asomianna

Igår var jag och spinnade, vilket är min favoritträningsform och mitt i en låt, medan svetten lackade och andningen var tung, tror jag att jag kom på varför. Försök följa detta resonemang:

För det första är spinning perfekt för människor som jag, som inte har någon självdiciplin. Det går nämligen inte att fuska. För även om jag försöker fuska lite med att dra ner motståndet så håller jag ändå igång. Det är inte som i en gympasal där jag kan lessna och smita på toaletten, när jag har satt mig på sadeln sitter jag kvar.

Men framförallt: Spinnig är som riktigt härligt, nästan djuriskt, sex. När man sluter ögonen i spinning och bara följer med i takten, i musiken är det nästan som att ägna sig åt vilt härligt sex. Halsen vill ha vatten, benen vill vila, magen vill slappna av, men de känslorna är inte så starka att de slår kroppen som bara fortsätter och fortsätter hur trött den än är, för den vet att snart kommer den gigantiska belöningen, snart kommer klimax. I spinningsalen handlar det om den tillfredsställande känslan av att ha tagit ut sig och den härliga duschen efter, i sängen en annan tillfredsställande känsla... Jag tycker om att spinna med hög musik i snabb takt (inte technosnabb) och på slutet, när man bara har några få krafter kvar att ta i med sluter jag ögonen och bara låter kroppen sköta resten, jag bara följer med och jag orkar alltid lite lite till.

+ i kanten, på mitt gym finns en jäkligt snygg inspektör att vila ögonen på ;-)

Den här veckan är för mig vad de på jobbet kallar "grisveckan", där man har långa pass alla dagar utom torsdag då man är ledig. Denna dag blev för mig ledig i bemärkelse "arbetsfri" men ledig är långt ifrån rätt ord. Med bara en dag fri från jobb skulle allt hinnas med. Jag betade av det ena ärendet efter det andra men ändå räckte tiden inte till och vill jag att det ska vara någolunda fint i min lägenhet i helgen då det kommer sovasällskap får jag gott dammsuga ikväll när jag är hemma runt halv-nio-tiden. Men men... man ska inte gnälla, ett av ärendena som avklarades igår var en härlig middag med en god vän (en del av en mening man kan vända på och få samma resultat). När jag kom hem senare på kvällen fick jag ett sms där det stod "att träffa dig är medicin för själen". Det värmde!

Jag har inte mått så himla bra den sista tiden, den fysiska missär jag försatte mig i slog tillbaka hårt på det psykiska välmåendet och när jag i helgen satt i soffan, inlindad i en fit, spelade data-spel och kände att jag inte ens ville resa mig för att ta en välbehövd huvudvärkstabeltt insåg jag att något måste ske. Jag måste bryta detta mönster innan det omsluter mig fullständigt. Det är så lätt att dra ner sig själv i en nedåtgåendespiral, man mår skit så man behandlar sig själv som skit. Man vill inte äta så man lagar ingen mat, när magen skriker hittar man mackor eller någon dålig fet mat. Man är för trött för att orka röra på sig men man är för trött för att man inte rör på sig...

Men idag skiner solen och jag har träningsvärk i låren - rätt håll!!!

Det är 13072 steg mellan mitt jobb och min lägenhet, det tog en timme och 35 minuter att gå men tyvärr vet jag inte exakt hur långt det är (mer än en mil iaf). Jag hade lite ont i benen när jag kom hem men framförallt hade jag ont under foten där en blåsa smugit sig fram. Det beror i och för sig på skorna som sett bättre dagar, men så farligt var det inte. Men så idag gick jag en timme ungefär så nu sitter jag med riktigt ömt under foten, vilket gör att jag inte kan göra annat än att ta det lugnt ikväll - eller hur då ;-)

Jag får göra som Sigge - slappna av!!!

Idag såg jag något skrämmande! Jag gick efter en av Sundsvalls mest trafikerade gator och det var runt femtiden så kontorspendlarna var i full gång. Tydligen håller de på med vägarbete så några direkta trottoarer fanns inte utan det var en grusgång bredvid den framrusande trafiken. Mitt i allt detta möter jag en liten cyklist, han såg ut att vara max 6 år och hade killen inte haft en hjälm på sig hade jag banne mig tagit ungen under armen och burit honom hem. Killen hade inte fått till det där med balansen på cykeln ännu utan vinglade på som ett tredagarsfyllo utanför Espan kl 4 en söndagsmorgon. Jag blev rädd när jag såg honom.

Bara något kvarter senare stannar några bilar vid ett rödljus men en av bilarna hade minsann ingen lust att tvingas stå där i kanske 2 minuter utan den bilföraren körde över refugen, över på andra sidan och svängde upp i en korsning. Det var bara ett rent mirakel att inte någon kom i just den sekunden!

Det finns något tv-märke eller liknande som just nu gör reklam om sekunder (även en bank har jag för mig) och även om jag inte springer för att handla så får det en att tänka på hur mycket som styrs av..... Ja det är i och för sig en fråga som åtminstone jag inte har något svar på - om det styrs av slumpen eller ödet. Som så där lagom svensk som man är kanske man kan få tro lite på båda två. Hur som helst kan allt eller inget hända på en sekund och det behövs inte många för att ändra livet. Precis i fel sekund cyklar lillkillen på en sten, vinglar till och faller ut mot gatan, samtidigt kör en bilist förbi som inte anser att fartbegränsningar gäller honom/henne. Sekunder närmare himlen.

http://www.dagbladet.se/artikel.php?id=388251&avdelning_1=101&avdelning_2=0&Sundsvall.jpg

Börja med att läsa denna artikel - det går fort, den är inte lång! Så... färdig? Jag blev så arg att jag kokade när jag läste denna artikel i tidningen, hur fan kan människor som hon få ha djur? Tja, för att det, liksom med barn, inte finns någon som säger vilka som får ta hand om ett annat liv och inte. Jag tänkte nu lista sex vidriga djurföreteelser, för inte trodde du väl att det skulle handla om djuriskt sex, det var ju bara en "rubrik-teaser" moahahaha!!!

1. Fenomenet sommarkatter - människor skaffar sig en katt över sommaren, förmodligen för att ungarna tjatar och föräldrarna (som möjlighen lider av samvetskval av andra anledningar) tycker att "självklart ska min 4/6/8/10-åring få ta hand om ett annat liv". Även om de inser att de som vuxna kommer att få ta del i detta ansvar så gör det ingenting för när hösten kommer är det bara att lämna katten i stugan - den klarar sig! Massvis med katten fryser eller svälter ihjäl när vintern kommer, om de inte blir överkörda såklart. Vilket för min in på...

2. Överkörda katter - det behöver man väl ändå inte bry sig om? Man kan väl bara göra som Sundsvallspolisen hade gjort och slängt den i närmsta dike och sedan svarat med att "sånt hade man inte tid med" när den orolige ägaren ringde och efterlyste sin katt. Borde man inte istället uppmärksamma och uppskatta de ägare som id-märker sina katter eller har halsband på dem? Om du kör på en katt - var då en människa med hjärta och gör det du kan för att hitta ägaren.

3. Fyllehundar - Du ser dem lite då och då, i denna stad befinner de sig ofta runt Navet eller i någon av parkerna i centrum. De känns igen genom sitt läte, sin lukt och sitt delvis ocharmiga utseende. Som jag skrev innan finns det ingen som reglerar (och jag menar heller inte att det ska göra det) vem som får vara djurägare och inte utan vem som helst kan skaffa sig ett djur. Kanske som statussymbol, kanske som beskydd eller kanske som sällskap. Jag lider varje gång jag går förbi ett av dessa gäng, för de är flockdjur, och mitt i smeten ligger en hund. Han har följt med på många svängar, han har blivit älskad men även sparkad på, att han inte tycker om alkoholpåverkade människor är det ingen som bryr sig om, han ligger nära husse när han däckat någonstans, han beskyddar sin husse.

4. Flytten - kanske är jag i denna fråga något svärtad av de amerikanska djurräddningsprogrammen som går på Animal planet men då och då läser man om liknande fall i Sverige. Människor flyttar, och det måste man såklart få göra, men de tar inte djuret med sig. Va?? Jo, du läste rätt! En gång läste jag om en familj som hade flyttat cirka 20-30 mil inom Sverige och i det gamla övergivna huset lämnades hunden. Hon hittades av en tillfällighet några veckor senare, utan mat och utan vatten. Hon hade svält ihjäl! På ett av programmen om djurräddning såg jag en liknande historia där de tom hade bundit fast hunden i ett trappräcke och sedan farit. Jag mår illa!

5. Tjurfäktning, nerdrogade tigrar i kedjor som turisterna får klappa på, krokodilfarmar, idioter som släpper ut minkar, hundslagsmålsarrangemang...

6. Parkeringshundar - På stora parkeringar finns det sällan någon skugga och om du nu påminner dig om hur det är att sätta sig i en bil som har stått några timmar på en sådan parkering kan du ändå inte ens förställa dig plågandet av att lämnas där. Varje sommar är det samma sak, människor lämnar sina hundar i bilen, i gassande sol, men några centimeters öppnad ruta (max) och utan vatten. Efter bara några minuter är det olidligt varmt i bilen, lägg då till att hundar har päls. I artikeln ovan säger kvinnan som ägde hunden: Visst var det lite slarvigt av mig, men jag var inte borta så länge. Enligt parkeringsbiljetten kunde man se att hunden legat i bilen i tre timmar. I tre timmar - är det "inte så länge"?!?!? Tidningen avslutade med att skriva: Kan vi gissa att matte får skäll? Jag skulle ha ansett detta vara en lycklig historia om de istället hade avslutat sin artikel med: Matte väntar nu dryga böter och en anmälan för djurplågeri - det är nämligen det enda sanna namnet på detta - DJURPLÅGERI!!!

Kaxigt skrev jag för ett tag sedan att det inte skulle bli några problem för mig att jobba natt... *host host harkel*... hm... jag kanske får ändra det påståendet en aning. Jodå, det stämmer till den delen att jag håller mig vaken, är inne på tredje vaknatten nu och trots att ögonen svider så håller de sig uppe. Hålla mig vaken fixar jag! Men det finns en annan aspekt på detta som jag har märkt är mycket negativt - min kropp mår skit! Jag kände när jag gick till bussen idag för att ta mig hit att hela kroppen skriker, den vrålar efter mat och sömn medan jag fortsätter att misshandla den. Låt mig förklara:

Fredag morgon - äter frukost vid 9-tiden, glass på stan vid 12, McDonalds halv tre, hem å försöka sova, glömmer maten till natten hemma så det blir mackor och kaffe under natten, försöker äta frukt istället för choklad som hjälp att hålla sig vaken, blir avlöst ca 7.45 är hemma runt 8.45, äter några mackor och dricker en kopp te, somnar.

Lördag eftermiddag - Mobilen ringde vid 16 för att väcka mig till en ny arbetsnatt, pallade inte av att äta något riktigt utan fick i mig - gissa vad - mackor, åker till jobbet, äter en sallad vid 23 (den jag glömde natten innan), laddar med apelsiner och kiwi under natten och satsar på te istället för kaffe, vid fyratiden är jag så trött att jag ställer mig och skurar köksbänken i personalrummet för att hålla mig vaken, blir avlöst och det är mackdags hemma igen, somnar med Sigge på magen.

Söndag dag - vaknar vid 14 och trots tappra försök lyckas jag inte somna om, känner att jag behöver äta något så jag steker några pannkakor, öppnar en burk äppelmos jag köpt på ÖB men den smakade inte alls gott så det fick bli hallonsylt istället, anländen till jobbet blir det en stor kopp kaffe utan mjölk eftersom den var slut och jag inte orkade hämta en ny, ca 22.30 äter jag en liten Finduspaj, 1.15 en minipåse ostkrokar jag köpt och laddar med kaffe igen. Klockan är nu 2.02, det är cirka fem timmar kvar, ska försöka äta frukt och inte choklad eftersom jag trots allt vet att jag håller mig bättre på frukten. När jag kommer hem kommer jag att ta några mackor och sedan somna med Sigge på magen. 

Sen har jag bara två nätter kvar - hur fan lyckas folk som arbetar så här jämt?

Den viktnedgång jag lyckats med den senaste tiden genom att få in vettiga matvanor med frukost - lunch - middag är som bortblåst efter denna nattperiod och det är bara att börja om från början igen.

För cirka 20 år sedan fick ett par vänner till mina föräldrar sin andra dotter. Jag som var lite äldre än de andra barnen kunde därför vara med vid bebisbestyren på ett annat sätt än de yngre barnen, jag kunde till exempel hjälpa till att byta blöja på denna lilla flicka. Hon är dock som ni kanske förstår inte så liten längre, varken till storlek eller ålder och för några veckor sedan blev hon i sin tur mamma till ett litet barn. Så någon som är så ung att jag bytt blöja på den hinner ändå före mig att skaffa barn - suck!!!

För några dagar sedan fick jag veta att en manlig bekant ska bli pappa. Jag gläds mycket med honom då jag vet att han länge längtat efter barn och jag tror att han kommer att bli en underbar pappa. En tidigare man i mitt liv trodde att det var han (tidigare nämnda) och jag som skulle bli ett par, det sa jag till honom att det inte skulle bli och kanske nu kan han tro mig. Inte för att jag inte hade någon förhoppning om det, för det hade jag, i alla fall en inbillad sådan, men någon realitet av det hela blev det aldrig. Jag såg nog helt enkelt bara en massa egenskaper som jag ville se. Men det är en jättefin kille - det är inge snack om den saken!

En kille frågade mig för ett tag sedan om det skrämmer mig att träffa någon som redan har barn. Mitt svar blev att när man inte är 20 år längre får man finna sig i att den man träffar har haft ett liv innan man klev in genom dörren och där kan barn finnas med, det är inget som skrämmer mig. Fast det är klart... nog är det lättare utan. Men då återkommer vi till frågan, hur stor chans är det att den rätta för mig bor just i Sundsvall och inte har några barn?

Jag har inga problem med att vara vaken på nätterna, tvärtom är det rätt skönt, så nu när klockan just slog 4.19 känns det rätt bra att ögonen inte börjat kännas tunga ännu... men fråga mig inte igen vid halv nio då det är dags att sätta sig på bussen och åka hem. Det är lustigt att det finns så otroligt många människor som arbetar när alla andra sover och ändå är hela samhället bara uppbyggt efter dagtidarna.

Poliser, hotellreceptionister, bagare, tidningsbud, statoilbiträden, vårdpersonal, brandmän, väktare, taxiförare, lastbilschaufförer, flygvärdinnor, nummerupplysningstelefonister, industriarbetare, tryckare, radiopratare...

Det går till exempel inte bussar som passar nattpersonalen så vissa mornar blir det lite krångligt, men det går väl ihop med att samhället mer och mer anpassar sig efter bilägare och inte oss som nyttjar kollektivtrafiken. Det går såklart inte att ringa någon på nätterna och där är internet en välsignelse, mailen bryr sig inte om vilken tid man skickar dem, men man kanske ska passa sig för att skicka in jobbansökningar vid denna tid. De allra flesta butiker är stängda och om det nu finns någon arbetstidsivrare bland mina läsare ska jag tillägga att jag inte kämpar för att de ska vara öppna heller. För de som har barn är det en omöjlighet att arbeta natt om det inte finns en dagtidare i hushållet då nattdagis lyser med sin frånvaro i de allra flesta områden.

Å andra sidan - på natten spelas den bästa musiken på radio, det är tyst och skönt, inga telefonförsäljare, det är svalt och skönt, på vintern mörkt och nu på våren en ljus morgon som uppskattas på ett helt annat sätt och man kan se ett helt program på tv utan att störas av reklam varje kvart.

Vilket osökt för mig in på natt-tv (eller ska det vara nattv, man ska ju inte ha tre konsonanter i rad?).  Ett av alla dessa intelligensbefriade program där man ska ringa in och gissa ord eller liknande heter Nattliv (eller nått sånt) och går just på natten. Orden är aldrig logiska men ledtrådarna är sjukt lätta och mycket snart inser man vad det är för ord de söker. Senast jag såg denna moderna tvhistoriens skapelse stod det på slutet: - o m b o k och det gällde att lista ut vad det skulle vara för ord. Den talförda programledare gav ledtrådare som att det var en bok som användes av mmmmare i en mmmstol. Hm! Vad kan det vara!!! Nu kommer det sjuka - folk ringde in, för 9.90:-/minuten och gissade på lombok och rombok. Allvarligt!!! Sen kom jag på, det måste ju helt enkelt vara så att det är tvs egna personal som ringer in och ger de svaren för att folk ska bli lurade att tro att det verkligen går att komma fram på de där programmen. Visst måste det vara så? Inte kan väl någon vara så dum att de gissar på lombok? Vem fan har någonsin hört talas om en lomare som slår klubban i en romstol?

En sista tanke för inatt angående dessa program; ofta är tjejerna bättre programledare i denna programtyp än killarna. Det är såklart bara min egen subjektiva åsikt, men de "flyter" bättre i talet, kanske beror det på att de flesta tjejer helt enkelt är bättre på att prata på om ingenting. Tror du mig inte - läs mina inlägg!!!

4.46 nu...