asomianna

Ja en prästkrage alltså... ni vet när man plockade ett blomblad i taget... älskar älskar inte älskar älskar inte...

Det är otroligt roligt, frustrerande, tvivlande, nyfiket, spännande, tveksamt, osäkert och en massa andra känslor att träffa en ny människa. Lära sig vad den personen tycker om, ogillar, går igång på, vart knapparna sitter om man säger så. Och samtidigt ska man även visa upp sig själv, ge den andra personen en chans att se vem jag är. Vilka delar vill man visa? Vilka delar vill man försöka få en chans att göra om denna gång?

Lycka kan fort bli sorg, leenden kan lätt brytas ner av tårar... Men det är skrämmande vad skönt man sover i en varm mans famn.

"Det kanske låter cyniskt men det verkar vara ett olycksfall i arbetet om Amor träffar rätt" - Cirkus Miramar

Man får väl se det som något bra att livet går upp och ner...

Idag är jag trött, riktigt trött. Men medan ögonen kämpar för att hålla sig uppe har jag slutat kämpa bort det leende som ligger över mina läppar.

Finns inget av det, inte det minsta.

Den lilla uns av förhoppning man då och då försöker sig på blir så jävla grymt nerslaget. Varje liten glimt av hopp man ibland tillåter sig att känna blir så mörbultat misshandlad att den jäveln snart ska ta å lära sig läxan att inte ens försöka.

Ensamheten står där i hörnet och blänger på kärleken, attackerar den med alla giftiga ordpilar den kan, slänger ut fällor av osäkerhet och tvivel.

När den återigen segrar, bygger den ytterligare en sten på sin höga mur, säger: "va var det jag sa" och låser in sig än djupare inom mig.

... en jobbig en...

Jag har hemtelefon - jag har även tjocktv, vhs och en kasettbandspelare i bilen så kom inte och snacka teknik-man-måste-ha-skiten med mig - och även om det inte är något jag känner att jag behöver så låter jag den vara kvar, mest eftersom den ingår i bredbandspriset. Det är till 99% försäljare som ringer på hemtelefonen. Ofta låter jag den bara ringa, ibland kan den ligga i några månader utan att jag byter batteri, och ibland kan jag svara när det ringer. Ikväll gjorde jag det, svarade!

- Ja det är Anna
- Är det Anna N***** jag pratar med?
- Ja!
- Men va bra Anna, jag ringer från piiiiiiiiiiiiiiiip och det är super att jag fick tag på dig
- Jaha
- Jag ringer angående din premiepension.
- Suck
- Anna vet du om att du betalar in flera tusen kronor varje år till din premiepension
- Ja
- Det du kan se i det orangea kuvertet som kommer hem till dig
- Jo jag vet
- Mmm många har inte så bra koll på vad det innebär med premiepensionen men ändå betalar de flesta in mellan fem och tio tusen kronor per år till sin premiepension
- Jo jag har koll på det där
- Och det är då pengar som ofta tappar i värde på grund av att man inte agerar kring sin premiepension på bästa sätt. Och det är ju såklart viktigt att man har koll på sin premiepension så att den ska växa och ge riktigt mycket pengar när det är dags för din pension Anna. Nu finns det en massa olika fonder att välja på och det är inte alltid det lättaste att veta vilken som passar just dig Anna. Vi på piiiiiiip tycker att det ska vara lätt och bill....
- Vet du vad, min sambo är fondförvaltare så vi har väääldigt bra koll på det där
- Jaha, ja då antar jag att han hjälper dig med detta
- Ja det gör hon
- Eh... jaha... ja men lycka till med det då... eh... å allt
- Tack tack
- Å ha en trevlig helg
- Tack detsamma
- Hee hej hej


Ja jag vet att jag är en ond människa men ibland kan jag bara inte rå för det! Nä, jag har ingen sambo som är fonförvaltare och inte är jag lesbisk heller. Men med alternativen att ilsket kasta på luren som många andra gör, eller känna sig tvungen att binda upp sig på något man inte vill ha, så kändes det bättre att lite oskyldigt få tillfälle att bråka lite med någons sinnesvärld.

Å vem kan det skada att det nu någonstans sitter en studerande som drygar ut CSN-lånet med extrainkomsten från några timmar på call center-företaget och runkar på en toalett, med tanken om två kvinnor som leker rollspelet banktjänstekvinnan och kunden? Vem vet, i hans fantasi kanske ordningsvakten får vara med och leka.

Som för alla andra går mitt liv upp och ner, liksom mitt singelliv. Vissa dagar är underbara, vissa är som den igår...

Jag stod på centralstationen i Stockholm och väntade på det tåg som skulle ta mig och min grupp hem till våra vanliga liv igen. Hemlängtan var stor för oss alla, man kunde ta på ivern att få komma hem till sina nära och kära. När jag stod där och småpratade med mina kollegor, försvann jag stundtals in i min egen värld och nynnade lite på en strof jag brukar nynna på när jag befinner mig i den känslan.

Känslan av kall tomhet.

Jag önskade i den stunden inget annat än någon som höll om mig. Att få komma hem och lägga mig i någons trygga famn. Någon som strök mig över kinden, kysste mig i pannan och bara lät mig uppfyllas av dess värme.

Idag gjorde jag ett ödestiget misstag, jag gick på Ica Esplanad på lunch. Varför? frågar jag mig, jag borde veta bättre. Att befinns sig på just denna Ica-butik under lunchtid är att kliva rakt in i vad som kan tyckas vara ett krig av pro-maffian mot affärsvärlden och alla ännu yrkesarbetande människor. Man kan lätt misstänka att alla ilskna pensionärer har ett rullande schema för hur de bäst kan belamra de funktioner i samhället som är till för oss alla, på de tider som kan vara till mest förtret för de som har en annan tid att passa.

I min förrförra lägenhet hade jag ett helsike att få tag på en tvättid eftersom alla tider utom söndagsmorgon kl 7 konstant bokades av gamlingarna i trappen, så att de kunde tvätta en eller två virkade dukar per maskin.

Jag skulle köpa nötter, det var ett ärende som skulle ta två minuter. Men icke sa nicke!!! Här hamnar man såklart bakom en av de värsta. Jag såg henne redan när jag kom fram till kassan, hon stod där och lusläste kvittot (utan att plocka ihop sina varor såklart) och jag såg nästan hur det glänste till av ilska/upprymdhet när hon upptäckte något i kvittot. Hon attackerade fram till kassörskan, totalt ignorant över att denne nu hjälte en annan kund... och suck, att det var min tur. Kassörskan bad henne vänta, en ilsken suck kom till svar och hon stampade demonstrativt med foten i golvet.

I samma sekund som mannen framför mig fick kvittot för sin Loka med blåbärssmak och paket med bindor (man kan inte annat än älska såna män) flög hon fram. "Du har tagit för mycket betalt för tomaterna". Efter flera minuters tjaffsande över att hon tagit vanliga tomater medan de var kvisttomaterna som hade det pris som var lägre gav kassörskan upp och gav henne de två kronor som det handlade om. Triumferande vände hon på klacken med ett "rätt ska vara rätt" slängt i ansiktet på mig, som bara oskyldigt stod där och tyst suckade över att de inte kunde öppna en till kassa under tiden. Fan, kärringen hade ju inte ens rätt!!!

Fick springa som en tok för att hinna tillbaka till jobbet i tid, medan kärringen förmodligen bråkade med färdtjänstföraren över nån skitsak.