asomianna

Citat från en Kalle Anka-tidning från 1969: "Nu har vår hjälte emellertid tinat upp igen..." Det är banne mig inte ofta man får glädjen att se ett sådant ordval i dagens serietidningar. Tycker om välformulerade texter, även om du säkert upptäckt att jag inte alltid strävar för att nå dit själv.

Men när ändå Stållångben är i luften kan han väl komma och göra en heroisk insats hos mig den närmsta veckan. För imorgon är dagen!!! Imorgon förs det över pengar från banken och in på en annans konto, det är tur att man inte ser pengarna på vägen då hade man gråtit. När det är klart är nycklarna i min hand och lägenheten min och det är dags att börja bära och kånka. FEM trappor, det blir kul det! Men hur slut jag än kommer att vara innan det är över så är det sååååå himla värt det. Fatta att jag äntligen ska få flytta ifrån den här malätna inregnade hålet och till min egen lägenhet där jag får måla mitt kök rött.

De säger att män och kvinnor talar olika språk, föreställ er då utmaningen att förstå språket talat av en individ som inte bara är av manskön utan dessutom 2½ år. Lasse luppen är Rasmus på luffen. Det här lär man sig efter ett tag men ibland kan det verkligen komma ord ur denna söta lilla mun som man inte förstår någonting av, ungefär som med alla män.



Igår la jag in en bild istället för att skriva något, det kändes som att allt jag ville säga kunde visas istället. Man börjar ju smått undra, var finns mannen för mig? Trodde ett kort tag att jag hade hittat honom men o så jag bedrog mig själv. Nu ska jag snart flytta, ska börja på ett nytt jobb, vore det då inte läge att hitta en ny bekantskap till mitt liv. En som gör mig glad, en som vill samma som jag, en man som jag kan se på och känna att jag vill ha... sen om han har rakt å rufsigt hår är väl som Oscar säger; det är väl banne mig inte håret det sitter i.

Apropå en man jag kan se på och känna att jag vill ha, såg han i lördags. Killen vi refererar till honom i grön tröja, nu hade han i och för sig inte en grön tröja på sig denna gång utan ett grått linne men satan i gatan va snygg han är. Han dansade alldeles bredvid mig med en för stunden lycklig kvinna som fick hela härligheten för sig själv. När han höll sin ena hand under hennes haka och den andra vid hennes höft och dansade nära nära bakom henne tror jag banne mig att jag nästintill kom där på dansgolvet bara av att se dem. Ojojoj! Fyfan!

Det är inget snack om saken, då får man banne mig lida pin. Hade dessa gudasnygga röda skor på mig på utgången i lördags. Det var nämligen meningen att vi skulle ha en ganska lugn kväll. Sitta ner, prata en massa, sitta ner, dricka vin, sitta ner... ja ni förstår tanken. Väl ute kom sällskapet på att de ville dansa, en massa! Så jag dansade tills fötterna skrek så högt att de överröstade musiken. Då bestämde jag mig för att nu fick det vara nog. När det sedan var dags för hemgång gick jag barfota genom stan och hem. Ja det är sant! Var såklart tvungen att pina på mig dem vid de ställen där det var glas överallt med annars hängde de fint i handen medan jag traskade genom det blöta gräset och den kalla asfalten hemåt. Kändes lite konstigt, men var å andra sidan rätt skönt.




Kvällen innan spenderades även den med en underbar vän, men på ett helt annat sätt (samma vän båda kvällarna, vi är mångsidiga). Till ett varmt välkomnande kom jag hem efter två veckors frånvaro från staden. Hon drog med mig ut i skogen och vi hade en lugn, vacker och fridfull kväll med sällskap av två rävungar, tre älgar och en pensionerad jakthund. När solen sakta gick ner över skogsbrynen satt vi med en kopp oboy (det var länge sen det, mumma) och avnjöt en tystnad så obeskrivbar att jag inte ens tänker försöka.

 Inte jag på bilden, men godkänt av den porträtterade.

Varför är det så ofta så att det man inte kan få vill man ha? Ungefär samma skit som att när man är pank är det rea överallt å när man har pengar hittar man inget som faller en i smaken. Många kan vittna om att när de har partner och kan få sex hur ofta de vill, är det inte lika lockande. Men när man inte längre kan få när man vill är det helt plötsligt skitspännande att kunna och vilja.

Jag har tidigare ganska högt och tydligt beklagat mig för mina vänner över en man som är just så, att han vill ha (mig) när han inte kan få (mig) men inte annars. Har jag blivit likadan? Jag vill inte tro det! Jag vill tro att jag ska hitta någon som inte är ett impulsköp då jag ändå har pengar och heller inte någon jag får fönstershoppa i evigheter efter. Jag vill ha någon som blir den där perfekta tröjan man suktat efter och sedan är den absoluta favoriten i garderoben.

Kanske är det så att mina manliga läsare inte lika mycket uppskattar dessa klädmetaforer, men det skiter jag högaktningsfullt i!

Idag har jag gjort något kul, jag har träffat en trevlig kille jag smått lärt känna via internet. När man gör det kan man åka på sina missar, det har jag gjort förr, så det är desto trevligare när den man möter visar sig vara en positiv överraskning och faktiskt både finare och trevligare än man hoppats. Sen om man själv är en glädje eller besvikelse kan man aldrig veta och heller inte förändra. Säger bara; en snygg kille i jeans, kritstrecksrandig kavaj, skäggstubb och bruna ögon. Ni som känner mig vet att det är alla rätt på en gång!

Något som däremot är alla fel samlade på ett och samma ställe är de idioter jag mötte på igårkväll. Jag hade varit på söder för att se en standup-show, vilket för övrigt var jättekul, och satt nu på tunnelbanan hem (stockholms för- och nackdelar i två meningar). Detta gäng bestående av fyra killar och två tjejer klev på stationen efter mig och gick lyckligtvis förbi mig och den smått sympatiske kille som satt mittemot mig. Men tyvärr gick de inte allt för långt bort utan satte sig några platser ifrån oss. Där satt de (och stod) och skrek om sitt jääääääääävla fotbollslag, kastade klåpord på en svart kille som råkade sitta på fel ställe, rökte, slog allt de kunde på glasrutorna, spottade och förde ett jäkla liv. Jag tycker att det är så otroligt tragiskt att 1. de är sådana idioter att de inte ens fattar det själva och 2. ingen (inklusive jag själv) törs göra något åt det, ingen törs säga något. Jag klev till och med av långt innan jag egentligen skulle av, bara för att byta tåg. Ville inte riskera att de skulle till samma ändplats som mig. Ja, jag är lika feg som alla andra... fast vad hade jag kunnat gjort? Egentligen?

Jag hade tänkt mig att idag ta en tripp ut till Mälaröarna och turista runt lite, men det blåser i förbannat så det känns inte lika lockande längre. Måste erkänna att två veckor kanske är på sin höjd för länge för att semestra själv. Men en sak är då säker - utvilad känner jag mig då bannemig inte än. Kroppsligen - ja! Men i huvudet - nej! Vi får se hur det blir....

Rubriken!
Jo men igår var jag på g ska ni se. Först var jag på en fotoutställning som DN anordnade, med årets bild och några andra prisbelönta fotografier. Efter det avnjöt jag en kort konsert av trion Trivium i Grynevaldssalen på konserthuset. Det var en tvärflöjt, en fiol och en gitarr och det var en jättefin kombination. Nu kan inte jag så tokmycket om klassisk, eller modern, musik så jag ska inte försöka svänga mig med termer. Det räcker för min del att säga att jag uppskattade föreställningen.

När jag gick därifrån bestämde jag mig för att sätta mig i kungsträdgården med en nyinköpt deckare. Sagt och gjort knallade jag bortöver och hittade en fin plats i trappen bredvid ett relativt nyförälskat par (ett sånt som får en att må bra men inte måste plåga en med att hångla hela tiden). När jag suttit där i kanske en halvtimme, tagit av mig skorna och njutit av "lugnet" kommer en man och sätter sig bredvid mig, alldeles för nära med tanke på hur stor plats det fanns runtom honom. Sen började han mumla: "Hej kompis! Du är jättesöt, jag vill prata med dig!" Jag försäkte verkligen ignorera honom hur länge som helst och det verkade inte spela någon roll att jag till och med sade till honom att jag inte var intresserad av att prata, jag ville bara läsa min bok. Han fortsatte ändå, som en bandspelare; "men kompis, jag kan vänta, jag vill prata med dig kompis". När fan blev jag din kompis då??? Till slut övergav jag min plats, drog på mig skorna och gick. 

Väl "hemma" blandade jag iordning en sallad på avokado, paprika, lite blandad sallad och kräftstjärtar. Mumma! Hade varit gott med ett glas vitt till men jag glömde bort systemet så glocken-juice fick duga. Sen var det dags för nostalgitid från ungdomsåren då tv4+ visade filmen Blod in blod out. En toppenfilm som jag förvisso sett en massa gånger men som är lika bra fortfarande. Den handlar om latinos i östra La på slutet av 70-talet. Filmen visar olika sidor av hat, kärlek och hur annorlunda livet kan bli för människor med samma bakgrund, från samma bakgata. Till slut återvänder de med de varmaste hjärtan till familjen, vare sig det är den egna, eller den nypåfunna. Vatos locos eller La Onda! Mycket bra film - se den!

Gissningslek - gissa vad Astrid Lindgren, Pablo Picasso, Calvin Klein, Filippa K och Martin Timell har gemensamt med undertecknad? Jo vi är alla skorpioner. Betyder det då att man kan säga skorpioner vara ett kreativt släkte? Att vi är egotrippade, svartsjuka sexgalningar med magnetisk utstrålning visste jag redan från alla andra böcker om horoskop (om det sista stämmer lägger jag i betraktarens öga att bestämma), men att vi även skulle vara skapare var för mig en nyhet. Det kanske då är dags att börja ta fram detta inom en. För visst måste det väl vara så att det finns där, inte kan väl jag vara en skorpion utan denna ådra. I och för sig är/var även Julia Roberts, Bill Gates och Martin Luther skorpioner så det kanske inte handlar om kreativitet i den form de andra har ägnat sig åt. Det kanske kan vara en kreativ gång att skapa sin egen grej. Kanske betyder det att även stjärnorna önskar uppfylla min stora dröm att kunna skriva så pass att det fängslar människor.

Hur som helst är det lika bra att fortsätta öva, någon dag tar jag mig dit och du är välkommen att följa mig på vägen. När jag var liten var jag stolt över att vara född på samma dag som Astrid Lindgren, det tänker jag fortsätta vara.

1999 flyttade jag till Stockholm men inte speciellt lång tid efter flyttade jag därifrån. Varför? Dels för att jag kom in på en utbildning i Eskilstuna och dels för att jag inte alls gillade att bo i den här stan. Att som jag nu gör; resa ner för någon vecka under sommaren kan vara härligt, men inte att bo här. Jag vet att alla stockholmsälskade huvudstadsbor kommer att hata mig nu, men man får faktiskt tycka olika - jag tycker inte om kålmat eller Idol heller. Låt mig åtminstonde få ge argument.

I måndags när jag och en vän anlände till la stada, gick (sprang) vi förbi en man på centralstationen som med bedjande stämma räckte ut sina händer mot oss och sade "snälla hjälp mig, jag har en fråga". Hemma hade det inte ens funnits någon tvekan, jag hade omedelbart bums stannat för att hjälpa honom, men här var det så många som kollade snett på honom medan de sprang förbi att jag gjorde det jag med och tänkte att det är nått "pucko som går löst". Jag gillar inte att jag tänkte så, jag tycker inte om min egen gärning och tanke. Jag kan inte argumentera för mig själv att det var rätt att springa förbi bara för att alla andra gör det.

Förra vändan jag var här nere, inför Irlandsresan, råkade jag vid ett tillfälle stanna upp på gatan för att kolla något. Då kom det en helstressad asiat och sprang in i mig och vände sig sedan om hyttandes och skrek åt mig att där kunde jag minsann inte stå och stå. Varför kunde jag inte det då? Var jag så ivägen för honom i hans dagliga stress? Han vände sig om och såg på mig två gånger efter det att han sagt sin mening och jag stod bara där och såg efter honom. Hade han förväntat sig att jag skulle ilska till och säga något "passade" tillbaka? Var min icke-reaktion för mycket "fel reaktion"?            ----- Nä nu tror jag visst att jag snurrade iväg lite väl här va!!!-------

Men självklart - visst har Stockholm, som alla andra ställen, en hel del underbara delar också. Det är vackert här på sommaren, det är grönt och härligt. Men det kanske beror mer på själva sommaren iof! Det finns restauranger av alla de olika slag (vilket påminner mig att genast springa in på tapas-restaurangen på Nybrogatan när jag kommer hem), det finns ett mycket större utbud av framträdanden och mindre festligheter som man i andra städer har mindre tillgång till (dock ej obefintlig). Och så finns det båten Patricia - som har Jul i Juli!!!

Ni vet ju jag och packning!!! Jajamensan, denna resa är inget undantag. Det fick bli plusbussen ner till Navet för de cirka 200 meterna jag gick med all packningen räckte bra det. Kanske hade det gått lite bättre om jag inte vinglat av trötthet, men jag tror faktiskt inte det. Lyckades somna halv fyra inatt och sen upp kl 6, lyckligtvis hade jag bett en kompis ringa och väcka mig för hade jag bara ställt klockan vet man inte vilken senare buss jag hade fått tagit.

Framme! Ja så klev jag in i huset jag ska bebo i två veckor, knäppte av larmet och såg mig om, det här ska nog gå bra! Kan väl säga att det kändes lite annorlunda att stoppa in mat i en annan familjs kylskåp. Letade reda på vilket av pojkrummen som innehar min säng för semestertiden och knappade sedan på datorn. Fick börja med att installera msn - så det är nog bra om jag kommer ihåg att avinstallera det innan jag åker. Upptäckte sedan att jag inte kan gå in på sd eftersom den var en spärrad sida under kategorin sex/personligt. Det är dock något jag inte tänker göra nått åt, så förvänta er en utloggad tjej på sd i två veckor (för dem av er som vet vad jag pratar om).

Nu ska jag leta reda på en stor kopp för att få i mig lite av dagens teranson och sedan ska jag nog ta en promenad och se mig omkring =) Vi hörs!

Gatufesten! Mycket gnäll runt det vill jag säga, men samtidigt så lever väldigt många upp i några dagar av fest och glädje. Så det är väl bra!?!? Själv kände jag att det inte fanns några pengar att lägga på inträde detta år. Åker på en två-veckors semester på måndag och efter det är det flytt som gäller så det är kanske bästa att hålla lite i slantarna iaf. När jag satt hemma hos mig själv i torsdags hörde jag The Ark spela. Det var väl mysigt medan jag tedrickandes satt på balkongen och hummade med i "It takes a fool to remaine sane" men när jag skulle gå och lägga mig och de fortfarande skrålade på var det inte lika roligt längre. Så jag tänkte; "hur ska jag kunna vara kvar i stan utan att gå ner på stan och festa med de andra?" Så jag gjorde det enda rätta - jag flydde fältet!!!

Idag har jag så varit på Frösö Zoo med Albin, mamma och pappa. Haft en jättemysig dag där vi kollar på lejon, tigrar, dingohundar och matat några lamaliknande djur som inte spottade och hette nått på A. Samt en himla massa fler djur såklart! Lyckligtvis var det perfekt väder, lite gråmulet men inte regn. Hur kan det vara perfekt kanske du undrar, jo men du kan ju tänka dig hur många djur som orkar visa sig ute ur sina grottor när det är 25 grader varmt och stekande sol, och du kan ju även tänka dig hur länge min pappa skulle orka hänga på i det vädret. Vi stannade på vägen dit och hade picknick och sedan stannade vi en snabbis på vägen hem, vid en mack, och köpte glas och ett mig-spel =)

Imorgon återvänder jag till la stada, packar min väska och måndag morgon bär det av igen. So long!

"Här är din beskärda del, stor eller liten, trasig eller hel." Jag älskar Winnerbäcks texter, de är helt underbara. 2005 såg jag hans framträdande på gatufesten. Jag stod på vip-läktaren med förälskade armar omkring mig och njöt till fullo. Kan inte säga annat än att det var ett lyckligt ögonblick.

Igår var jag på gatufesten igen. Jag såg inte Winnerbäck, jag är inte kär och de armarna finns inte för mig längre. Andra förutsättningar kanske man kan säga, men jag hade himla roligt och det är väl huvudsaken. Vi startade kvällen med grillning och kubbspel - som jag vann två vänder =) Det dracks vin! När vi så kommer ner på stan ser jag killen i grönt. Jag har sett honom förr, i samma gröna tröja, men varje gång är en fröjd. Jag har absolut ingen aning om vad han heter, men stans snyggaste kille är det då sannerligen. Nu snackar vi "out of my league" så det skriker om det - men sukta får man alltid.

Se dig om - det finns massor av fina människor runtomkring dig. Och när du träffar de fula, kolla ner, de kanske åtminstone har snygga skor ;)

Jag trodde inte det var sant när jag kollade på klockan "imorse", den var 12.34 - helt otroligt!!! Jag gick ju inte ens å la mig någe sent igår kväll, den var väl runt halv ett eller så. Jag vet att jag vaknade runt fyra och svor över solen men inte hade jag trott att jag skulle sova så förbannat länge. Så nu är jag hur seg som helst. Borde plugga, eller röra på mig på nått sätt men jag känner bara - jag orkar inte!!! En dålig vits kanske kan pigga upp?

En man gick till läkaren och klagade över för tidig utlösning. Läkarens råd: När du är nära utlösning försöka att skrämma dig själv. Mannen köpte en startpistol, kom hem och satt i gång i 69an med sin fru. Då utlösningen närmade sig brände han av pistolen. Nästa dag gick han till läkaren. Hur gick det? frågade läkaren. Åt helvete, min fru bet av 5 cm från kuken min, sket mig i ansiktet och grannen kom ut ur klädskåpet med armarna i vädret.

Nä, det funkade inte för min del iaf... (den var nog bra mycket roligare när jag hörde den av en vän igår, med nått glas vin i cirkulationen). Va fan ska jag göra för att komma igång? Iof skulle jag kunna börja packa lite kartonger, det är alltid kul. Längtar till flytten nu, det ska bli helt underbart att få en ny, egen lägenhet. Men visst har jag haft mysiga stunder här också, det är klart. Nä nu jäklar är det dags att göra nått... jag kan iaf fixa med adressändringen och elen och sånt... alltid nått!!! Å du - skynda dig att läsa en mer inspirerande blogg under dagen så att jag inte smittat dig med. Lovar att jag är piggare en annan dag - förhoppningsvis imorgon då det blir grillning och gatufest såklart =)