Många vet, det jag vet, ingen hemlighet
Någon som jag tycker om har gjort mig het
Kan jag hjälpa att jag känner det så här?

Och den blick som jag fick, den sa mig allt.
Det jag vill, kan jag nog få, tusenfalt.
Men jag börjar ju förstå varför jag är så här.

Jag vill va med dig, å du heta
En dag va dig, ska Du veta.
Stå där vid din dörr, glad som aldrig förr
Men vågar inte ringa.
Pulsarna dom bränner så heta,
känner Du som jag, å du heta.
Blickarna Du gav, gav Du dom som svar eller ej?

Och jag går hem igen på mitt sätt.
Det jag vill säga dig är inte lätt.
Kan inte hjälpa att jag känner det så här.

 


Jag tar denna söndag den 15 november en liten paus i vad jag gör (diskar jordens största disk) och tänker tillbaka på gårdagen. Igår fyllde jag 30 år! Jag kan inte riktigt fatta att det är sant och jag kan heller inte finna orden för vad jag känner.

Nog visste jag att jag har snälla och generösa vänner men herregud, jag kan inte tro att det är sant. Inne i köket finns, förutom en massa tårta kvar i kylen så det är bara att komma förbi och smaka, ett bord med blommor och presenter. Jag skulle kunna ordna en försäljning av orkideér och bli mångmiljonär för jag har fått så många och så vackra så ni anar inte. Jag har fått ett tandemhopp - allvarligt!!! Och glasblåsning!!!

Det här blir ingen bra text... litterärt är jag kass just nu, men jag är varm varmare varmast inom mig när jag tänker på vilka underbara vänner och familjemedlemmar jag har. Nu ska jag ta en dusch, fortsätta diska och sedan köra igång livet som 30åring.
För 5-6 år sedan var jag med om en mycket obehaglig upplevelse. Jag och min vän V var ute på en krogkväll och vid denna tidpunkt i vårt liv var det en vanlig syn. Denna kväll drack jag två glas vitt vin och sedan var jag helt borta och det är inte vanligt, snarare tvärtom. Efter dessa två glas vitt fick min vän på lite mer än en och en halv meter lång och lite över femtio kilo bära hem mig, som är lite längre och väger lite mer. Jag var helt borta och kan inte minnas något av denna kväll överhuvudtaget. Jag har fått kvällen återberättad för mig och jag är inte den som får minnesluckor, jag brukar snarare ha problem med att jag minns saker som hänt och sagts men eftersom ingen annan gör det är det inte alltid så roligt.

För två veckor sedan var jag och en annan vän ute och hade en mysig kväll på stan med lite rött vin. Senare på kvällen kom fyra tjejer från barndom/ungdomstiden och mötte upp oss och vi hade det trevligt tillsammans med en massa surr och skratt. Några killar som satt på bordet bredvid oss tyckte uppenbarligen att vi var trevliga (eller nått sånt) då de började bjuda oss på alkohol.

Här ska jag ta en liten paus i berättandet och kommentera detta. Jag har en ganska ambivalent inställning till det här med att bli bjuden av okända. Dels kan jag känna att vill du bjuda så varsågod men förvänta dig inte att "få" något i gengäld för det. Å andra sidan kan jag känna att om jag vill dricka något så kan jag köpa det själv. Hur som haver tog vi emot drinkarna och bjöd sedan tillbaka. Killarna blev otroligt förvånade och väldigt glada och en av dem sa att han aldrig förr hade blivit bjuden av en tjej. Skäms tjejer - det var ju dessutom en riktigt fin man!!!

Åter till historien - lite senare på kvällen ställde jag mig upp i några minuter för att prata med en kille som satt en bit ifrån mig och när jag skulle sätta mig ner igen upptäckte jag att en av vännerna nu låg mellan stolarna. Jag fattade ingenting med tanke på att hon bara någon minut tidigare hade suttit upp, skattat och sedan gått utan problem iväg till toa/baren. Jag och en annan tjej bar ut henne på en bänk så att hon skulle få lite luft och kanske även få ur sig lite av det där som kroppen brukar vilja få ur sig i det skicket. Men... hon var inte full, hon var helt borta, helt okontaktbar. Jag har kännt denna tjej i 29 år, jag har sett henne full förr, detta var inget jag sett tidigare. Två av tjejerna satt kvar på krogen medan jag och en annan bar iväg denna tjej till en lägenhet så att hon skulle få lägga sig någonstanns, när vi gick satt de två och småflörtade lite och var pigga och fräscha. Det tog oss en stund innan vi fick in henne i lägenheten och i soffan, kanske en halvtimme och när vi äntligen var klar kommer den ena bärandes på den andra som nu var i samma skick.

Ingen av dem blev fullare och fullare utan det slog bara till och på två sekunder var de helt borta, helt oförmögna att gå, prata eller ta hand om sig själv på något sätt. Visst kan det slå till om man sitter ner och dricker alkohol, framförallt shots som det kom 1-2 stycken av denna kväll, men inte på detta sätt. Utan att säga det på en konstigt sätt men dessa tjejer har druckit sprit förr!

Jag är riktigt säker på att de hade fått i sig något annat och det är så förbannat skrämmande att det händer och när jag berättat denna historia för andra kommer ofta kommentaren att de har hört det förr, framförallt på det stället. Man kanske inte ska nämna det egentligen men jag säger ju inte att detta är sant för alla jag säger bara att det är sant för mig och många - på Svenssons vet man aldrig vad man får i glaset.

Det är då en himla tur att det finns tjejer som tar hand om varandra, som håller upp håret när någon spyr, som tar hand om handväskan så alla nycklar, pengar och telefoner inte försvinner och som bär hem sin vän så att inte något äckel passar på att utnyttja situationen för de här tjejerna hade i denna situation varit helt oförmögna att försvara sig själva. Tjejer måste ta hand om varandra - kom ihåg det!!! Som de där tjejerna som en gång stannade med sin bil och frågade mig och min vän om vi ville ha skjuts, de skulle ändå åt samma håll och de tyckte inte vi skulle behöva gå - BRA!!! Mer sånt - allvarligt tjejer - mer sånt!