tvåtiden kom systersonen hem från dagis och skulle såklart få vara med att måla han också, han älskar att hjälpa till med allt. På med en lång t-shirt som för honom blev en klänning och en egen pensel, varsågod! Efter några minuter sa Albin att han målade som Anna och mamma och visade upp handen som nästintill hade fler vita delar än hudfärgade, men han hade ju bara gjort som jag och syrran, för vi var minst lika vita om händerna vi också. Till slut hade han färg i pannan, i håret... you name it! Men han hade roligt och färgen gick att tvätta bort så det var inget att oroa sig för. Efter målningen åt vi en fantastisk middag med grillad fläskfilé, mumma =) och när Albin slutligen somnat körde vi igång en film vi hyrt. Här kommer det! Första hinten var att det på fodralet stod en varning om äkta sexscener. I filmens första minuter får man se en man som suger av sig själv och sedan kommer i sin egen mun (vig), och så är ribban lagd. Detta är absolut ingen film för känsliga eftersom man mer eller mindre kan säga att vi satt där alla tre med en skål chips och kollade på bögporr blandad med vanlig porr och "konstnärliga" scener. Men det som var helt otroligt var att det var en fantastisk film, den var varm och hjärtlig och efteråt satt vi alla tre där med ett smått saligt leende på läpparna, inte för att vi var upphetsade (ingen av oss går igång på bögporr) men för att vi kände oss glada inombords. Filmen hade allt en kärlekshistoria handlar om, men på sitt egna grovt sexiga sätt. Som bonus kan man säga att alla männen - och kvinnorna - i filmen var otroligt snygga, på det sätt jag gillar. Det var inga platinablonda silikonbebjs, inga baywatch-svärmorsdrömliknande småpojkar, utan det var snygga män, men tvådagars stubb, sexiga överarmar och blickar som kunde svepa in en igenom tv-rutan. Ja du bestämmer själv om du vill se Shortbus eller inte!

Hur kan man ens tro att människor ska orka med alla de känslor och tankar som kommer över oss i livet? Somliga känslor smyger sig på en, andra tycks komma inspringandes och klubba ner oss så att vi sedan ligger där och funderar "va fan hände" medan ytterligare en sort passerar oss fortare än en fransk soldat med cigarettkuponger. Det är ju så mycket vi förväntas klara av och jag kan verkligen förstå att en hel del människor inte gör det, jag förstår att många behöver cigaretter, alkohol eller ohälsosamt mycket löpträning för att fixa vardagen. Hur är det egentligen tänkt när en människa första skall fullständigt utelämnas åt två (i bästa fall) personer som inte direkt fick med någon handbok vid ens ankomst. Dessa personer skall man följa och lyda i 18 år och sedan gäller det att ta hand om sig själv. Människorna kämpar på och de som inte lyckas blir sedda med sneda ögon, och har du en gång hamnat där i periferin är det förbaskat svårt min vän att kliva in mot mitten igen.  

Efter några år förväntas man avla nya kuggar till maskineriet och efter ytterligare några år är det dags att plocka bort de rostiga och slänga dem på skroten, då man ska ta farväl av de mer eller mindre lyckade föräldrarna. Där står de sedan vid graven och funderar över sin egen föräldraroll. Lägg då till de stackarna (!) som inte fått några barn, som inte följt det förplanerade livsschemat. Nej du, det är sannerligen synd om människorna - och det mina vänner är det första Strindbergcitat jag drar idag, inte för att de brukar flöda direkt.  

Hur kom jag egentligen in på denna tanke må du undra, ja säg det, det vet jag inte själv. Kanske är det bara så att jag sitter här och flummar runt lite i tankarna när man inte har någon lust att göra det man egentligen borde, som att skriva ett prov i språkhistoria. Det "roliga" för min del torde då vara att jag inte behöver skriva det i den benämningen att jag ska plugga och försöka lista ut vad läraren anser viktigt, nej mina vänner och övrig publik, här ligger maktens klubba i mina händer. Det är jag som har det otvivelaktiga nöjet att konstruera provet. Om du nu inte simmar med i ironifloden kan jag sända dig en flytväst.

 Vad menar jag föresten med; "Så många känslor samlade på några decimeter"? Jo, men mät din kropp från hjärtan och uppåt, där hjärnan sitter, där jag inbillar mig att känslorna och tankarna finns samlade. För inte ska ni inbilla mig att vi tänker med tårna icke. Även om det finns en betydande andel bevisade fall där den manliga delen av vår befolkning tänkt med fallus.

Den frågan ställdes till mig idag. Nej det är jag inte, men för guds skull det är ju....



VÅÅÅÅÅR å det är ju helt underbart!!! Idag när jag gick hem från jobbet, hur trött och hungrig som helst så såg jag att knopparna hade kommit fram på en stor björk och det smög sig fram små ljusgröna blad. Lite nyfikna på den koldioxidförgiftade världen som väntar på dem. Med ens försvann min trötthet, och även om magen var alldeles för tom för att till fullo kunna uppskatta den nyfunna glädjen så lättade den åtminstone.

Å i perfekt tajming till att min tv dog idag fick jag leveransen av tre Beck-filmer som väntade på mig i brevlådan. Ja säg är det inte härligt med måndagar ibland, när de får möjligheten att vara en bra start på veckan.

Det har hittills varit ett helt underbart påsklov. Förvisso har jag inte aktiverat mig kulturellt lika mycket som jag gjorde på sportlovet, men jag har varit ledig. Jag har spelat dataspel en hel dag, jag har fikat på stan, njutit av solen, bjudit en vän på en kulinarisk helkväll och ikväll blir det vin och hockey? aaahhh! Jag har dock inte jobbat undan så mycket som jag borde men det är ändå bara torsdag så jag har helgen på mig.  

Eftersom jag för tillfället inte har någon ?speciell vän? i mitt liv, utan kan klassas till kategorin singel, har jag heller inget guld på mitt ringfinger. Där finns istället en svart ring, den fick jag när jag var 14 och är en riktig favorit. Många har dock frågat om det är en ring som visar hur man känner och fasat över dess svarthet, men så är inte fallet, det är helt enkelt bara en svart ring. Men nu har jag köpt mig en ?mood-ringg? och det ska bli kul att se om den kan tyda mig något. Andra har haft svårt att lyckas så det ska bli minst sagt intressant att se om en metallbit klarar det.  Den 7 september 2003 skrev jag i ett dagboksinlägg: ? Tänk att han sa så många gånger att han tycker att JAG är stark. Hur kan han tycka det? Är jag verkligen så jävla bra... på att spela? Har jag lyckats bygga en så hög mur att de inte längre kan se över den? Inte illa Anna!!! Inte illa!!! De e klart... det finns ju några som ser över, inte många dock. Men vad de ser... det ska inte de andra behöva få veta. Det ska vi skona dem ifrån.? Kanske kan dessa ord i dag kännas en aningen dramatiska (mådde inte direkt bra detta år) men samtidigt finns känslan kvar, av att ha en hög mur runtom sig som är svår att klättra över, men de som lyckas kommer ner i en varm källa. Min ring har just nu en lila ton, tror att det betydde lugn?

Det var mitt mål, men jag hann faktiskt med sju underlag till utvecklingssamtal innan det kurrade så i magen att det nästan gjorde ont. Gjorde i ordning en smörgås med mjukost och paprika, inte papprika som en del uttalar det - ser ni väl själva att det är ett p och ett långt a och inte tvärtom. Jaja, i alla fall skar jag till en jättesöt blomma av paprikan (!) utan att ens göra det med en tanke att göra det. Måste vara mina gamla kallskänkefingrar som lever upp ibland. 

Hm... varför kan man inte ha text bredvid bilden istället? Nu kan man säkert det om man kan skriva koder och sånt, men det kan inte jag... så om någon känner för att förbarma sig över mig och lära mig det så välkomnar jag dig.



Igårkväll kunde jag för mig själv sjunga Jippijejejjippijippijej Jippijejejjippijippijej!!!
Satan va nöjd jag va med mig själv då! Sorterade, kastade, hade nostalgistormar och skrattade för mig själv i flera timmar och till slut var garderoben med allt jag inte visste fanns äntligen rensad =) och sorterad i fina vita kartonger med små skyltar på. Det var sann organisationslycka det.

Såg en film igår med Adam Sandler som heter Klick -

- Vänta nu här... "såg en film med Adam Sandler", menar jag då att denna internationellt stora skådespelare satt bredvid mig i den rutiga soffa? Nä, det menar jag inte fröken språkpolis, jag menar att han spelade huvudrollen i filmen jag såg tillsammans med en vän. Ok, utrett!!! Ni vet språket kan ställa till det för en och speciellt de luriga småorden subjunktioner, konjunktioner och prepositioner (lite lustigt att ord som benämner småord i sig själva är allt annat än små). För att återgå till där jag var....

- filmen handlade om en man som genom en dödsängel får tag på en universal fjärrkontroll. Som inte bara styr tvn, garageporten och takfläkten, utan hela hans liv. Med hjälp av den snabbspolar han förbi vissa delar i livet som han tror sig uppskatta mindre än andra och självklart slutar det hela med kaos. Eller rättare sagt, eftersom detta är en Amerikans film så slutar den sensmoraliskt lycklig. Men det var en bra film, lagom bra en slapp kväll där sällskapet somnade i soffan under halva filmen ;) Själv kan man fundera, vilka delar i mitt liv skulle jag vilja snabbspola? Köer tänker nog många för sig själv, t-banan överväger eventuella stressade stockholmare som kan tänkas läsa denna enkla skildring av ett helt vanligt liv, som denna blogg faktiskt är. Jag kan inte direkt säga att jag kommer på något. Va! Jo men självklart har även jag en massa trista stunder i mitt liv jag önskat kunde ta slut snabbare än de gjort men ibland kommer man på sig själv att i den där bankomatkön komma på lösningen till ett problem man gått å grunnat på, och om jag då hade förkastat denna stund hade jag ju aldrig fått min insikt.  

Med detta flum menar jag att vi behöver nog alla våra händelsefattiga och sega stunder för att kunna uppskatta de fartfyllda och roliga. Som ett aktuellt exempel på detta kan jag säga långfredagen och annandag påsk. På långfredagen satt jag hemma själv hela dagen och spelade sims2, ja jag fyller 28 i år, är en ung kvinna och lärare och spelar ändå dataspel. Jag gick inte ut från min lägenhet, jag fixade ihop några rester som jag åt framför datorn och man kan nog säga att jag var en rätt sorglig syn, som dessutom inte ens fick på mig några kläder förrän kl. 13 på dagen. Men sen på annandag påsk följde jag med en vän och hennes dotter ut på Bänkåsviken (tror det heter så), kastade sten i vattnet, njöt av solens strålar från den blå himlen och grillade korv över öppen eld. När vi smått småfrusna och mycket pinknödiga vände bilen hemåt kunde jag känna en nöjsamhet över det faktum att tack vare att jag var så ledig på långfredagen att jag kunde "kasta iväg" en dag, som stenar i vattnet, kunde jag då njuta av denna ledighet på ett annat sätt, ett trevligare sätt. För inte kan jag påstå att långfredagen på något sätt var en rolig dag, den hade definitivt snabbspolats på film, men det gav mig möjligheten att på ett hjärtligare sätt uppskatta annandagen.

Förra helgen råkade jag ut för en händelse som kanske inte kommer att störta min tillvaro fullständigt, men för den skull var den inte uppskattad. Jag insåg nämligen att jag uppnått den åldern där jag kan återanvända mitt eget mode. När jag var 14 år köpte jag ett par svarta platåskor, ett par höga sådana (som iof är just det utmärkande för platåskor) med snörning. De skorna har sedan forslats med i alla mina flyttlass genom åren och klarat sig från olika utrensningar. Så för några veckor sedan köpte jag en svart- och vit omlottklänning och svarta leggings man är ju supertrendig ;) och vad passar inte perfekt till detta om inte just mina gamla svarta platåskor. Som dessutom har blivit inne igen. Det kändes så tragiskt att jag hade gått varvet runt, att det jag en gång ratat nu var dags att plocka fram igen, jag tycker ju faktiskt inte att jag ska behöva vara där redan, det är ju sånt som föräldrarna får uppleva. Men det är nog så att det mesta förr eller senare kan återanvändas. För återanvändas är ett annat ord för regenererande.

...but it´s over now....

Som ett gammal vänner-fan kan jag ofta härleda tankar och funderingar till gamla vänneravsnitt och på ett av de tidigare åren uppkommer en händelse där Joey upptäcker att hans pappa är otrogen. Vid konfrontationen frågar pappan: "Joe have you ever been in love?" och när Joey svarar att han inte vet säger pappan "Then you haven´t". Det är sanningens ord.

Ord från vad man antar är Karin Boye lyder:
Den som älskat aldrig glömmer,
den som glömt ej älskat har,
den som älskade och glömde,
visste ej vad kärlek var.

Jag har älskat, jag vet det nu. Smärtan av att mista den lyckan påminner mig om att jag har älskat och jag har varit älskad. Tiden går vidare och sägs läka de sår vi åstadkommer oss under livets gång. Från små ärr kan vi läsa våra livskartor, minnas och gå vidare.

Idag kände jag dem, vårvindarna =) och det är med sann glädje i hjärtat jag tänker att våren är här, även fast jag inte ännu sett några tussilago. Våren för inte bara med sig värme, blommor och korta kjolar, den bär även med sig minnen. Glada minne och plågsamma minnen. Minnen man kan tänka på, de som kommer av en lukt, av en låt, en känsla som väcks inom en eller ett uppvaknande av något man aldrig riktigt glömt. Som det en god vän sa till mig en dag för många år sedan: "en snygg kar i och för sig, men ändå bara en kar"! Ha, vilka problem det löste... den gången.

Våren 2005 var några månader som jag än idag kan räkna till den förmodligen lyckligaste tiden i mitt liv. Jag vandrade på rosa moln med ett leende på läpparna i en illusion att min lycka skulle bestå. Idag vet jag att det inte blev så. Men å andra sidan skulle jag aldrig vilja åka till den Anna och berätta för henne hur det skulle bli, då skulle jag ju idag inte kunna minnas den tiden med det varma leende som det faktiskt symboliserar. Nu blev det lite flummigt igen. Jag hade ett talesätt för några år sedan som jag tyckte passade mig. Det löd: "en liten flicka som tror hon är stor... och som vägrar ge upp". Det är väl så det är, inte fan ger jag upp i första taget!!!

Nu kan det tänkas att början och slut inte riktigt smälter samman så i ett desperat försök att tillrättalägga detta kan jag lägga till att det är väl just över våren, med dess varma dagar och småkyliga kvällar som man kämpar lite extra för att finna det som gör en lycklig, åtminstone vad man tror kan göra en lycklig.

Du ser dem lite då och då... Det spelar ingen roll om det är tjejer eller killar, de kan gå med ett smått saligt leende över läpparna eller se halvt förstörda ut. Killarna kan vara lite svårare att känna igen än tjejerna men det brukar ändå gå, de har ändå "det". Lukten, håret och kläderna såklart. Tjejerna som stapplar hem i det som kvällen innan var en riktigt snygg outfit känner sig inte lika vackra under denna walk of shame.

Det betyder såklart inte att de nödvändigtvis har gjort något fel, inte ens något snuskigt, men det är ändå så uppenbart och kan därför bli så pinsamt. Speciellt om de under färden råkar på någon som absolut hade varit bättre att träffa vid ett annat tillfälle, kanske en arbetskollega, exets kompis eller liknande. Lägg på detta till de lyckliga satar som faktiskt har fått sig både det ena och det andra under natten och kanske går lite som en anka, då kan det bli snurr i skvallerhjulet. För de som traskar hemåt med jordens huvudvärk, illamåendes och bara känner sig vidrig är det nog inte lika spännande med tanken att bli måndagsskämtet.

Så, när gick du senast?