Sambon och jag påbörjade för länge sedan ett projekt med att få vårt sovrum färdigt. På grund av olika anledningar, vissa av dem sådana som vi själva inte har kunnat råda över, har detta projekt verkligen dragit ut på tiden. Nu börjar vi känna att det måste till att bli klart. Vi ska ju bara göra klart toa/tvättstugan nere först, och det vore ju roligt att hinna klart med hönsgården innan hösten kommer, och gräsmattan har en fanatisk tendens att växa.
Men framförallt är det nog så att även om vi gör en massa hela tiden, för det gör vi, så inser vi att ibland får penseln ligga kvar i påsen, stegen får stå orörd och vi spenderar en kväll i varandras famn istället. Vi bara ligger där och myser, njuter av att ligga där bredvid varandra och glädjas över att det är just din/min famn jag/du får krypa in i. För visst är det så, det kommer att kännas underbart den dagen sovrummet (och alla andra startade eller ännu ostartade projekt) är färdigt, men det kommer inte att vara lika värt om vi på vägen dit prioriterat bort mysstunderna.
