Man är inte som man var en gång i tiden det är då klart. Var ut igårkväll och festade, det blev väl en hel del alkohol vilket resulterar i att jag idag är helt väck. Hur seg som helst och huvudvärken lade sig inte förrän för cirka en timme sen. Börjar bli riktigt hungrig nu men orkar inte göra iordning nått utan hoppas istället på att syster kommer snart så att hon kan fixa ett Max-skrov åt mig. Var meningen att vi skulle gå ut även ikväll men det kommer inte att bli av. Frågade min kompis - som är lika seg som jag - hur det skulle bli ikväll, vad vi skulle göra? Svaret blev: SOVA!

Nu är det i och för sig inte så att jag vill tillbaka till gamla mönster men för några år sedan var det inga som helst problem att vid denna tid på eftermiddagen köra igång och ladda inför den nya kvällen. Nu sitter man bara och suckar med sviterna från den förra. Ja, vilken partypingla man är!!!

Nä, jag är istället nöjd med att bara vara hemma i min soffa, se nån film och klia Sigge på magen. Han ligger i mitt knä och sover nu. Har kurat ihop sig till en liten bóll och jag drar mig för att resa mig och slå på tvn... snart!

Fick veta för ett tag sedan att betydelsefulla läsare väljer bort vissa av mina inlägg för att de är för långa. Jag vill bara säga att det är riktigt dumt, eftersom det är just de inläggen jag oftast har tänkt till kring och anstränger mig mest för att de ska bli bra. Det är klart, det finns väl en hel del fluminlägg också som råkar bli långa, men de är nog ganska lättlästa. Så det jag vill säga är helt enkelt - döm inte efter storleken.

Något oseriösare... Igår var en riktig hunkdag!!! Först den förbjudne men åååååå så förbannat snygge, sen han som tar dig genom ett svettigt spinningpass med ett leende medan kroppen skriker efter vila och som pricken över i:et visar det sig att den där killen jag berättade om från i somras (han som förmodligen måste vara om inte Sveriges men iaf Sundsvalls snyggaste) tränar på samma ställe som jag. *Utseendemässig lycka*

Uscha va ytlig jag var nu!

Sitter på charm med en latte och väntar på att tiden ska gå. Har lite rättning framför mig men ni kan väl tänka er hur det går. Ser på folk som går förbi, det är ett nöje man länge kan roa sig med. Telen tillåter inga långa inlägg så tankar om fikafolket får vänta... De bredvid mig ser nykära ut och äter en varsin räkmacka, de vore inte helt fel. Nykärheten eller räkmackan? Både och! En tanke slår mig- vad många människor man känner igen och vet vilka de är, men vad få man egentligen känner. Alla går förbi!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; vi måste välja våra liv!!! Långt smartare människor än jag har funderat kring dessa frågor i tusentals år och en av mina favoriter är Jean Paul Sartre. Nu levde han förvisso inte för flera tusen år sedan utan faktiskt delvis under samma århundrade som jag själv. Han säger:

"Tidigare erfarenheter avgör inte vilka vi är eller hur vi agerar/beter oss - det är framtiden som gör det. Vi är våra val! Vi är den vi väljer att vara. Vi skapar oss själva genom våra val. Vi bör inte definiera oss själva genom att titta i backspegeln" - detta är vad man kallar omvänd psykoanalys.


Jag arbetar som psykologilärare och när man nämner ordet psykologi är det många som drar öronen åt sig och räds över att man ska "tolka" dem. Det kan jag inte! Jag är ingen psykolog, jag kan inte ens i närheten så mycket psykologi som jag önskar, men jag lär mig och jag tänker fortsätta lära mig. En annan sak människor nästan alltid tar upp när man nämner ämnet är Freud, detta förmodligen på grund av att det är det enda namn de kommer ihåg från den egna psykologiundervisningen på gymnasiet. Och nej, jag är ingen anhängare av Freud (även om jag förvisso erkänner vissa av hans teorier) och framförallt anser jag att penisavund bara är skitsnack. Hur kan man ens tro att människor som kan skapa liv skulle vara avundsjuk på en dinglande sak som får människan att inte bara tappa förståndet, den är dessutom sällan speciellt smickrande? (Oj va elak jag va nu!!!)

Nä, existentialistiska tankar som de jag nämnde i början av denna text är de som passar mig allra bäst. Vi är våra val! Jag bestämmer vilken människa jag ska bli. Inte min familj, inte min miljö. Självklart formar de mig, men det är ändå upp till mig att säga hur jag vill att mitt liv ska levas.

Det finns en tanke som säger att det finns bara två måsten i livet.
1. Vi måste dö!
2. Vi måste välja!
Nu kanske du tänker: "vadå, vi måste ju äta, sova, andas osv..." men det måste vi inte. Vi kan sluta äta - då dör vi, vi kan sluta sova - då dör vi, vi kan trä en påse över huvudet och sluta andas - då dör vi. Vi kan välja att göra dessa saker, om vi vill. Men du måste välja!

Så... hur vill du leva ditt liv?
I många år har jag varit ett fan av Vänner-serien och alla avsnitten finns på dvd hemma i bokhyllan. På den tiden när Vänneravsnitten gick första omgången krockade de med Sex and the city som då visades på samma klockslag men på en annan kanal. Jag valde i detta fall femman och vännerna från New York (hm, den beskrivningen passar ju in på båda - jag valde Joey, Monica, Phoebe, Chandler, Rachel och Ross). Ett antal år senare kom jag via en kär vän att bekantas med de andra vännerna från New York, de mer sexuellt fria och mer eller mindre karlfixerade singlarna Carrie, Samantha, Miranda och Charlotte från Sex and the city, och jag föll på en gång. Nu finns även de avsnitten hemma i bokhyllan (dock ej år sex ännu).

När man följer en tv-serie lär man "känna" karakäterna och upptäcker ibland att man kan härleda en händelse eller situation till en liknande i den fikitiva världen. Det är så enkelt att kunna säga: "Ja men så som Miranda skulle ha gjort" och så vet man att den man pratar med (som då också bör vara familjär med karaktärerna) vet vad man menar utan att man riktigt kan eller behöver förklara det.

Jag finns på facebook (näää säger du det!!!) och där skickas det runt olika applikationer som man kan välja om man vill ha eller inte. Två av dem anger vilken karaktär man är mest lik i Vänner / Sex and the city och här följer mina svar. 

You are Joey
Arguably the most popular F.R.I.E.N.D - you clearly know what you want and you know how to get it. While boasting mad success with the opposite sex, you're never shy to show your emotions and how you truly feel. Everyone seems to love you and why shouldn't they! You're a great person to hang out with, a loyal friend and rumor has it - pretty good when it comes to serious lovin'

You are "Samantha Jones"!
You are bold, spontaneous and liberated. You do what you want, when you want, and who you want. Your life is all about what you make it. Not everyone has the courage to start a successful business or go up to the hottest guy in the bar. But that's why people are attracted to you. Your larger than life persona gives you the ability to negotiate all things, right down to 'your place or mine?'

Jag är alltså - enligt dessa otroligt vetenskapliga undersökningar - mest lik de två personerna i dessa serier som kan sammanfattas: starka personligheter, sexfixerade av bara den och goda lojala vänner. För när man tänker efter är Joey och Samantha väldigt lika varandra. De vill båda ha kärleken, fast de är så rädda för att såras av den att de hellre väljer den tillfälliga och snabba lyckan än att kämpa för den stora smärtsamma.

Hm... ja det passa då verkligen inte in på mig!!! (Beroende på hur mycket du känner mig kan du läsa in olika mycket ironi i detta påstående.)

Samantha säger till Richard efter att ha sprungit upp för ett antal trappor iklädd en pärlstring; "jag älskar dig, men jag älskar mig själv mer". Den lycka han kunde ge henne kompenserade inte den sorg han förde med sig. Joey kramar vid ett tillfälle om Rachel när hon kryper in i hans famn vid en otäck filmvisning, han luktar försiktigt på hennes hår samtidigt som han kämpar för att hålla sina känslor inne. Han är så vacker i den scenen!
Onsdag = lillördag? Ja det var ett tag sen det! Det är lustigt hur ett års verklighet kan vara ett annat års fantasi. Onsdagar var förr lillördag så det bara sjöng om det. Dagens veckoupplägg är kanske inte detsamma som tidigare ;-)

Onsdagar är nu min lugnaste dag på veckan, jag har bara en lektion och den börjar 13.20 och sedan har jag ett möte mellan 15.30-17.00, så det är absolut inte en dag jag kan gnälla över. Denna dag brukar jag ta mig en sovmorgon till åtta halv nio sådär och sedan ta det lugnt med att rätta veckans högar, planera lite och helt enkelt få en massa gjort. Men inte idag inte, nä idag fick jag springa med sex laddningar tvätt till och från tvättstugan eftersom jag missade min tvättid i måndagskväll (så går det när man är spontan och hänger med på pannkaka utan att kolla kalendern först).

Jag bor ju dessutom på femte våningen och tvättstugan är två trappor ner i källaren så det blir sju trappor upp till mig, gånger de fem vändor jag var ner i tvättstugan. Visst - jag kan säkert sitta där nere i fyra timmar om det nu skulle vara så jobbigt med lite lårträning men jag ville ju passa på att sova lite i soffan, äta frukost, ringa lite och allmänt fixa mellan tvättarna. Så veckans sovmorgon är förstörd, nu blir det inte sova förrän nästa onsdag. Helgen då? Nope! På lördag är det körträning från halv tio och på söndag julkonsert så då blir det inte någe sova av inte.

Jag har föresten namnsdag på söndag!

(Det är inlägg som detta som rättfärdigar blogghatarnas ilska, dvs ett totalt intetsägande flum om ingenting som bara "tar plats" på nätet. Moahahahahaaaaaa)
Var på berget i helgen och assisterade vid kareoken (ett ord jag aldrig lär mig stava). Mycket fylla förvisso men ändock inte speciellt otrevligt, det är en konst att kunna mixa en grupp människor så att de har trevligt tillsammans men inte för trevligt. Kanske hade tjejen som lämnade festen skrikandes att hon "ville ju hem och knulla" medan hon bars ut på en ambulansbår haft det lite fööör trevligt. Varmt var det då i alla fall! Det kändes lite konstigt att samtidigt som jag stod i linne och höll på att förgås av värme såg jag hur det utanför fönstret yrde snö i stormen som hägrade på berget. Kylan gjorde sig dock påmind när jag fick hjälpa till att putta ut bilen från parkeringen för att vi skulle ta oss hem i snökaoset. När vi kom ner på stan visade det sig att här var en annan väderverklighet, här var det blaskigt och regnigt. Vilken som är värst är svårt att säga.

Det var en väldigt söt kille som sjöng en del låtar och till skillnad motför den förfriskade herren som inte ens kunde texten till Sommartider (varför väljer man att sjunga en låt man inte ens kan?) så tog han i så stället gungade av hoppande fans. Var länge sedan jag hörde Staten och kapitalet med en sådan inlevelse. Imponerad!

Något jag däremot är allt annat än imponerad av är alla dumma rökare som tog det helt för givet att de skulle få hämta ut sina jackor för att gå ut och röka och gav mig skulden att det var kallt ute. Att de ställde till det som fan med brickor, skopåsar och dubbla hängningar på samma galge gav de blanka fan i. Hur många krogar nere på stan tillåter att man hämtar ut sin jacka för att gå ut och röka och sedan få hänga in den igen? Nä! Då får man betala om. Nu kanske det finns nån krog nere på stan som har börjat med denna service, men jag har då aldrig upptäckt det, utan jag har dumt stått där ute och frusit medan jag dragit i mig giftpinnen så fort som möjligt. Kanske är detta en liten sak att irritera sig över, men det säger väl egentligen att jag har det rätt bra nu om jag kan reta upp mig på något sådant.

Fick besök igår, kanske inte oväntat men oannonserat. Tro nu inte att jag inte blev glad för det blev jag såklart och jag vet inte om det var ljusen, filten, min varma lägenhet, den sköna tröjan eller din mjuka famn som höll mig varmast men kombinationen av alltsammans är oslagbart.