asomianna

Idag har jag gjort något kul, jag har träffat en trevlig kille jag smått lärt känna via internet. När man gör det kan man åka på sina missar, det har jag gjort förr, så det är desto trevligare när den man möter visar sig vara en positiv överraskning och faktiskt både finare och trevligare än man hoppats. Sen om man själv är en glädje eller besvikelse kan man aldrig veta och heller inte förändra. Säger bara; en snygg kille i jeans, kritstrecksrandig kavaj, skäggstubb och bruna ögon. Ni som känner mig vet att det är alla rätt på en gång!

Något som däremot är alla fel samlade på ett och samma ställe är de idioter jag mötte på igårkväll. Jag hade varit på söder för att se en standup-show, vilket för övrigt var jättekul, och satt nu på tunnelbanan hem (stockholms för- och nackdelar i två meningar). Detta gäng bestående av fyra killar och två tjejer klev på stationen efter mig och gick lyckligtvis förbi mig och den smått sympatiske kille som satt mittemot mig. Men tyvärr gick de inte allt för långt bort utan satte sig några platser ifrån oss. Där satt de (och stod) och skrek om sitt jääääääääävla fotbollslag, kastade klåpord på en svart kille som råkade sitta på fel ställe, rökte, slog allt de kunde på glasrutorna, spottade och förde ett jäkla liv. Jag tycker att det är så otroligt tragiskt att 1. de är sådana idioter att de inte ens fattar det själva och 2. ingen (inklusive jag själv) törs göra något åt det, ingen törs säga något. Jag klev till och med av långt innan jag egentligen skulle av, bara för att byta tåg. Ville inte riskera att de skulle till samma ändplats som mig. Ja, jag är lika feg som alla andra... fast vad hade jag kunnat gjort? Egentligen?