asomianna

Planerna inför veckan lyder: förmiddagar slappa i solen och leka med systerson i poolen, eftermiddagar och kvällar "sex on the beach". Jajamensan jag ska till solen en vecka och det ska bli sååå skönt! Åker idag vid tretiden. Väskan packad förutom hygiensakerna och tro det eller ej men jag har inte spräckt kilogränsen. Alla skrattar åt mig när det gäller packning och jag vet att de har rätt. Ska jag bort en helg har jag packning för en vecka så nu när jag ska bort en vecka tar jag med mig kläder som förmodligen skulle räcka en månad, men jag kan inte hjälpa det, jag kan inte packa mindre. Min mardröm är att packa inför en tågluffning. Men varför är jag då såhär? Jo, det ska jag säga dig...

Det är faktiskt en ganska tragisk historia, några av mina vänner vet den och en av dem har även varit med under händelsen. Men nu ska den vuxna Anna berätta om den lilla Anna och varför hon sedan sommaren mellan fyran och femman alltid packar med sig alltför mycket när hon reser någonstans.

Det var ett scoutläger på Galtström och jag var med. Förmodligen hade jag gått med i scouterna för att de bjöd på våfflor eller något liknande, men efter den lockelsen tyckte jag att det var roligt och hängde med ett tag, även om det inte var tillräckligt länge för att etablera någon scoutheder i mig. Innan resan fick vi en packningslista vad vi skulle ha med oss och på den stod det två tshirts och dum som jag och mamma var packade vi ner TVÅ tshirts. Den veckan var det strålande sol och varma dagar hela veckan och jag stod där med tre tshirts, två i väskan och en som jag åkt i. Som om inte detta var illa nog var detta under den tid i mitt liv då jag hade börjat inse att jag var mycket tjockare än min smala kompis och skämdes över det, vilket innebar att jag badade i en tshirt (jo du läser rätt, det är faktiskt vanligare än många kan tro). Så en del av min ytterst sparsamma packning occuperades av vattenaktiviteter och en tshirt skulle man ju sova i eftersom det var ju otänkbart att sova utan - herregud, tänk om någon av killarna kom in i tältet.

Detta läger varade en hel vecka, vilket såklart var jätteroligt på många sätt. Men så en kväll låg jag inne i tältet och vilade mig lite efter dagens aktiviteter och jag hör några av de andra tjejerna utanför kalla mig.... vi behöver kanske inte gå in på det men det var negativa och svettrelaterade ord. Jag blev såklart jätteledsen och förbannade min mamma, packningslistan, min badtshirt, värmen och allt jag kunde skylla på. Vännens styvfar skulle resa hem under någon av de senare dagarna på veckan och jag bad honom att åka hem till mina föräldrar för att hämta några tshirts till mig, även om skadan redan var skedd. Om han gjorde det eller inte kan jag inte minnas, men det är så det enda jag inte minns i denna historia. Känslan jag hade där i tältet minns jag väl och den dagen bestämde jag mig för att alltid ha med mig mer kläder än jag behöver, så att jag aldrig ska bli kallad negativa svettrelaterade ord för att jag har samma tshirt på mig i för många dagar.

Så var det med det!

I helgen var jag med min bästa vän på en Finlandskryssning och hade jättekul. Det är väl kanske inte den mest sofistikerade resa man kan tänka sig, men vår enda tanke var att få lite tid att umgås och ha trevligt tillsammans och det var precis vad vi hade. Ofta när man går ut hemma så ligger det en ständig känsla av "snurrtittande" över alla människor, att man inte riktigt nöjer sig med dem man är ute med, även om man har jättetrevligt tillsammans, utan hela tiden snurrar blicken runt för att se vilka som finns omkring. När man är borta behöver man inte känna den känslan utan kan fullt ut koncentrera sig på den man är med, utan att behöva känna rädsla eller längtan för någon man hoppas eller befarar träffa.

Vi åt och drack och drack och drack, det var länge sedan jag drack så mycket men ändå blev jag aldrig full utan gick hela tiden omkring med en behaglig och varm känsla. En bit in på kvällen fick vi manligt sällskap och roade oss med dem en aning, dansade tills svetten samlade sig i nacken och fötterna bad om nåd. Siktade in oss på karaoken men när vi kom dit var den inte igång längre och tur var väl kanske det. Killarna vi festade lite med försvann senare under kvällen, eller om det var vi som försvann och vi satte oss ner för att ta en rök, ta en paus och ta en cosmo. Nu var dock pengakistan så uttömd att någon cosmo blev det inte men dock en hallonfylld god variant. En kille kom fram och raggade på mig, jag skriver raggade för det var uppenbarligen det han gjorde, visst kan jag lika gärna skriva att han kom fram och pratade vilket han ju också gjorde men man kan ändå känna skillnaden mellan prat och ragg. Den konversation som flöt med de andra tre killarna under kvällen det var prat, det denna kom fram och bjöd på var ragg.

I alla fall så startade han konversationen med att fråga vilken som var min favoritfisk, efter att ha förundrats en stund över frågan svarade jag lax. Han sa då; Jaha, så då tänker du på mat när du tänker på fisk, men vilken skulle du välja som husdjur då? Jag funderade en stund på om jag skulle inleda en debatt om huruvida man verkligen kan räkna fiskar som husdjur och dra några barndomsminnen om Simson och Samson och allt vad de nu hette som en efter en spolades ner i toaletten, men kände att det inte var läge så jag sa helt enkelt: "Guldfiskar är väl trevliga!"

När jag vaknade morgonen efter, inte ett dugg bakis (det blev jag inte förrän klockan 17 på eftermiddagen), vände jag mig om i den trånga hyttbritsen och kom på att jag hade ingen aning om vad killen hette, men jag mindes att han började prata med mig genom att fråga om fiskar.  

Idag har jag gjort något kul, jag har träffat en trevlig kille jag smått lärt känna via internet. När man gör det kan man åka på sina missar, det har jag gjort förr, så det är desto trevligare när den man möter visar sig vara en positiv överraskning och faktiskt både finare och trevligare än man hoppats. Sen om man själv är en glädje eller besvikelse kan man aldrig veta och heller inte förändra. Säger bara; en snygg kille i jeans, kritstrecksrandig kavaj, skäggstubb och bruna ögon. Ni som känner mig vet att det är alla rätt på en gång!

Något som däremot är alla fel samlade på ett och samma ställe är de idioter jag mötte på igårkväll. Jag hade varit på söder för att se en standup-show, vilket för övrigt var jättekul, och satt nu på tunnelbanan hem (stockholms för- och nackdelar i två meningar). Detta gäng bestående av fyra killar och två tjejer klev på stationen efter mig och gick lyckligtvis förbi mig och den smått sympatiske kille som satt mittemot mig. Men tyvärr gick de inte allt för långt bort utan satte sig några platser ifrån oss. Där satt de (och stod) och skrek om sitt jääääääääävla fotbollslag, kastade klåpord på en svart kille som råkade sitta på fel ställe, rökte, slog allt de kunde på glasrutorna, spottade och förde ett jäkla liv. Jag tycker att det är så otroligt tragiskt att 1. de är sådana idioter att de inte ens fattar det själva och 2. ingen (inklusive jag själv) törs göra något åt det, ingen törs säga något. Jag klev till och med av långt innan jag egentligen skulle av, bara för att byta tåg. Ville inte riskera att de skulle till samma ändplats som mig. Ja, jag är lika feg som alla andra... fast vad hade jag kunnat gjort? Egentligen?

Jag hade tänkt mig att idag ta en tripp ut till Mälaröarna och turista runt lite, men det blåser i förbannat så det känns inte lika lockande längre. Måste erkänna att två veckor kanske är på sin höjd för länge för att semestra själv. Men en sak är då säker - utvilad känner jag mig då bannemig inte än. Kroppsligen - ja! Men i huvudet - nej! Vi får se hur det blir....

Rubriken!
Jo men igår var jag på g ska ni se. Först var jag på en fotoutställning som DN anordnade, med årets bild och några andra prisbelönta fotografier. Efter det avnjöt jag en kort konsert av trion Trivium i Grynevaldssalen på konserthuset. Det var en tvärflöjt, en fiol och en gitarr och det var en jättefin kombination. Nu kan inte jag så tokmycket om klassisk, eller modern, musik så jag ska inte försöka svänga mig med termer. Det räcker för min del att säga att jag uppskattade föreställningen.

När jag gick därifrån bestämde jag mig för att sätta mig i kungsträdgården med en nyinköpt deckare. Sagt och gjort knallade jag bortöver och hittade en fin plats i trappen bredvid ett relativt nyförälskat par (ett sånt som får en att må bra men inte måste plåga en med att hångla hela tiden). När jag suttit där i kanske en halvtimme, tagit av mig skorna och njutit av "lugnet" kommer en man och sätter sig bredvid mig, alldeles för nära med tanke på hur stor plats det fanns runtom honom. Sen började han mumla: "Hej kompis! Du är jättesöt, jag vill prata med dig!" Jag försäkte verkligen ignorera honom hur länge som helst och det verkade inte spela någon roll att jag till och med sade till honom att jag inte var intresserad av att prata, jag ville bara läsa min bok. Han fortsatte ändå, som en bandspelare; "men kompis, jag kan vänta, jag vill prata med dig kompis". När fan blev jag din kompis då??? Till slut övergav jag min plats, drog på mig skorna och gick. 

Väl "hemma" blandade jag iordning en sallad på avokado, paprika, lite blandad sallad och kräftstjärtar. Mumma! Hade varit gott med ett glas vitt till men jag glömde bort systemet så glocken-juice fick duga. Sen var det dags för nostalgitid från ungdomsåren då tv4+ visade filmen Blod in blod out. En toppenfilm som jag förvisso sett en massa gånger men som är lika bra fortfarande. Den handlar om latinos i östra La på slutet av 70-talet. Filmen visar olika sidor av hat, kärlek och hur annorlunda livet kan bli för människor med samma bakgrund, från samma bakgata. Till slut återvänder de med de varmaste hjärtan till familjen, vare sig det är den egna, eller den nypåfunna. Vatos locos eller La Onda! Mycket bra film - se den!

1999 flyttade jag till Stockholm men inte speciellt lång tid efter flyttade jag därifrån. Varför? Dels för att jag kom in på en utbildning i Eskilstuna och dels för att jag inte alls gillade att bo i den här stan. Att som jag nu gör; resa ner för någon vecka under sommaren kan vara härligt, men inte att bo här. Jag vet att alla stockholmsälskade huvudstadsbor kommer att hata mig nu, men man får faktiskt tycka olika - jag tycker inte om kålmat eller Idol heller. Låt mig åtminstonde få ge argument.

I måndags när jag och en vän anlände till la stada, gick (sprang) vi förbi en man på centralstationen som med bedjande stämma räckte ut sina händer mot oss och sade "snälla hjälp mig, jag har en fråga". Hemma hade det inte ens funnits någon tvekan, jag hade omedelbart bums stannat för att hjälpa honom, men här var det så många som kollade snett på honom medan de sprang förbi att jag gjorde det jag med och tänkte att det är nått "pucko som går löst". Jag gillar inte att jag tänkte så, jag tycker inte om min egen gärning och tanke. Jag kan inte argumentera för mig själv att det var rätt att springa förbi bara för att alla andra gör det.

Förra vändan jag var här nere, inför Irlandsresan, råkade jag vid ett tillfälle stanna upp på gatan för att kolla något. Då kom det en helstressad asiat och sprang in i mig och vände sig sedan om hyttandes och skrek åt mig att där kunde jag minsann inte stå och stå. Varför kunde jag inte det då? Var jag så ivägen för honom i hans dagliga stress? Han vände sig om och såg på mig två gånger efter det att han sagt sin mening och jag stod bara där och såg efter honom. Hade han förväntat sig att jag skulle ilska till och säga något "passade" tillbaka? Var min icke-reaktion för mycket "fel reaktion"?            ----- Nä nu tror jag visst att jag snurrade iväg lite väl här va!!!-------

Men självklart - visst har Stockholm, som alla andra ställen, en hel del underbara delar också. Det är vackert här på sommaren, det är grönt och härligt. Men det kanske beror mer på själva sommaren iof! Det finns restauranger av alla de olika slag (vilket påminner mig att genast springa in på tapas-restaurangen på Nybrogatan när jag kommer hem), det finns ett mycket större utbud av framträdanden och mindre festligheter som man i andra städer har mindre tillgång till (dock ej obefintlig). Och så finns det båten Patricia - som har Jul i Juli!!!

Ni vet ju jag och packning!!! Jajamensan, denna resa är inget undantag. Det fick bli plusbussen ner till Navet för de cirka 200 meterna jag gick med all packningen räckte bra det. Kanske hade det gått lite bättre om jag inte vinglat av trötthet, men jag tror faktiskt inte det. Lyckades somna halv fyra inatt och sen upp kl 6, lyckligtvis hade jag bett en kompis ringa och väcka mig för hade jag bara ställt klockan vet man inte vilken senare buss jag hade fått tagit.

Framme! Ja så klev jag in i huset jag ska bebo i två veckor, knäppte av larmet och såg mig om, det här ska nog gå bra! Kan väl säga att det kändes lite annorlunda att stoppa in mat i en annan familjs kylskåp. Letade reda på vilket av pojkrummen som innehar min säng för semestertiden och knappade sedan på datorn. Fick börja med att installera msn - så det är nog bra om jag kommer ihåg att avinstallera det innan jag åker. Upptäckte sedan att jag inte kan gå in på sd eftersom den var en spärrad sida under kategorin sex/personligt. Det är dock något jag inte tänker göra nått åt, så förvänta er en utloggad tjej på sd i två veckor (för dem av er som vet vad jag pratar om).

Nu ska jag leta reda på en stor kopp för att få i mig lite av dagens teranson och sedan ska jag nog ta en promenad och se mig omkring =) Vi hörs!

Gatufesten! Mycket gnäll runt det vill jag säga, men samtidigt så lever väldigt många upp i några dagar av fest och glädje. Så det är väl bra!?!? Själv kände jag att det inte fanns några pengar att lägga på inträde detta år. Åker på en två-veckors semester på måndag och efter det är det flytt som gäller så det är kanske bästa att hålla lite i slantarna iaf. När jag satt hemma hos mig själv i torsdags hörde jag The Ark spela. Det var väl mysigt medan jag tedrickandes satt på balkongen och hummade med i "It takes a fool to remaine sane" men när jag skulle gå och lägga mig och de fortfarande skrålade på var det inte lika roligt längre. Så jag tänkte; "hur ska jag kunna vara kvar i stan utan att gå ner på stan och festa med de andra?" Så jag gjorde det enda rätta - jag flydde fältet!!!

Idag har jag så varit på Frösö Zoo med Albin, mamma och pappa. Haft en jättemysig dag där vi kollar på lejon, tigrar, dingohundar och matat några lamaliknande djur som inte spottade och hette nått på A. Samt en himla massa fler djur såklart! Lyckligtvis var det perfekt väder, lite gråmulet men inte regn. Hur kan det vara perfekt kanske du undrar, jo men du kan ju tänka dig hur många djur som orkar visa sig ute ur sina grottor när det är 25 grader varmt och stekande sol, och du kan ju även tänka dig hur länge min pappa skulle orka hänga på i det vädret. Vi stannade på vägen dit och hade picknick och sedan stannade vi en snabbis på vägen hem, vid en mack, och köpte glas och ett mig-spel =)

Imorgon återvänder jag till la stada, packar min väska och måndag morgon bär det av igen. So long!

Sen har jag lite mer än fyra timmar på mig att sova på Ybussen hem till Sundsvall. Har haft en toppensemester på Irland, kan inte vara nöjdare. Hm... jo det skulle väl vara hemresan då. Rätt segt att resa från klockan 8 på söndagsmorgonen till kl. 4 på måndan och sen ska jag börja jobba klockan 8. Usch!!! Är riktigt trött nu kan jag säga, sov ärligt talat inge bra sista natten utan låg mest och vred mig i en gnekig säng. Längtar hem till min säng! Vilken jag för övrigt kommer att kraschlanda i klockan fyra inatt.

Nu tänker ni - men hur i helsike kan det ta ett dygn att göra en resa som tar ca tre timmar att flyga? Ja, det är en bra fråga, ditresan gick på ungefär den tiden, men då räknar jag iof från Stockholm, man ska ju till och från Norrland också. Kruxet hem var att det inte fanns något direktflyg utan jag fick mellanlanda i Köpenhamn. Apropå det - engelskan på Irland gick jättebra, då de allra flesta var tydliga och lättföstådda, men danskar. Herreguu, det går ju inte att höra ett skit av vad de säger. Blaugkuluidluie å en kvarts!!! Lika bra man sticker fram Visa-kortet på en gång när man ska betala något för det är i alla fall kört att förstå hur mycket de vill ha i kontanter.

En timme kvar nu...

Fan va jag fryser!!!!

Illa illa att det just nu ar varmare ute an det ar inne. Varfor ar jag inte ute da? Ja det ar en bra fraga som kommenteras med ett bra svar, jag kan inte. Eller.... visst kan jag sitta ute pa garden om jag vill, men jag tar mig ingenstans. Heidi glomde namligen att ge mig nyckeln innan hon for pa jobbet imorse, vilket jag kan forsta eftersom hon borjar jobba sjukt tidigt, och dorrarna har ar sana att man maste ha nyckel bade for att komma in och for att komma ut. Smatt livsfarligt vid brand - ja!!! Men men som fora detta rokare ar man ju ratt val vid en minst sagt ljummen kroppstemperatur sa jag har baddat in mig i varma klader, filtar och tjockstrumpor. Inatt anvande jag mig av ett beprovat gammalt knep - ansiktet under tacket, da kommer namligen den varma andedrackten till nytta och det blir fortare varmt under tacket. Bra va!!!

Jo, sa nu har jag egen tid sjalv, ratt skont faktiskt. Ar val meningen att jag ska jobba undan lite, har ju bara 25 nationella prov i svenska med mig att ratta + ca 105 utvecklingssamtal att skriva. Jaja... jag ska!!! Annars da? Har det toppen. Ar sa otroligt glad att jag for ivag sa ni anar inte. Det har var precis vad jag behovde. En till sak att kunna checka av pa "innan-30-listan" =)

Igar kl. 11:15 lokal tid landade jag i Dublin, vilket ar ungefar en timme innan svensk tid. Sedan dess har jag bara gatt runt och forundrats ovar allt det vackra har (sag tom en snygg uteliggare). Fast nu blev det fel, menar inte att alla manniskorna har ar vackra, na aven fast jag sett nagra snyggingar ar det val kanske inte det mest utmarkande for irlandare att de skulle vara snygga. Tills jag sag guiden pa det dar jattestora och statliga slottet som jag inte minns namnet pa. Man fick knappa kort och jag funderade ett tag pa om jag skulle smygknappa ett kort pa honom men det hade kanske inte uppskattats.

Under hela dagen visade Heidis pojkvans bror (hangde du med!?) runt oss i Dublin och eftersom han studerar konst- och byggnadshistoria hade han koll pa allt, och da menar jag allt. Det var som att vandra runt med ett levande lexikon och Oscar Wilde var den roda traden. "Dar har han bott, dar blev han konfirmerad (det ar en mycket troende bror), dar har han studerat, dar ligger han som staty pa en sten" osv osv... Men jag ar mycket glad att han visade oss runt, det var toppen. Idag ska jag och Heidi (som ar min kusin och en av mina basta vanner, for er som inte vet) leka turister for oss sjalva. Vi ska aka en turistbuss, knappa en massa kort och ata glass i vad vi hoppas kunna bli solsken. Verkar som att det regnar ratt mycket har, men igar var det i alla fall fint sa vi far hoppas det haller i sig.

Apropa ingenting - det ar mycket lattare att skriva utan de tre bokstaverna som inte finns pa denna dator an vad jag trodde att det skulle vara.