Sedan i juli har jag haft ont i ryggen och trots försök från naprapat och sjukgymnast, som kommit med olika metoder och svar, så avtar inte värken. Efter mycket tjat har jag nu fått löfte om att få komma till en ortoped och kanske kanske kanske en dag under nästa år kommer även den kallelsen att dyka upp i brevlådan. Men igårkväll kom en annan sak istället - blixtsmärta.

Värken hittills har mest varit som konstant molande men igårkväll kom det efter en nysning sådana blixtsmärtor att jag knappt kunde andas. Det var precis vid läggdags (ja dvs när jag och sambon vaknade i soffan efter att ha somnat till en film och insett att vi borde gå och lägga oss i sängen istället), så jag tänkte att det kanske skulle kännas bättre idag.

Det gör det inte! Att ta sig upp ur sängen var en pina, den heta duschen en välsignelse. Men så kom jag på, för nått år sedan fick jag ett ryggskott och eftersom jag normalt inte är någon pillertrillare så borde jag ha kvar de smärtstillande som jag fick då. Bingo!

Så med två Tradolan i systemet tar jag mig fram genom dagen, utför mina arbetsuppgifter, kanske lite flummigare än vanligt, men det får gå. Borde nog avstå rödvinet ikväll...

Jag hade väl aldrig kunnat tro att jag skulle bli så glad över att komma hem och möta sambon i en traktor. Glad för att få komma hem, få komma bort från jobbet? För att gården behöver skottas?

Nä, helt enkelt bara glad över att se honom eftersom jag ibland kan sakna honom från det att vi skiljs åt på morgonen.

De kommer, snabbare än jag tänkt mig, snabbare än jag var beredd på. De sprider sig. De strör ut känslor av ångest och av skräck. Jag vet att de en dag kommer att kännas trygga, vackra och respektingivande, men jag är inte där än, jag har inte styrkan att ta emot dem.

En och en, fler och fler, tillslut går det inte längre att se dem, eller att inte se dem. De fångar all vakenhet, de stjäl mitt yttre, mitt inre.
 
De vita hårstråna i min panna.
 
 
 
 
 
bensin!

Igår lärde jag mig köra snöslungan, det var inte alls nå svårt. Riktigt kul faktiskt och jäklar anamma va effektiv den var. Jag bränner liksom av det ena fordonet på gården efter det andra, till sommaren ska jag bannemig lära mig köra traktorn.

Jooo men de ä ju som så att man gått å blive bonn. Å stormtrivs me de!