Med det sagt så kanske ni nu förstår att jag håller med skribenten av detta inlägg, men det som oroar mig är att den person som läser detta och borde ta till sig, borde tänka över sin egen roll i trafiken förmodligen inte gör det. Det den personen förmodligen fixerar sig på är att man har använt ordet dagisfröken. För det verkar ibland vara så att folk får bete sig hur de vill, men banne den som råkar benämna dem på fel sätt.
Med det sagt så kanske ni nu förstår att jag håller med skribenten av detta inlägg, men det som oroar mig är att den person som läser detta och borde ta till sig, borde tänka över sin egen roll i trafiken förmodligen inte gör det. Det den personen förmodligen fixerar sig på är att man har använt ordet dagisfröken. För det verkar ibland vara så att folk får bete sig hur de vill, men banne den som råkar benämna dem på fel sätt.
Känns så otroligt bra att det inte ens går att beskriva. Men mest av allt känns det rätt. Det är honom jag ska ha, det är han jag ska vakna varje morgon med och glädjas över att just han ligger bredvid mig. Det är hans morgonvarma kropp jag ska krypa upp i, det är just hans morgonandedräkt jag ska kyssa.
Ibland känns det som att det var igår vi träffades eftersom tiden har gått så fort. Ibland tror jag att jag har känt honom i hela mitt liv.
Jag ser fram emot nästa dag med min Magnus.
Mina ben värker så mycket när jag går att det efter fem minuters promenad känns som de ska sprängas - läkaren ordinerar: sluta rök.
Ett annat problem med mina ben är att det rycker och krampar i dem när jag ska sova och den enda lösningen på det brukar vara att sova på mage. Har haft problemet sedan 11-årsåldern men det har blivit värre det senaste halvåret - läkaren ordinerar: sluta rök och sluta dricka kaffe.
Vad hade jag kunnat göra annorlunda?
Vad är jag?
Går det att lösa?
Behöver det lösas?
Hjälp?
Hjälp!
Föddes vit. Dog svart. Levde rött.