Jag stod på en busshållsplats och väntade och fick ganska snart sällskap av en mamma och två barn (de var så sjukt lika henne så jag kan med all säkerhet titulera henne mamma). Flickans, som såg ut att vara runt 6-7årsåldern, roade sig med att slå ner istappar runt busskuren och då det inte direkt störde någon kunde hon leka med det. Vid ett tillfälle försökte hon slå ner en istapp men den satt för långt upp så hon bad sin smått äldre bror att hjälpa henne och det gjorde hon. När de kämpat ner just denna istapp fick de syn på ännu en vars längd fascinerade dem. I det ögonblicket kommer det tre ungdomar i gissningsvis 18-årsåldern och går förbi. En kille och två tjejer. Killen ser vad barnen gör, sträcker sig lite lätt för att ta ner istappen och går sedan iväg med den. ”Ha, nu var jag elak” hör jag honom säga och ser de besvikna barnen återvända till sin mamma. Tjejerna skrattade lite lätt – men det kunde ju lika gärna ha varit åt något/någon annan.

 

Vad fick han ut av det där?

För någon dag sedan satt jag och min vän och skrattade/suckade över 19-åringars naiva dumhet. Ett exempel denna gång var ett tjejgäng som skulle bila genom Sverige - supermysigt! Det skulle ju räcka med 300:- för att tanka upp bilen och jag tänkte wow vilken bil är det? Det visade sig vara en gammal cheva så de lär ju ta sig en kvart på de där 300 spännen. Var skulle de bo? I bilen såklart. Var skulle de duscha? Man kan ju bada!!! Jag skulle verkligen velat se detta kan jag säga. Att se 5-6 svettiga och trötta tjejer som bråkar om vem som får hålla sig nykter för att kunna köra dagen efter - nu snackar vi kvalitetstv, ring femman!!!

MEN det är likabra man kliver ner från den höga hästen för det visar sig att jag som 30åring ibland är lika förbannat puckad som jag var vid 23. Jag har nog inte insett att även jag blivit äldre och vissa saker som funkade förr liksom inte gör det längre, det är tragiskt men otroligt sant. Skatta om du vill:

Fredagskväll! Kan börja med att säga att jag är ett stort fan av "Fredagsmys", det är ett vinnande koncept och jag hoppas det blir lika stort och verbaliserat som "fika". Fredagar är helt enkelt gjorda för att vara hemma, äta tacos, kanske ta ett glas rött och mysa in sig i soffan, eller en famn om man har den tillgången. Men oavsett om man har "någon" eller inte så kan det ju vara roligt att gå ut och svänga sina lurviga ibland och 30+ på Oscar är ett ställe jag och mina vänner uppskattar, problemet är bara att det är på fredagar. Denna fredag var jag duktig som gick å spinnade direkt efter jobbet. Tog i som fan för att bränna bort träningsvärken i låren från tisdagens bodybump. Svetten lackade medan den härliga hårdrocken förde mig framåt - underbart!! När jag kom hem tog jag en lång het dusch och kände mig förbannat duktig... om än lite småtrött efter en veckas jobb och relativt hård träning. Men ett glad rött till sminket och jag var fit for fight!

Vid åttatiden kom A och hämtade mig, vi plockade upp kinamat på vägen och for hem till henne. Åt, drack en massa vin och surrade i någon timme innan vi struttade iväg ner på stan och direkt in på dansgolvet. Visst snurrade vi runt lite där inne ett tag för att kolla folk men mestadelen av tiden stod vi på dansgolvet och det var jättekul. Så kom bomben - för den slog verkligen till som en bomb - tröttheten sköljde över mig som en tsunamivåg. Jag sa till A att även om klockan bara var halv två så orkade jag inte mer, jag ville hem och självklart förstod hon mig så vi plockade ut jackorna och gav oss på väg. Väl ute lurade den friska luften mig att piggna till och vi började prata med ett par kompisar och självklart var det en jättebra idé att vi skulle gå hem till en av dem och dricka rödvin och surra lite. Att de tre bor grannar och jag bor på andra sidan av stan var ett raderat faktum just då. En halvhurtig promenad senare var vi hemma hos rödvinsinnehavaren.

Jag satte mig i soffan, klev upp och gick på toaletten, tog av mig linserna för säkerhets skull, satte mig i soffan igen, fick ett glas rött som jag kanske tog en klunk av men jag tror inte det, och somnade. Däckade är rätt ord! Jag har absolut ingen aning om hur länge de andra satt där men när jag vaknade upp vad jag tror är någon timme senare med en tunn filt över mig och huttrande såg jag lägenhetsinnehavaren ligga på sängen med kläderna på. Jag lade mig bredvid, men kläderna på, drog på mig ett täcke och somnade om. Att sova i kläder är aldrig bekvämt även om denna gång inte var lika illa som den natten/morgonkvisten för många år sedan då jag däckade raklång över sängen med stövlarna på.

Klockan 12 dagen efter vaknade jag av att mobilen ringde, det var mamma som frågade om jag ville följa med ut till syster och självklart ville jag det. Att leka med en 5½ och en 1½-åring är vad man längtar efter i ett tillfälle som detta ;) Nu blev det kul kan jag lova! Tre ton klibbig ögonskugga höll effektivt ihop ögonen och när jag väl fick isär dem var jag halvblind eftersom linserna var nerspolade och glasögonen tryggt låg hemma. Stapplade iväg på konsum och köpte en cola och en liten burk Pringles som jag snabbt tryckte i mig på bussen hem. Men, väl hemma och duschad var jag faktiskt helt okej igen, så... man kanske inte är en sån gammal kärring ändå... än!. Men jag måste lära mig - medan kroppen fortfarande pallar - att rödvin klockan 2 på natten är ALDRIG en bra idé. Och nästa gång ska jag sova middag innan jag går ut på en fredagskväll!
Undra när dagen kommer då jag räds kärleken så mycket att jag inte längre söker den? Inte av rädsla för vad den kan ge mig utan för vad den kan ta ifrån mig. Att en dag mista någon man älskar... på vilket sätt det än må vara.

Alfred Tennyson sa att det är bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig älskat. Jag har älskat och jag har förlorat. Men hur många gånger orkar man med det? När knäcker det en? När känner man att förlusten är större än vad vinsten ger?  
När slutar jag söka lycka och nöjer mig med att inte vara olycklig?
Om något eller någon verkar för bra för att vara sann... så är det oftast sant!

Det är ju så jävla uppmuntrande att man hela tiden får höra hur fin och gosig och bla bla bla man är men ingen vill ha en.