asomianna

I helgen var jag med min bästa vän på en Finlandskryssning och hade jättekul. Det är väl kanske inte den mest sofistikerade resa man kan tänka sig, men vår enda tanke var att få lite tid att umgås och ha trevligt tillsammans och det var precis vad vi hade. Ofta när man går ut hemma så ligger det en ständig känsla av "snurrtittande" över alla människor, att man inte riktigt nöjer sig med dem man är ute med, även om man har jättetrevligt tillsammans, utan hela tiden snurrar blicken runt för att se vilka som finns omkring. När man är borta behöver man inte känna den känslan utan kan fullt ut koncentrera sig på den man är med, utan att behöva känna rädsla eller längtan för någon man hoppas eller befarar träffa.

Vi åt och drack och drack och drack, det var länge sedan jag drack så mycket men ändå blev jag aldrig full utan gick hela tiden omkring med en behaglig och varm känsla. En bit in på kvällen fick vi manligt sällskap och roade oss med dem en aning, dansade tills svetten samlade sig i nacken och fötterna bad om nåd. Siktade in oss på karaoken men när vi kom dit var den inte igång längre och tur var väl kanske det. Killarna vi festade lite med försvann senare under kvällen, eller om det var vi som försvann och vi satte oss ner för att ta en rök, ta en paus och ta en cosmo. Nu var dock pengakistan så uttömd att någon cosmo blev det inte men dock en hallonfylld god variant. En kille kom fram och raggade på mig, jag skriver raggade för det var uppenbarligen det han gjorde, visst kan jag lika gärna skriva att han kom fram och pratade vilket han ju också gjorde men man kan ändå känna skillnaden mellan prat och ragg. Den konversation som flöt med de andra tre killarna under kvällen det var prat, det denna kom fram och bjöd på var ragg.

I alla fall så startade han konversationen med att fråga vilken som var min favoritfisk, efter att ha förundrats en stund över frågan svarade jag lax. Han sa då; Jaha, så då tänker du på mat när du tänker på fisk, men vilken skulle du välja som husdjur då? Jag funderade en stund på om jag skulle inleda en debatt om huruvida man verkligen kan räkna fiskar som husdjur och dra några barndomsminnen om Simson och Samson och allt vad de nu hette som en efter en spolades ner i toaletten, men kände att det inte var läge så jag sa helt enkelt: "Guldfiskar är väl trevliga!"

När jag vaknade morgonen efter, inte ett dugg bakis (det blev jag inte förrän klockan 17 på eftermiddagen), vände jag mig om i den trånga hyttbritsen och kom på att jag hade ingen aning om vad killen hette, men jag mindes att han började prata med mig genom att fråga om fiskar.