på sex ord:
Föddes vit. Dog svart. Levde rött.
Föddes vit. Dog svart. Levde rött.
Ibland vet man inte riktigt hur förbannad man ska bli egentligen och framförallt känner man sig otroligt maktlös i området; Det svenska samhället.
På nyheterna de senaste dagarna har det pratats om inkomstgarantin till före detta riksdagsledamöter, män och kvinnor som inte längre arbetar i riksdagen men flera år senare ändå fortsätter få höga belopp för sitt tidigare arbete. En form av försäkrings kan man tycka och i sig är det inget fel med det, många människor får inkomstgaranti när de avslutar ett arbete och kanske går i arbetslöshet eller återgår i lägre betald tjänst. Men för alla andra människor är inkomstgarantin tidsbegränsad, oftast till de 100 första arbetslösa dagarna. För de före detta riksdagsledamöterna däremot är inkomstgarantin livslång. En av dem som försvarade det sa att det var svårt för en 60-årig före detta riksdagsledamot att få ett nytt arbete. Men säg mig då, hur kan det vara svårare för denne än för någon annan? Hur kan man kalla människor som slitit sönder sina kroppar i yrkeslivet för lata suputer som vår "kära" statsminister väljer att göra när de inte kan finna ett nytt jobb efter 60år (eller efter 50 rättare sagt) och sedan fullt godta att dessa människor har detta privilegie? De om några borde väl ha en årslön i besparningarna! Och vad gör man? Jo man tillsätter en utredningsgrupp som ska kontrollera detta. Så människor som själva någon dag i framtiden ska lyfta dessa pengar ska nu sitta och komma fram till om det ska vara kvar eller inte. Hm... undra vad de kommer att besluta?
Dagen efter kommer nästa! De så kallade miljonprojekten måste rustas upp. Ja det säger väl sig självt att om man bygger allt samtidigt kommer så gott som allt att förfalla ungefär samtidigt. Nu ska ni inte tro att hyresbolagen, kommunen eller diverse aktieägare tar den notan utan det får såklart hyresgästerna göra. I vissa fall rör det sig alltså om hyreshöjningar på över 60%. Den tant de intervjuade i reportaget hade en pension på cirka 11500 och hyran skulle gå från cirka 4500kr/mån till cirka 7300kr/mån, det är ju fullständigt ohållbart. Hon sa även, att kanske skulle det gå eftersom då kanske bostadstillägget blir lite högre, jahaja, så det är alltså skattebetalarna som i slutändan får betala renoveringarna och hyreshöjningarna.
Nu vet du lika bra som jag att jag inte köper allt jag ser på tv, jag har faktiskt ett uns källkritik i mitt tänkande men även om journalistiken garanterat skarvat en del i fakta på vissa delar så är grunden ändå den samma och den sanna. Vi sänker kostnader och höjer ersättningar till dem som har de bäst och gör livet lite jävligare och lite svårare för dem som har det sämst. Om och om och om och om igen!
När jag skulle åka hem idag så kom det en tjej och tog min parkeringsplats efter mig (alltså när jag hade lämnat den, inte så att hon "tog" den) och innan hon hann gå till parkeringsautomaten frågade jag om hon ville ha min parkeringsbiljett. Den räcker tills imorgonbitti och jag är ju klar med den. Det rör sig om 10kronor men hon blev jätteglad. Det är lite som krävs för att glädja andra människor – kom ihåg det!
För att inte vara alltför sarkastisk i det som komma skall vill jag betona att livet verkligen är ett mirakel. Hur små kämpande yngel från en kletig sörja kan utvecklas till ett underbart litet barn är för hela mänskligheten en gåta - även om även jag vet hur det går till, men ändå inte.
Men så växer dessa små barn upp. Alla de barn som en gång sett dagens ljus, eller nattens för den delen, som kommit till jorden utan förutfattade meningar, utan ilska och grymhet, utan maktbegär och idioti. De vill bara bli omhändertagna, uppmärksammade och älskade. De följer sina reflexer och utvecklas enligt de social, kulturella och andra former av regler i människors liv. Så en dag kommer det - kanske inte just en dag men nån gång - då det slår slint.
Undra vad som egentligen hände den där dagen då flera hundatals, kanske tusentals människor fick för sig att tro på en halvsenil gubbe som påstår sig veta att den 21 maj 2011 ska jorden gå under? De hade räknat ut att det är 7000 år sedan Noa byggde sin ark och därför var det nu finito för oss villrådiga människor som inte funnit den rätta läran. Varför kunde de inte bara slå till med en sjudundrande fest på en båt eller liknande?
Denna text skriver jag den 22 maj 2011. Det är en söndag och avier ska skickas ut till de som mitt arbete beröroch systemet flyter på precis som dagen innan. Va snopna de måste vara nu. Vad ska de göra med alla posters, bilar, tröjjor och allt annat de låtit trycka upp med datumet den 21 maj 2011 - domedagen?
Men så växer dessa små barn upp. Alla de barn som en gång sett dagens ljus, eller nattens för den delen, som kommit till jorden utan förutfattade meningar, utan ilska och grymhet, utan maktbegär och idioti. De vill bara bli omhändertagna, uppmärksammade och älskade. De följer sina reflexer och utvecklas enligt de social, kulturella och andra former av regler i människors liv. Så en dag kommer det - kanske inte just en dag men nån gång - då det slår slint.
Undra vad som egentligen hände den där dagen då flera hundatals, kanske tusentals människor fick för sig att tro på en halvsenil gubbe som påstår sig veta att den 21 maj 2011 ska jorden gå under? De hade räknat ut att det är 7000 år sedan Noa byggde sin ark och därför var det nu finito för oss villrådiga människor som inte funnit den rätta läran. Varför kunde de inte bara slå till med en sjudundrande fest på en båt eller liknande?
Denna text skriver jag den 22 maj 2011. Det är en söndag och avier ska skickas ut till de som mitt arbete beröroch systemet flyter på precis som dagen innan. Va snopna de måste vara nu. Vad ska de göra med alla posters, bilar, tröjjor och allt annat de låtit trycka upp med datumet den 21 maj 2011 - domedagen?
Det finns tillfällen i mitt jobb, som i alla jobb, då det verkligen suger, då man helt enkelt tycker att denna organisation är så förbannat oprofessionell att att man nästan skäms för att arbeta här. Och så finns det tillfällen som förra torsdagen. Det ringde en kvinna som verkligen strulat till det för sig på pappersfronten och nu riskerar hon att (hm... hur skriver jag detta utan att bli för fackspråklig?)... hamna i en ännu sämre ekonomisk situation än hon redan var i.
Parentes - Många av de som ringer till mig har svenska som andra språk och/eller lite utbildning och många berättar om svårigheter med "papper". Jag brukar säga till dem att det då är tur att de ringer till mig för papper är jag bra på och det är tur att det istället är de som jobbar med det de gör eftersom det inte alls vore ett yrke för mig. Då brukar de skratta till och få känna sig bra på det de gör istället för att behöva känna sig dåliga på det jag gör. - Slut parantes
Så jag gjorde 100 för att hjälpa henne och få till det och hon gick från förtvivlad till lite mer lättad. När vi hade "löst ärendet" berättade hon lite extra om sin situation och att det inte är lätt att vara ensamstående och snart utförsäkrad i moderatsverige är ingen nyhet, men ack lika tragiskt varje gång. För frisk enligt Försäkringskassan, för sjuk enligt Arbetsförmedlingen. Hon snyftade till och frågade mig, utan att kräva ett svar, "Hur förklarar jag för barnen att de inte kan få en cykel denna sommar heller för det finns inga pengar, det finns inte ens pengar att ta bussen till en badplats".
Men här kom tillfället! Här kunde jag ge henne ett svar, det lilla extra. Jag sa: "Imorgon ska du gå på biblioteket och där be att få låna Stora Fondboken, bibliotekspersonalen kan hjälpa dig att finna den". Det finns nämligen en massa olika fonder via kyrkan och andra instanser som människor i svåra situationer kan ansöka om, Jag hörde hur hon först tappade andan och sedan snyftade ut en våg av tacksamhet. Inte för att jag kunde köpa en cykel till hennes barn utan för att jag lyssnade och ärligt försökte hjälpa henne se en väg.
Jag hoppas verkligen att hon följer mitt råd och jag hoppas ännu mer att det lyckas. Detta krävde så lite av mig, bara några fåtal ord men det gav så mycket, Förhoppningsvis kommer hon att minnas att det finns människor som bryr sig. Det är många tragiska livsöden kvar till september 2014 - visa att du bryr dig!!!
Parentes - Många av de som ringer till mig har svenska som andra språk och/eller lite utbildning och många berättar om svårigheter med "papper". Jag brukar säga till dem att det då är tur att de ringer till mig för papper är jag bra på och det är tur att det istället är de som jobbar med det de gör eftersom det inte alls vore ett yrke för mig. Då brukar de skratta till och få känna sig bra på det de gör istället för att behöva känna sig dåliga på det jag gör. - Slut parantes
Så jag gjorde 100 för att hjälpa henne och få till det och hon gick från förtvivlad till lite mer lättad. När vi hade "löst ärendet" berättade hon lite extra om sin situation och att det inte är lätt att vara ensamstående och snart utförsäkrad i moderatsverige är ingen nyhet, men ack lika tragiskt varje gång. För frisk enligt Försäkringskassan, för sjuk enligt Arbetsförmedlingen. Hon snyftade till och frågade mig, utan att kräva ett svar, "Hur förklarar jag för barnen att de inte kan få en cykel denna sommar heller för det finns inga pengar, det finns inte ens pengar att ta bussen till en badplats".
Men här kom tillfället! Här kunde jag ge henne ett svar, det lilla extra. Jag sa: "Imorgon ska du gå på biblioteket och där be att få låna Stora Fondboken, bibliotekspersonalen kan hjälpa dig att finna den". Det finns nämligen en massa olika fonder via kyrkan och andra instanser som människor i svåra situationer kan ansöka om, Jag hörde hur hon först tappade andan och sedan snyftade ut en våg av tacksamhet. Inte för att jag kunde köpa en cykel till hennes barn utan för att jag lyssnade och ärligt försökte hjälpa henne se en väg.
Jag hoppas verkligen att hon följer mitt råd och jag hoppas ännu mer att det lyckas. Detta krävde så lite av mig, bara några fåtal ord men det gav så mycket, Förhoppningsvis kommer hon att minnas att det finns människor som bryr sig. Det är många tragiska livsöden kvar till september 2014 - visa att du bryr dig!!!
Denna text är inte helt författad av mig.
1993 gav Moderata ungdomsförbundets ordförande ut en bok: "Det sovande folket". På sidan tolv i boken berättas om hur en ung man har dött.
"Han dog precis som en lång rad andra människor började göra den sommaren i vad som snart skulle komma att kallas 2000-talets farligaste epidemit. Fullt jämförbar med pest, smittkoppor, eller AIDS. Han dog välfärdsdöden."
Författaren heter Fredrik Reinfeldt. Några år senare är han Moderata samlingspartiets partiledare, och han har en plan! Han ska montera ner den svenska välfärden. År 2006 går vår författare in i valrörelsen. Han kallar inte sitt politiska program "Krossa den svenska välfärden", han kallar den arbetslinjen. Efter fyra år som statsminister har han lyckats. Det svenska trygghetssystemet ligger i spillror, sjuka människor kan inte betala sina räkningar och hamnar på gatan. Privatiseringarna har skapat vinster i privata företag. Skattesänkningar har tvingat fram besparingar som får vård och skola att fungera allt sämre. Arbetslinjen är en stor framgång för vår författare.
Nästa steg är att smutskasta det som finns kvar. Att kalla a-kassan för ett bidrag. A-kassan är en försäkring som dess medlemmar betalar flera hundra kronor i månaden för att kunna använda sig av om de blir arbetslösa. På samma sätt som jag förväntar mig att hemförsäkringen hjälper mig om huset brinner ner förväntas jag få hjälp av min a-kassa om min anställning upphör.
Jag samtalar dagligen med förtvivlade människor som inte vet hur de ska få pengarna att räcka ens halva månaden. Självklart är det allra bästa läget att alla arbetar, att ingen behöver leva på solidaritetens hjärta men nu är det inte så, det kommer alltid att finnas människor som av olika anledningar inte kan arbeta. De är inte pesten, vi kan inte slänga ut dem på gatan.
Det är valår i år!
1993 gav Moderata ungdomsförbundets ordförande ut en bok: "Det sovande folket". På sidan tolv i boken berättas om hur en ung man har dött.
"Han dog precis som en lång rad andra människor började göra den sommaren i vad som snart skulle komma att kallas 2000-talets farligaste epidemit. Fullt jämförbar med pest, smittkoppor, eller AIDS. Han dog välfärdsdöden."
Författaren heter Fredrik Reinfeldt. Några år senare är han Moderata samlingspartiets partiledare, och han har en plan! Han ska montera ner den svenska välfärden. År 2006 går vår författare in i valrörelsen. Han kallar inte sitt politiska program "Krossa den svenska välfärden", han kallar den arbetslinjen. Efter fyra år som statsminister har han lyckats. Det svenska trygghetssystemet ligger i spillror, sjuka människor kan inte betala sina räkningar och hamnar på gatan. Privatiseringarna har skapat vinster i privata företag. Skattesänkningar har tvingat fram besparingar som får vård och skola att fungera allt sämre. Arbetslinjen är en stor framgång för vår författare.
Nästa steg är att smutskasta det som finns kvar. Att kalla a-kassan för ett bidrag. A-kassan är en försäkring som dess medlemmar betalar flera hundra kronor i månaden för att kunna använda sig av om de blir arbetslösa. På samma sätt som jag förväntar mig att hemförsäkringen hjälper mig om huset brinner ner förväntas jag få hjälp av min a-kassa om min anställning upphör.
Jag samtalar dagligen med förtvivlade människor som inte vet hur de ska få pengarna att räcka ens halva månaden. Självklart är det allra bästa läget att alla arbetar, att ingen behöver leva på solidaritetens hjärta men nu är det inte så, det kommer alltid att finnas människor som av olika anledningar inte kan arbeta. De är inte pesten, vi kan inte slänga ut dem på gatan.
Det är valår i år!
För första gången i mitt vuxna liv som medföljts av rättigheten/skyldigheten att rösta är jag på allvar fundersam över mitt val i det kommande valet. Jag röstar rött! Socialdemokraterna har samma svar som mig inom de flesta områden och även om jag såklart inte håller med allt så är det ändå partiet för mig, men nu undrar jag. Det gäller RUT-avdraget. I dagarna informerades att om de röd-gröna vinner i höst kommer de att ta bort detta avdrag och det är bannemig det dummaste jag hört. Man anser att det är ett avdrag som bara gynnar ett fåtal och då bara de välbärgade men enligt mig är det precis tvärtom.
(Grymma stereotyper men ändå...)
1. Kvinna ofta med invandrarbakgrund, har nu äntligen fått möjligheten att tjäna pengar i en VIT anställning med alla de rättigheter det innebär. Hon kan äntligen känna en trygghet, gå med i fack/a-kassa, ta ett lån osv osv. Hon jobbar fortfarande med samma sak som hon gjort SVART i många år men med tusentals nya rättigheter och möjligheter.
2. Kvinna med småbarn och välbetalt arbete. Hon kan betala för att någon annan ska sköta om tvätten, handlingen, gräsklippningen hon kan istället lägga mer tid på barnen, på läxhjälpen, på träningen som får henne pigg. Vad är det för fel med det?
Vem är vinnaren? BÅDA!!!
Varför är det inom de röd-gröna så jävla förbjudet att underlätta för alla samhällsgrupper? På vilket sätt tror man att det kommer att gynna låginkomsttagare genom att rycka ännu en matta under deras fötter, ta bort ännu en möjlighet till arbete. Och framförallt - hur kan det vara okej att göra ett avdrag för att bygga ett badrum men inte för att städa det? Hur kan det arbete som oftast utförs av män värderas på ett så fullständigt annat sätt än det som oftast utförs av kvinnor? Hur ser politikerna egentligen på denna form av arbete? Det känns som att de nedvärderar hela yrket. Om det är så fel att städa hemma hos andra, är det lika fel att en städerska tömmer min sopkorg på jobbet varje dag?
Har politikerna öppnat en tidning nyligen, har de inte sett det myller av annonser för hushållsnära tjänster som nu finns, som förr endast fanns krypterade i Blocket-annonser? Detta ger uppenbarligen arbeten!!!
Nä som sagt... jag vet allvarligt talat inte om jag vill rösta på ett så trångsynt val som socialdemokraterna just nu är en del av.
(Grymma stereotyper men ändå...)
1. Kvinna ofta med invandrarbakgrund, har nu äntligen fått möjligheten att tjäna pengar i en VIT anställning med alla de rättigheter det innebär. Hon kan äntligen känna en trygghet, gå med i fack/a-kassa, ta ett lån osv osv. Hon jobbar fortfarande med samma sak som hon gjort SVART i många år men med tusentals nya rättigheter och möjligheter.
2. Kvinna med småbarn och välbetalt arbete. Hon kan betala för att någon annan ska sköta om tvätten, handlingen, gräsklippningen hon kan istället lägga mer tid på barnen, på läxhjälpen, på träningen som får henne pigg. Vad är det för fel med det?
Vem är vinnaren? BÅDA!!!
Varför är det inom de röd-gröna så jävla förbjudet att underlätta för alla samhällsgrupper? På vilket sätt tror man att det kommer att gynna låginkomsttagare genom att rycka ännu en matta under deras fötter, ta bort ännu en möjlighet till arbete. Och framförallt - hur kan det vara okej att göra ett avdrag för att bygga ett badrum men inte för att städa det? Hur kan det arbete som oftast utförs av män värderas på ett så fullständigt annat sätt än det som oftast utförs av kvinnor? Hur ser politikerna egentligen på denna form av arbete? Det känns som att de nedvärderar hela yrket. Om det är så fel att städa hemma hos andra, är det lika fel att en städerska tömmer min sopkorg på jobbet varje dag?
Har politikerna öppnat en tidning nyligen, har de inte sett det myller av annonser för hushållsnära tjänster som nu finns, som förr endast fanns krypterade i Blocket-annonser? Detta ger uppenbarligen arbeten!!!
Nä som sagt... jag vet allvarligt talat inte om jag vill rösta på ett så trångsynt val som socialdemokraterna just nu är en del av.
Media är starkt, media är svagt, media påverkar oss vare sig vi vill eller inte. Jag vill inte bry mig om huruvida Tiger Woods har varit otrogen eller inte och ingen annan skulle heller bry sig om det ifall Woods inte hade denna hel-ylle-kille-status som han byggt upp tillsammans med media och x antal smarta konsulter. Ingen skulle bry sig nämnvärt om Henrik Schyffert eller Mick Jagger hade en otrohetsaffär, det är old news, det har vi hört förr. Men det som skrämmer mig är att dessa totala icke-nyheter inte bara biter sig fast i kvällstidningarna utan för någon dag sedan fick jag medlemstidningen från facket och de hade där skrivit om Tiger Woods och Anna Anka och då blev jag riktigt rädd/förbannad/irriterad/less/you name it!
För några år sedan fanns ett program på svt som hette något med media, typ mediamagasinet eller något likande och det var ett himla bra program (undrar varför de la ner det men förmodligen fick de väl för mycket skit av sådana som förtjänade det). Bland annat tog man upp en händelse där programmet Uppdrag granskning hade tagit upp ett fall med en man som sexuellt utnyttjat en minderårig men man sa inget om att den "mannen" vid tillfället var en fjortonårig pojke och att det var hans flickvän som han haft sex med - frivilligt från båda sidor. Men i programmet pratades det bara om mannen och flickan, det är vilseledande så det sjunger om det.
Och på tal om vilseledande kanske du nu undrar vad fasiken det är jag skriver om med tanke på den rubrik du läste och kanske sedan såg fram emot härligt mycket snuskhistorier. Det är inte mer än att jag jobbade i helgen och när jag skulle köra till jobbet vid halvfemtiden på söndagsmorgonen så märkte jag att det körde en bil bakom mig. Jag svängde in bakom kulturmagasinet för att köra fram till garageporten och såg nu att bilen som följde mig var en polisbil och när jag öppnade rutan för att komma åt portkods...grejjen... körde de upp bredvid mig, tog en titt och körde sedan vidare, tydligen såg jag inte ut som en skurk i alla fall. Men det är ändå bra tycker jag att de följde efter, nu fanns det väl inte så mycket annat att göra denna söndagsmorgon när krogfyllan lagt sig för de flesta.
Det var en gäst som ringde receptionen och talade om att ett fönster var öppet på toaletten och att det var svinkallt (och med tanke på helgens minusgrader runt 20strecket kan jag ha förståelse för huttringarna). Jag ordnade problem så fort jag bara kunde och såg sedan när jag pratade med tjejen att det var en mörkhårig väldigt smal tjej i en säckig grå tröja, jag kände igen henne men man ska väl kanske inte proklamera vilka kändisar som bor på hotellet eller inte... men om hon hade lekt med elden hade det nog blivit varmare.
Fyllan då? Jo, när jag kom inslumrandes vid halv-fem-tiden hade ett gäng fortfarande fest i loungen och de såg ut att ha himla trevligt. Jag fick såklart ta reda på allt efter dem och det var väl inte lika roligt.
Ni ser, en sak behöver inte handla om det man tror bara för att det finns en lockande inbjudan till det hela. Det gäller bara att komma ihåg det även när man har fått i sig alldeles för mycket och tror att det/den där i den lockande utstyrseln är något/någon man vill ha!
För några år sedan fanns ett program på svt som hette något med media, typ mediamagasinet eller något likande och det var ett himla bra program (undrar varför de la ner det men förmodligen fick de väl för mycket skit av sådana som förtjänade det). Bland annat tog man upp en händelse där programmet Uppdrag granskning hade tagit upp ett fall med en man som sexuellt utnyttjat en minderårig men man sa inget om att den "mannen" vid tillfället var en fjortonårig pojke och att det var hans flickvän som han haft sex med - frivilligt från båda sidor. Men i programmet pratades det bara om mannen och flickan, det är vilseledande så det sjunger om det.
Och på tal om vilseledande kanske du nu undrar vad fasiken det är jag skriver om med tanke på den rubrik du läste och kanske sedan såg fram emot härligt mycket snuskhistorier. Det är inte mer än att jag jobbade i helgen och när jag skulle köra till jobbet vid halvfemtiden på söndagsmorgonen så märkte jag att det körde en bil bakom mig. Jag svängde in bakom kulturmagasinet för att köra fram till garageporten och såg nu att bilen som följde mig var en polisbil och när jag öppnade rutan för att komma åt portkods...grejjen... körde de upp bredvid mig, tog en titt och körde sedan vidare, tydligen såg jag inte ut som en skurk i alla fall. Men det är ändå bra tycker jag att de följde efter, nu fanns det väl inte så mycket annat att göra denna söndagsmorgon när krogfyllan lagt sig för de flesta.
Det var en gäst som ringde receptionen och talade om att ett fönster var öppet på toaletten och att det var svinkallt (och med tanke på helgens minusgrader runt 20strecket kan jag ha förståelse för huttringarna). Jag ordnade problem så fort jag bara kunde och såg sedan när jag pratade med tjejen att det var en mörkhårig väldigt smal tjej i en säckig grå tröja, jag kände igen henne men man ska väl kanske inte proklamera vilka kändisar som bor på hotellet eller inte... men om hon hade lekt med elden hade det nog blivit varmare.
Fyllan då? Jo, när jag kom inslumrandes vid halv-fem-tiden hade ett gäng fortfarande fest i loungen och de såg ut att ha himla trevligt. Jag fick såklart ta reda på allt efter dem och det var väl inte lika roligt.
Ni ser, en sak behöver inte handla om det man tror bara för att det finns en lockande inbjudan till det hela. Det gäller bara att komma ihåg det även när man har fått i sig alldeles för mycket och tror att det/den där i den lockande utstyrseln är något/någon man vill ha!
Lyckan var gjord - den nya Marian Keyes-boken hade kommit, jag hämtade den så fort det bara gick och började avnjuta den i lillasysters badkar med en massa skum runtomkring mig. Just då läste jag inte så pass länge att jag såg det som sedan skulle uppenbaras för mig. Väl hemma i den av katten sönderrivna men ack så sköna soffan satt jag under filten (trots juli månad) och fortsatte min njutning. Men det var något som störde mig och jag kunde först inte komma på vad det var... sen kom det.
Jag älskar (kan tyckas vara ett starkt ord men böcker man kan läsa om och om igen förtjänar sitt sanna ord) Marian Keyes böcker och sedan jag för många år sedan fick den första av min kusin har jag köpt varenda en så fort det kommit ut en ny, sedan slukat den fort fort fort och efter någon månad läst den igen för att då långsammare kunna avnjuta den på dess rättmätiga sätt (ja om du nu inte nickar av samförstånd är det okej för dig att tycka att jag är "lite smått" sjuk i huvudet). Samma plan fanns såklart för detta verk, men...
Marian Keyes delar ofta upp sina böcker i olika berättarsynvinklar och så är även fallet i denna; En förtjusande man, hon har dessutom i denna bok väldigt olika språk beroende på vem sida man får följa. En av kvinnorna - Lola, vilken är den mest engagerande och spännande kvinnan har dock ett... svårtläst språk. Inte svårläst som i avancerat (alla Marian Keyes böcker är mycket lättlästa varför jag lätt skulle rekommendera dem för nyblivna och/eller ovana läsare) utan det är svårläst för att det är irriterande. Hon har skippat en massa prepositioner lite här och var och jag märker att jag med min lilla språkpolishjärna lägger in de ord jag tycker fattas medan jag läser och sedan får jag gå tillbaka och läsa om för att se vad det verkligen stod. Istället för ´jag är trött` kan det stå ´jag trött` och det är rätt störande att läsa en sådan text i bokform, via sms, msn... blogg... är det en helt annan sak, men i litteraturen?! Jag kanske är konservativ men jag tycker inte om för mycket slang och talspråk i det skrivna ordet i bokform.
Men... så började jag tänka efter - hur skriver jag då? Jag upptäcker ju ofta när jag har skrivit en text att jag får gå tillbaka och lägga in de där småorden som jag tycks ha tappat på vägen. Om det beror på att jag tänker snabbare än jag skriver, om det är en form av selektiv dyslexi eller om det bara är slarv vet jag dock inte. Vad tycker du som läsare om mitt språk? Kommentera gärna! En sak vet jag i alla fall, stavningsprogrammet i Word och jag är långt ifrån bästa vänner, det säger ofta att jag använder ord som anses ålderdomligt och/eller byråkratiskt samt att det påpekar stavfel då jag har en fullt korrekt stavning av ett sammansatt ord som den vill dela på. Regeln är mycket enkel - låter det som ett ord ska det stavas som ett ord även om ordet bli långt.
Frågetecken kan dyka upp när två ord börjar och slutar på samma bokstav, som tvätt och tisdag, vilka är ord jag sätter ihop när jag beskiver vad jag gör varannan tisdag då jag har tvättstugan. Jag har helt enkelt tvättisdag (och där sa stavningsprogrammet till men det ska inte vara tvätttisdag, man har inte tre konsonanter av samma sort i följd). För att komma ifrån mitt språkliga dilemma har jag helt enkelt lagt till ett ord och en handling så nu även städar jag på dessa dagar och kan således skriva tvätt och städtisdag. (Jo jag är nog lite rubbad iaf!)
Ja så löd gårdagens rubriker hos en av de stora kvällstidningarna, en ordlek av Piratpartiets succéval. För mig är detta obegripligt!
Allra längst ner bland slempropparna i det demokratiska träsket finns de som inte röstar alls, de som enligt min mening sedan inte har ett skit att säga till om i något. Man kan bannemig inte skylla på att man inte hunnit eller inte vet vad det innebär, det är en demokratisk rättighet och skyldighet att rösta - ta reda på det! Dessa människor ignorerar och underminerar den demokratiska tanken, vilket verkligen är en riksfara.
Men nästan lika långt ner kommer nog dessa enfrågepartiväljare. Jag vet - observera att jag skriver vet, inte förstår - att fildelning är en stor fråga för många. EU-parlamentsvalet är viktigt, så gott som lika viktigt som det "vanliga" valet och då ska man tänka efter vilka man skickar dit, vilka man vill ska representer en. Vi har i dagsläget ett Europa där människor svälter ihjäl (nä det är inte bara i Afrika sånt sker), vi har miljöförstöringar, arbetslöshet, rika grupper som skor sig på de fattiga, sexhandeln som mördar tusentals - kanske hundratusentals - kvinnor och barn varje år, det finns en utbredd organiserad kriminalitet, en döende landsbygd och miljontals människor som mår / far illa. Hur kan man i ett samhälle som detta lägga ner så mycket fokus på sina CD-skivor?
Är det du som sytt byxorna? Nä! Ja men då får du betala för dem.
Kan du snickra huset? Nä! Ja men då får du betala någon som kan.
Har du själv spelat in musiken / gjort filmen? Nä! Ja men då får du väl fanemig betala dem som gjort det!!!
Använd den styrka som EU kan vara till att hjälpa och förändra istället för att lägga all denna energi och alla de pengarna på en sådan "lyxfråga". Vad blir nästa grej - ska vi börja tjaffsa om längden på golfklubborna eller? Vi har ju redan avverkat storleken på jordgubbarna.
Som ni nog förstår gör detta mig skitförbannad, kanske minst lika förbannad som mina fildelningsmedvetna läsare blir av detta inlägg. Men ok - mest av allt är det viktigt att man röstar, att man tänker... sedan vad man röstar och vad man tänker får väl bli nästa steg.
Allra längst ner bland slempropparna i det demokratiska träsket finns de som inte röstar alls, de som enligt min mening sedan inte har ett skit att säga till om i något. Man kan bannemig inte skylla på att man inte hunnit eller inte vet vad det innebär, det är en demokratisk rättighet och skyldighet att rösta - ta reda på det! Dessa människor ignorerar och underminerar den demokratiska tanken, vilket verkligen är en riksfara.
Men nästan lika långt ner kommer nog dessa enfrågepartiväljare. Jag vet - observera att jag skriver vet, inte förstår - att fildelning är en stor fråga för många. EU-parlamentsvalet är viktigt, så gott som lika viktigt som det "vanliga" valet och då ska man tänka efter vilka man skickar dit, vilka man vill ska representer en. Vi har i dagsläget ett Europa där människor svälter ihjäl (nä det är inte bara i Afrika sånt sker), vi har miljöförstöringar, arbetslöshet, rika grupper som skor sig på de fattiga, sexhandeln som mördar tusentals - kanske hundratusentals - kvinnor och barn varje år, det finns en utbredd organiserad kriminalitet, en döende landsbygd och miljontals människor som mår / far illa. Hur kan man i ett samhälle som detta lägga ner så mycket fokus på sina CD-skivor?
Är det du som sytt byxorna? Nä! Ja men då får du betala för dem.
Kan du snickra huset? Nä! Ja men då får du betala någon som kan.
Har du själv spelat in musiken / gjort filmen? Nä! Ja men då får du väl fanemig betala dem som gjort det!!!
Använd den styrka som EU kan vara till att hjälpa och förändra istället för att lägga all denna energi och alla de pengarna på en sådan "lyxfråga". Vad blir nästa grej - ska vi börja tjaffsa om längden på golfklubborna eller? Vi har ju redan avverkat storleken på jordgubbarna.
Som ni nog förstår gör detta mig skitförbannad, kanske minst lika förbannad som mina fildelningsmedvetna läsare blir av detta inlägg. Men ok - mest av allt är det viktigt att man röstar, att man tänker... sedan vad man röstar och vad man tänker får väl bli nästa steg.
Nu tänker jag skriva något som kan uppfattas som grymt stereotyp och generellt men jag har å ena sidan inga objektivitetskrav som en vetenskaplig rapport på mig och å andra sidan är det upp till dig om du vill läsa detta eller ej. Jag är även fullt medveten om att det finns en massa undantag... och jag hoppas även att jag själv är det. Men...
Varför finns det så många kvinnor som är dåliga på att köra bil? (Ojojoj va många som hyttar åt mig just nu) Senast för några dagar sedan höll jag på att krocka med en kvinna i en bil som brände rakt in i rondellen fast jag kom i den och hon skulle lämna företräde till mig. Jag la mig på bromsen (å ni vet hur halt det är nu) och tutan samtidigt som jag skrev väl valda ord. Ibland önskar jag att jag hade en display på rutan så att orden kunde synas (fast budskapet gick nog fram ändå).
Jag har delvis svaret på denna fråga - männen kör! Tänk på dina föräldrar - vem kör när de båda ska åka någonstans? I nio fall av tio är det mannen som kör. Kanske inte av en medveten tanke utan kanske har det bara blivit så att det är han som kör, för att han gillar det, för att han är åkrädd, för att det är hans bil, för att det är så dåligt väglag... för att hon kör ju så dåligt. Hur ska man kunna bli bra på något om man inte får öva på det? Vem blir en fullärd förare på bilskolan?
Nästa fenomen i problemet är mammas bil, något som dock jag tycker att man har kunnat se en skillnad de senaste åren. Familjen har två bilar, en nyare stor bil, gärna med fyrhjulsdrift - den kör mannen, sen har de även en äldre bil med lite rostfläckar och definitivt inte samma poäng i säkerhetsaspekter - det är mammas bil, det är den som har leksaker liggandes i baksätet, det är den som familjens barn oftast åker i. Men som sagt - jag tycker att detta var ett vanligare problem för en 10-15 år sedan men till de familjer som inte fattat - byt bil!!!
Och dessutom, kvinnor åker mer buss än vad män gör - vad beror det på? Jag vet själv hur jobbigt och irriterande det kan vara att åka buss, så varför är det mestadels kvinnor som pendlar kollektivt, de som enligt de stereotypa könsrollerna även går in på Ica på hemvägen för att köpa 2 liter mjölk, köttbullar, ost, mjukbröd, äpplen och toapapper?
Varför finns det så många kvinnor som är dåliga på att köra bil? (Ojojoj va många som hyttar åt mig just nu) Senast för några dagar sedan höll jag på att krocka med en kvinna i en bil som brände rakt in i rondellen fast jag kom i den och hon skulle lämna företräde till mig. Jag la mig på bromsen (å ni vet hur halt det är nu) och tutan samtidigt som jag skrev väl valda ord. Ibland önskar jag att jag hade en display på rutan så att orden kunde synas (fast budskapet gick nog fram ändå).
Jag har delvis svaret på denna fråga - männen kör! Tänk på dina föräldrar - vem kör när de båda ska åka någonstans? I nio fall av tio är det mannen som kör. Kanske inte av en medveten tanke utan kanske har det bara blivit så att det är han som kör, för att han gillar det, för att han är åkrädd, för att det är hans bil, för att det är så dåligt väglag... för att hon kör ju så dåligt. Hur ska man kunna bli bra på något om man inte får öva på det? Vem blir en fullärd förare på bilskolan?
Nästa fenomen i problemet är mammas bil, något som dock jag tycker att man har kunnat se en skillnad de senaste åren. Familjen har två bilar, en nyare stor bil, gärna med fyrhjulsdrift - den kör mannen, sen har de även en äldre bil med lite rostfläckar och definitivt inte samma poäng i säkerhetsaspekter - det är mammas bil, det är den som har leksaker liggandes i baksätet, det är den som familjens barn oftast åker i. Men som sagt - jag tycker att detta var ett vanligare problem för en 10-15 år sedan men till de familjer som inte fattat - byt bil!!!
Och dessutom, kvinnor åker mer buss än vad män gör - vad beror det på? Jag vet själv hur jobbigt och irriterande det kan vara att åka buss, så varför är det mestadels kvinnor som pendlar kollektivt, de som enligt de stereotypa könsrollerna även går in på Ica på hemvägen för att köpa 2 liter mjölk, köttbullar, ost, mjukbröd, äpplen och toapapper?
Jag är en sådan person som om jag har lagt i pengar i en parkeringsautomat och sedan har mycket tid på lappen kvar när jag ska åka iväg så ger jag den till någon annan. Människor brukar bli glada av detta och det är lite av min "Pay it forward-filosofi". Senast idag gjorde jag detta och tanten ifråga blev jätteglad. Detta är kanske inget som parkeringsbolagen är glad åt men lappen gäller ju bilen som står så det är då bannemig inget jag tänker ändra på. Speciellt inte sen i lördags - då fick jag nämligen mitt livs andra parkeringsbot. Satan va irriterad jag blev. Okej, det var som sagt min andra och den första jag behöver betala eftersom jag när jag fick min försa hade rätt i att stå där jag stod och inte behövde betala, så slår man ut det på alla år jag haft bil är det ingen stor kostnad... men ändå!!! 200 spänn jag absolut hade behövt till någon annat.
En arbetskollega på en tidigare arbetsplats berättade för mig att hon aldrig någonsinn betalade för parkeringen utan istället då och då tog de böter hon fick och sa att hon ändå tjänade på det i längen. Jag antar att det beror på hur ofta man parkerar och var man stället sig. Att ställa sig på handikappsparkeringen är aldrig okej. Igår var jag på Ica Maxi i Birsta i ett jobbärende och såg hur en gubbe i en risig Volvo ställde sig på handikappen. Då jag var arbetsklädd (vilket om man inte kollar så noga kan se ut som en polis) tänkte jag att detta var ett ypperligt tillfälle att säga ifrån. Laddad och kaxig gick jag fram emot mannen för att säga min mening men precis innan jag ordade såg jag att han faktiskt hade ett tillstånd att parkera där. Phuu... tur man kollade först! Men i grunden gjorde jag ändå rätt - man ska inte bara puttra över idioter som ställer sig där bara för att det är närmast, man ska säga till.
En arbetskollega på en tidigare arbetsplats berättade för mig att hon aldrig någonsinn betalade för parkeringen utan istället då och då tog de böter hon fick och sa att hon ändå tjänade på det i längen. Jag antar att det beror på hur ofta man parkerar och var man stället sig. Att ställa sig på handikappsparkeringen är aldrig okej. Igår var jag på Ica Maxi i Birsta i ett jobbärende och såg hur en gubbe i en risig Volvo ställde sig på handikappen. Då jag var arbetsklädd (vilket om man inte kollar så noga kan se ut som en polis) tänkte jag att detta var ett ypperligt tillfälle att säga ifrån. Laddad och kaxig gick jag fram emot mannen för att säga min mening men precis innan jag ordade såg jag att han faktiskt hade ett tillstånd att parkera där. Phuu... tur man kollade först! Men i grunden gjorde jag ändå rätt - man ska inte bara puttra över idioter som ställer sig där bara för att det är närmast, man ska säga till.
Jag kan inte förstå varför det så ofta blir så att om en grupp människor består av mestadels kvinnor och ett fåtal män anses kvinnorna i denna grupp inte kunna utföra ens de enklaste "händiga" sysslor? Det är tragiskt nog inte bara så att männen anser kvinnorna vara odugliga på de lättaste sysslorna, utan även kvinnorna själva. Låt mig ta några exempel bara från min arbetsplats, du kan säkert komme på en massa egna från andra ställen:
1. För ett tag sedan körde en kvinna från jobbet iväg med tjänstebilen och kom tillbaka bara en kort stund senare och sa att "bilen var trasig", dvs temperaturlampan lyste. Jag gick precis i detta ögonblick på toaletten och när jag kommer ut hör jag hur hon ringer till en manlig arbetskamrat som var ledig denna dag för att höra hur vi skulle göra. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta så jag gick i stället ut till bilen och kollade, och mycket riktigt det behövdes fyllas på vatten. En dutt glykol och lite vatten senare var problemet löst och jag fick uppskattande blickar som att jag vore värsta bilmekanikern.
2. På grund av slarv och okunskap lämnades under sommaren en dörr öppen då och då som absolut inte får stå öppen. Detta resulterade i att säkerhetsansvarige satte in en "dörrstop" dvs en sådan som automatiskt stänger dörren. Men då detta ej var en dörr som ursprungligen konstruerats för en sådan manick gjorde den tillsammans med låsanordningen att problemet bara blev än större och dörren ännu oftare stod öppningsbar. Efter några dagar lessnade vi i personalen och bestämde oss för att ta bort dörrstoppen. Den kvinnliga chefen säger då till en av mina kvinnliga kollegor i min ålder att vi skulle vänta till någon dag senare då en manliga kollega var åter i tjänst. Varför då?!?! Hon tog en skruvmejsel och tre minuter senare var "problemet" löst.
3. Det här med lysrör kan ibland vara lite klurigt, speciellt eftersom man är så rädd att de ska gå sönder när man hanskas med dem. Det kan också vara svårt att få rätt sort och storlek. Det senare är dock inte mer svårlöst än att man som jag gjorde, tar med sig kartongen till elektronikaffären och ber att få precis det man kom med. Sagt och gjort!
(Sedan fick jag faktiskt inte dit själva lysröret men det berodde på dåligt tålamod och ovan nämnda rädsla att ha sönder något). Dock jämnade jag idag ut den historien då jag bytte ett antal lysrörslampor på jobbet som blinkat eller varit totalt svarta ett bra tag.
Jag vet var min frustration i detta ämne kommer ifrån - mamma! Hon, liksom en massa andra kvinnor jag möter, har en förmåga att i en mans närvaro ignorera eller förminska sina egna kunskaper och den kvinna som ensam kan klara det mesta kan med en/sin man i sällskap inte utföra de enklaste mekaniska eller tekniska uppgifter.
Varför är det så här? Kommer jag att bli likadan?
1. För ett tag sedan körde en kvinna från jobbet iväg med tjänstebilen och kom tillbaka bara en kort stund senare och sa att "bilen var trasig", dvs temperaturlampan lyste. Jag gick precis i detta ögonblick på toaletten och när jag kommer ut hör jag hur hon ringer till en manlig arbetskamrat som var ledig denna dag för att höra hur vi skulle göra. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta så jag gick i stället ut till bilen och kollade, och mycket riktigt det behövdes fyllas på vatten. En dutt glykol och lite vatten senare var problemet löst och jag fick uppskattande blickar som att jag vore värsta bilmekanikern.
2. På grund av slarv och okunskap lämnades under sommaren en dörr öppen då och då som absolut inte får stå öppen. Detta resulterade i att säkerhetsansvarige satte in en "dörrstop" dvs en sådan som automatiskt stänger dörren. Men då detta ej var en dörr som ursprungligen konstruerats för en sådan manick gjorde den tillsammans med låsanordningen att problemet bara blev än större och dörren ännu oftare stod öppningsbar. Efter några dagar lessnade vi i personalen och bestämde oss för att ta bort dörrstoppen. Den kvinnliga chefen säger då till en av mina kvinnliga kollegor i min ålder att vi skulle vänta till någon dag senare då en manliga kollega var åter i tjänst. Varför då?!?! Hon tog en skruvmejsel och tre minuter senare var "problemet" löst.
3. Det här med lysrör kan ibland vara lite klurigt, speciellt eftersom man är så rädd att de ska gå sönder när man hanskas med dem. Det kan också vara svårt att få rätt sort och storlek. Det senare är dock inte mer svårlöst än att man som jag gjorde, tar med sig kartongen till elektronikaffären och ber att få precis det man kom med. Sagt och gjort!
(Sedan fick jag faktiskt inte dit själva lysröret men det berodde på dåligt tålamod och ovan nämnda rädsla att ha sönder något). Dock jämnade jag idag ut den historien då jag bytte ett antal lysrörslampor på jobbet som blinkat eller varit totalt svarta ett bra tag.
Jag vet var min frustration i detta ämne kommer ifrån - mamma! Hon, liksom en massa andra kvinnor jag möter, har en förmåga att i en mans närvaro ignorera eller förminska sina egna kunskaper och den kvinna som ensam kan klara det mesta kan med en/sin man i sällskap inte utföra de enklaste mekaniska eller tekniska uppgifter.
Varför är det så här? Kommer jag att bli likadan?
Din tur i Sundsvall försöker satsa på att fler ska ta bussen och erbjuder därför sommarrabatter. Som flitig bussåkare kan man inte annat än förargas och förundras över dess logik.
Barn (0-19 år) får under sommaren 75% rabatt på vuxenpriset
Ungdomar (20-25) får under sommaren 50% rabatt på vuxenpriset
och (såklart) Pensionärer får under sommaren 50% rabatt på vuxenpriset
Det är såklart dyrast att åka buss om du är mellan 25-65 år, vilket sammanstämmer med alla andra områden i samhället som har de dyraste priset för just denna kategori människor. Nu klagar jag inte bara för att jag själv råkar befinna mig i denna breda ålderskategori utan för att jag faktiskt tänker ett steg till. Vilka är det som redan åker buss? Jo, de som är 0-25 samt pensionärerna, är det då det smartaste alternativet att sänka priset för just dessa människor om man vill att fler ska åka buss? Det är ju de i ålders- och priskategorin 25-65 som kör mest bil och åker minst buss. Varför sänker man inte priset för dessa så man kan locka dem till att ta det miljövänligare kollektiva alternativet?
Om jag åker moped hemifrån mig till jobbet tar resan ca 20 minuter från dörr till dörr och mopeden drar ungefär tre liter på en veckas körning fram och tillbaka, vilket är ca tre mil om dagen. Om jag åker bil (nu har jag ingen bil, men om...) tar resan ca 15 minuter dörr till dörr och kostnaden lär ligga runt 10-15 kronor om dagen. Om jag tar bussen och använder mitt busskort som tar olika mycket betalt beroende på hur ofta jag åker kostar enkelresan mellan 13-19 kronor (25 utan busskort) och tiden är cirka 45 minuter dörr till dörr. Men nu när sommartabellen är aktuell får jag lätt räkna en timme eftersom det går mycket färre bussar. Så det är för mig varken billigare eller smidigare att ta bussen till jobbet! Borde inte sådana som jag vara den typ av pendlar som Din tur och andra bussbolag skulle satsa på? Är det inte såna vanor som mina som måste ändras för att vi alla ska kunna hjälpa till med trafikens skador på vår miljö?
(Nu åker jag iof buss väldigt ofta men med "såna som jag" behöver jag inte nödvändigtvis mena just mig utan även alla andra i liknande situation.)
Barn (0-19 år) får under sommaren 75% rabatt på vuxenpriset
Ungdomar (20-25) får under sommaren 50% rabatt på vuxenpriset
och (såklart) Pensionärer får under sommaren 50% rabatt på vuxenpriset
Det är såklart dyrast att åka buss om du är mellan 25-65 år, vilket sammanstämmer med alla andra områden i samhället som har de dyraste priset för just denna kategori människor. Nu klagar jag inte bara för att jag själv råkar befinna mig i denna breda ålderskategori utan för att jag faktiskt tänker ett steg till. Vilka är det som redan åker buss? Jo, de som är 0-25 samt pensionärerna, är det då det smartaste alternativet att sänka priset för just dessa människor om man vill att fler ska åka buss? Det är ju de i ålders- och priskategorin 25-65 som kör mest bil och åker minst buss. Varför sänker man inte priset för dessa så man kan locka dem till att ta det miljövänligare kollektiva alternativet?
Om jag åker moped hemifrån mig till jobbet tar resan ca 20 minuter från dörr till dörr och mopeden drar ungefär tre liter på en veckas körning fram och tillbaka, vilket är ca tre mil om dagen. Om jag åker bil (nu har jag ingen bil, men om...) tar resan ca 15 minuter dörr till dörr och kostnaden lär ligga runt 10-15 kronor om dagen. Om jag tar bussen och använder mitt busskort som tar olika mycket betalt beroende på hur ofta jag åker kostar enkelresan mellan 13-19 kronor (25 utan busskort) och tiden är cirka 45 minuter dörr till dörr. Men nu när sommartabellen är aktuell får jag lätt räkna en timme eftersom det går mycket färre bussar. Så det är för mig varken billigare eller smidigare att ta bussen till jobbet! Borde inte sådana som jag vara den typ av pendlar som Din tur och andra bussbolag skulle satsa på? Är det inte såna vanor som mina som måste ändras för att vi alla ska kunna hjälpa till med trafikens skador på vår miljö?
(Nu åker jag iof buss väldigt ofta men med "såna som jag" behöver jag inte nödvändigtvis mena just mig utan även alla andra i liknande situation.)
Nä, jag fick inte en spänn för cykeln. Försäkringsbolaget skrev ner den till halva inköpspriset och det understeg självriskavgiften. Det är helt otroligt! En cykel som inte ens var två år gammal får man inte ett öre för när det stjäls, trots att jag till och med hade ett lås som godkänts av ett försäkringsbolag (med en logga på och allt), men inte just det försäkringsbolaget. Så nu har man lärt sig att det finns ytterligare ett ställe i samhället där man får ett svar från ett företag eller myndighet som beror helt på vilken person man får prata med. Regler och förordningar tycks inte gälla utan allt beror helt på vilken som handlägger ens ärende.
Läs detta!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2346595.ab
Detta är ett lysande exempel på vad jag menar. Den ena föräldern blev sjukskriven när barnet dog, den andre tvingades arbeta heltid fem dagar efter begravningen. Den första arbetade själv på just försäkringskassan och därför blev hans ärende flyttat till ett annat område, till andra handläggare. Detta är sjukt! Detta ska inte få förekomma i vad man påstår sig kalla ett rättvist demokratiskt system.
http://www.dagbladet.se/artikel.php?id=388251&avdelning_1=101&avdelning_2=0&Sundsvall.jpg
Börja med att läsa denna artikel - det går fort, den är inte lång! Så... färdig? Jag blev så arg att jag kokade när jag läste denna artikel i tidningen, hur fan kan människor som hon få ha djur? Tja, för att det, liksom med barn, inte finns någon som säger vilka som får ta hand om ett annat liv och inte. Jag tänkte nu lista sex vidriga djurföreteelser, för inte trodde du väl att det skulle handla om djuriskt sex, det var ju bara en "rubrik-teaser" moahahaha!!!
1. Fenomenet sommarkatter - människor skaffar sig en katt över sommaren, förmodligen för att ungarna tjatar och föräldrarna (som möjlighen lider av samvetskval av andra anledningar) tycker att "självklart ska min 4/6/8/10-åring få ta hand om ett annat liv". Även om de inser att de som vuxna kommer att få ta del i detta ansvar så gör det ingenting för när hösten kommer är det bara att lämna katten i stugan - den klarar sig! Massvis med katten fryser eller svälter ihjäl när vintern kommer, om de inte blir överkörda såklart. Vilket för min in på...
2. Överkörda katter - det behöver man väl ändå inte bry sig om? Man kan väl bara göra som Sundsvallspolisen hade gjort och slängt den i närmsta dike och sedan svarat med att "sånt hade man inte tid med" när den orolige ägaren ringde och efterlyste sin katt. Borde man inte istället uppmärksamma och uppskatta de ägare som id-märker sina katter eller har halsband på dem? Om du kör på en katt - var då en människa med hjärta och gör det du kan för att hitta ägaren.
3. Fyllehundar - Du ser dem lite då och då, i denna stad befinner de sig ofta runt Navet eller i någon av parkerna i centrum. De känns igen genom sitt läte, sin lukt och sitt delvis ocharmiga utseende. Som jag skrev innan finns det ingen som reglerar (och jag menar heller inte att det ska göra det) vem som får vara djurägare och inte utan vem som helst kan skaffa sig ett djur. Kanske som statussymbol, kanske som beskydd eller kanske som sällskap. Jag lider varje gång jag går förbi ett av dessa gäng, för de är flockdjur, och mitt i smeten ligger en hund. Han har följt med på många svängar, han har blivit älskad men även sparkad på, att han inte tycker om alkoholpåverkade människor är det ingen som bryr sig om, han ligger nära husse när han däckat någonstans, han beskyddar sin husse.
4. Flytten - kanske är jag i denna fråga något svärtad av de amerikanska djurräddningsprogrammen som går på Animal planet men då och då läser man om liknande fall i Sverige. Människor flyttar, och det måste man såklart få göra, men de tar inte djuret med sig. Va?? Jo, du läste rätt! En gång läste jag om en familj som hade flyttat cirka 20-30 mil inom Sverige och i det gamla övergivna huset lämnades hunden. Hon hittades av en tillfällighet några veckor senare, utan mat och utan vatten. Hon hade svält ihjäl! På ett av programmen om djurräddning såg jag en liknande historia där de tom hade bundit fast hunden i ett trappräcke och sedan farit. Jag mår illa!
5. Tjurfäktning, nerdrogade tigrar i kedjor som turisterna får klappa på, krokodilfarmar, idioter som släpper ut minkar, hundslagsmålsarrangemang...
6. Parkeringshundar - På stora parkeringar finns det sällan någon skugga och om du nu påminner dig om hur det är att sätta sig i en bil som har stått några timmar på en sådan parkering kan du ändå inte ens förställa dig plågandet av att lämnas där. Varje sommar är det samma sak, människor lämnar sina hundar i bilen, i gassande sol, men några centimeters öppnad ruta (max) och utan vatten. Efter bara några minuter är det olidligt varmt i bilen, lägg då till att hundar har päls. I artikeln ovan säger kvinnan som ägde hunden: Visst var det lite slarvigt av mig, men jag var inte borta så länge. Enligt parkeringsbiljetten kunde man se att hunden legat i bilen i tre timmar. I tre timmar - är det "inte så länge"?!?!? Tidningen avslutade med att skriva: Kan vi gissa att matte får skäll? Jag skulle ha ansett detta vara en lycklig historia om de istället hade avslutat sin artikel med: Matte väntar nu dryga böter och en anmälan för djurplågeri - det är nämligen det enda sanna namnet på detta - DJURPLÅGERI!!!
Börja med att läsa denna artikel - det går fort, den är inte lång! Så... färdig? Jag blev så arg att jag kokade när jag läste denna artikel i tidningen, hur fan kan människor som hon få ha djur? Tja, för att det, liksom med barn, inte finns någon som säger vilka som får ta hand om ett annat liv och inte. Jag tänkte nu lista sex vidriga djurföreteelser, för inte trodde du väl att det skulle handla om djuriskt sex, det var ju bara en "rubrik-teaser" moahahaha!!!
1. Fenomenet sommarkatter - människor skaffar sig en katt över sommaren, förmodligen för att ungarna tjatar och föräldrarna (som möjlighen lider av samvetskval av andra anledningar) tycker att "självklart ska min 4/6/8/10-åring få ta hand om ett annat liv". Även om de inser att de som vuxna kommer att få ta del i detta ansvar så gör det ingenting för när hösten kommer är det bara att lämna katten i stugan - den klarar sig! Massvis med katten fryser eller svälter ihjäl när vintern kommer, om de inte blir överkörda såklart. Vilket för min in på...
2. Överkörda katter - det behöver man väl ändå inte bry sig om? Man kan väl bara göra som Sundsvallspolisen hade gjort och slängt den i närmsta dike och sedan svarat med att "sånt hade man inte tid med" när den orolige ägaren ringde och efterlyste sin katt. Borde man inte istället uppmärksamma och uppskatta de ägare som id-märker sina katter eller har halsband på dem? Om du kör på en katt - var då en människa med hjärta och gör det du kan för att hitta ägaren.
3. Fyllehundar - Du ser dem lite då och då, i denna stad befinner de sig ofta runt Navet eller i någon av parkerna i centrum. De känns igen genom sitt läte, sin lukt och sitt delvis ocharmiga utseende. Som jag skrev innan finns det ingen som reglerar (och jag menar heller inte att det ska göra det) vem som får vara djurägare och inte utan vem som helst kan skaffa sig ett djur. Kanske som statussymbol, kanske som beskydd eller kanske som sällskap. Jag lider varje gång jag går förbi ett av dessa gäng, för de är flockdjur, och mitt i smeten ligger en hund. Han har följt med på många svängar, han har blivit älskad men även sparkad på, att han inte tycker om alkoholpåverkade människor är det ingen som bryr sig om, han ligger nära husse när han däckat någonstans, han beskyddar sin husse.
4. Flytten - kanske är jag i denna fråga något svärtad av de amerikanska djurräddningsprogrammen som går på Animal planet men då och då läser man om liknande fall i Sverige. Människor flyttar, och det måste man såklart få göra, men de tar inte djuret med sig. Va?? Jo, du läste rätt! En gång läste jag om en familj som hade flyttat cirka 20-30 mil inom Sverige och i det gamla övergivna huset lämnades hunden. Hon hittades av en tillfällighet några veckor senare, utan mat och utan vatten. Hon hade svält ihjäl! På ett av programmen om djurräddning såg jag en liknande historia där de tom hade bundit fast hunden i ett trappräcke och sedan farit. Jag mår illa!
5. Tjurfäktning, nerdrogade tigrar i kedjor som turisterna får klappa på, krokodilfarmar, idioter som släpper ut minkar, hundslagsmålsarrangemang...
6. Parkeringshundar - På stora parkeringar finns det sällan någon skugga och om du nu påminner dig om hur det är att sätta sig i en bil som har stått några timmar på en sådan parkering kan du ändå inte ens förställa dig plågandet av att lämnas där. Varje sommar är det samma sak, människor lämnar sina hundar i bilen, i gassande sol, men några centimeters öppnad ruta (max) och utan vatten. Efter bara några minuter är det olidligt varmt i bilen, lägg då till att hundar har päls. I artikeln ovan säger kvinnan som ägde hunden: Visst var det lite slarvigt av mig, men jag var inte borta så länge. Enligt parkeringsbiljetten kunde man se att hunden legat i bilen i tre timmar. I tre timmar - är det "inte så länge"?!?!? Tidningen avslutade med att skriva: Kan vi gissa att matte får skäll? Jag skulle ha ansett detta vara en lycklig historia om de istället hade avslutat sin artikel med: Matte väntar nu dryga böter och en anmälan för djurplågeri - det är nämligen det enda sanna namnet på detta - DJURPLÅGERI!!!
Bastupolitik är någon som förekommer i Sverige, inte bara på högre positioner, detta är ett tragiskt faktum. Man ska känna rätt person och helst vara släkt med några andra för att komma sig fram i affärs- och politikvärlden. Men inte nog illa med att man ska känna rätt personer, man ska helst vara rätt person också.
För ett antal år sedan såg jag en dokumentär på svt om mäns makt i affärsvärlden och hur kvinnor motarbetades på grund av den basis att de är just kvinnor. Detta inte på grund av deras arbetsinsats, mannen som anonymt pratade i programmet sa inget illa om deras arbete, utan det berodde på att de kroppsligen var annorlunda, att de inte kunde sitta i bastun tillsammans med dem, ta en öl och kanske njuta av lite strippor på en utlandskonferens. Män sa i tv att det var synd nu när det fanns kvinnor i deras ledningsgrupp att de inte kunde ha lika "kul" på konferenserna längre. Detta var förvisso något år sedan men jag är säker på att dels var det under 2000-talet och dels är problemet inte borta.
Det beslutas fortfarande en massa politiska och affärsmässiga beslut på platser där alla inte är välkomna, inte medbjudna. På middagen, i bastun, på innebandyplan...
Det finns ett nätverk för kvinnor som "vill dela erfarenheter och få tips om hur man kan få balans i livet, mellan fritid och arbete. En av medlemmarna i nätverket, Petra Vegelius från Saturnus, läste 1999 i DI att det fanns fler män på VD-position i Sverige som hette Göran än det fanns kvinnor överhuvudtaget på denna post. Detta tyckte vi var anledning nog att döpa nätverket till GÖRAN. För övrigt stämmer detta fortfarande år 2004".(http://www.natverketgoran.com/)
För ett antal år sedan såg jag en dokumentär på svt om mäns makt i affärsvärlden och hur kvinnor motarbetades på grund av den basis att de är just kvinnor. Detta inte på grund av deras arbetsinsats, mannen som anonymt pratade i programmet sa inget illa om deras arbete, utan det berodde på att de kroppsligen var annorlunda, att de inte kunde sitta i bastun tillsammans med dem, ta en öl och kanske njuta av lite strippor på en utlandskonferens. Män sa i tv att det var synd nu när det fanns kvinnor i deras ledningsgrupp att de inte kunde ha lika "kul" på konferenserna längre. Detta var förvisso något år sedan men jag är säker på att dels var det under 2000-talet och dels är problemet inte borta.
Det beslutas fortfarande en massa politiska och affärsmässiga beslut på platser där alla inte är välkomna, inte medbjudna. På middagen, i bastun, på innebandyplan...
Det finns ett nätverk för kvinnor som "vill dela erfarenheter och få tips om hur man kan få balans i livet, mellan fritid och arbete. En av medlemmarna i nätverket, Petra Vegelius från Saturnus, läste 1999 i DI att det fanns fler män på VD-position i Sverige som hette Göran än det fanns kvinnor överhuvudtaget på denna post. Detta tyckte vi var anledning nog att döpa nätverket till GÖRAN. För övrigt stämmer detta fortfarande år 2004".(http://www.natverketgoran.com/)
Svengelska är ett roligt fenomen och man kan hitta en hel del roliga felsägningar i diverse mer eller mindre roliga boksamlingar i detta ämne. "Show me you leg" är väl en av klassikerna men annars finns roligheter som:
"I'm a man who likes to have my balls in the air!" - Kanske ett uttryck man ska hålla sig borta ifrån när man vill framhålla sin förmåga att göra många saker samtidigt, framförallt om man är av manligt kön.
"Please, could I have some water because my friend is swimming" - Det är inte lite begärt att be att få så mycket vatten att man kan simma i det.
"Would you like a big fack or a small fack?" - Sagt av en banktjänsteman (kvinna) till en utländsk man som kom in på banken och ville ha ett bankfack. Det är ju pinsamt lika mellan fack och fuck.
"Excuse me, what's the fart-limit?" - Kanske fel fråga att ställa till en polis när man kör bil i utlandet. Min pappa hade en vän från England eller Irland som när han var i Sverige varje gång skrattade åt skyltarna där det står "infart".
"It's warm red wine with russians in it." - Kanske fel sätt att beskriva glögg!
Men nog med lustigheterna nu för nu kommer min tanke med detta inlägg och det är såklart sällan lustigheter. Herregud, jag har blivit nästan lika gnällig som Magnus Betnér... inte illa va! I alla fall....
"En Av Din Vännerna Älskar Du. Finna ut Vem!" Det här är anledningen till att jag skriver idag. Hittade detta på facebook och det är tragiskt när man antingen har låtit en maskin eller en människa som har noll koll på det svenska språket att göra en översättning som denna. Läste imorse i en språktidning att fler och fler tidningar helt lägger ner korrekturläsningsavdelningarna och förlitar sig på tekniken istället. Tidningen Stockholms citys nattchef sa: "Det är klart att ett och annat stavfel slinker igenom, annat vore ju utopiskt. Men vi får faktiskt inga starka reaktioner från läsarna, och med tanke på att de flesta svenskar stavar som krattor så är det kanske inte så konstigt". Detta är verkligen skrämmande - det måste ni ju hålla med om även om ni inte är sådana språkpoliser som jag är.
"I'm a man who likes to have my balls in the air!" - Kanske ett uttryck man ska hålla sig borta ifrån när man vill framhålla sin förmåga att göra många saker samtidigt, framförallt om man är av manligt kön.
"Please, could I have some water because my friend is swimming" - Det är inte lite begärt att be att få så mycket vatten att man kan simma i det.
"Would you like a big fack or a small fack?" - Sagt av en banktjänsteman (kvinna) till en utländsk man som kom in på banken och ville ha ett bankfack. Det är ju pinsamt lika mellan fack och fuck.
"Excuse me, what's the fart-limit?" - Kanske fel fråga att ställa till en polis när man kör bil i utlandet. Min pappa hade en vän från England eller Irland som när han var i Sverige varje gång skrattade åt skyltarna där det står "infart".
"It's warm red wine with russians in it." - Kanske fel sätt att beskriva glögg!
Men nog med lustigheterna nu för nu kommer min tanke med detta inlägg och det är såklart sällan lustigheter. Herregud, jag har blivit nästan lika gnällig som Magnus Betnér... inte illa va! I alla fall....
"En Av Din Vännerna Älskar Du. Finna ut Vem!" Det här är anledningen till att jag skriver idag. Hittade detta på facebook och det är tragiskt när man antingen har låtit en maskin eller en människa som har noll koll på det svenska språket att göra en översättning som denna. Läste imorse i en språktidning att fler och fler tidningar helt lägger ner korrekturläsningsavdelningarna och förlitar sig på tekniken istället. Tidningen Stockholms citys nattchef sa: "Det är klart att ett och annat stavfel slinker igenom, annat vore ju utopiskt. Men vi får faktiskt inga starka reaktioner från läsarna, och med tanke på att de flesta svenskar stavar som krattor så är det kanske inte så konstigt". Detta är verkligen skrämmande - det måste ni ju hålla med om även om ni inte är sådana språkpoliser som jag är.
Utifrån gårdagens inlägg har några kommenterat, och fler har kommenterat detta till mig muntligen och ja - det är fy fan! En annan byråkratisk idioti är, som en vän också har negativ erfarenhet av, csn. CSN - Centrum för senildementa nihilister (i detta sammanhang synonymt med förnekare). Hur kan jag skriva detta? Jo, csn (det kanske ska stå CSN) är det perfekta exemplet på att inte se verkligheten, att borra in sig i sina papper och inte bry sig om att det finns en värld där ute som inte alltid är som det står i pappren. Vill du ha ett exempel?
1. Du får inte tjäna pengar medan du studerar, eller en viss summa får du tjäna, men inte såpass att den överstiger en mycket underlig nivå som gudarna skulle vilja veta hur de har kommit fram till. Självklart förstår jag att de är oroade över att människor arbetar för mycket och därmed försummar sina studier, men det är väl den egna studentens ansvar. Pengarna till csn ska ju betala tillbaks oavsett om jag plockat in mina poäng eller inte. Försök att som ensamstående förälder leva på de cirka 7200:- som csn kommer med varje månad. Studentbostäder är ett skämt, man kan i tex "studentstaden" Umeå inte få en halvtaskig etta för mindre än 3000:- och då ska vi inte ens gå in på hur det är i andra städer (närmare Stockholm). Studenter måste också äta och mig veterligen har vi något som heter inflation vilket bidrar till att samtidigt som lönerna stiger så gör även priserna, men inte för studenter inte, här är det bara utgifterna som stiger.
Nu kanske någon sitter och retar upp sig på alla de rabatter som de tycker att studenter har. Men vad är det egentligen? 10% på fikat på Charm - möjlighet att flyga billigare mes SAS (den ÄR bra iof) - gymkortet (jag fick billigare kort på mitt gym som kommunalanställd än vad studentrabatten hade gett) - ja sen kan jag inte komma på något mer exempel. Inte så mycket att bråka om va!
2. Att man ska betala tillbaka sitt lån är inget jag emotsätter på något sätt - vem skulle annars låna ut - men varför får man inte deklarera räntan? Tar jag ett banklån på 250 000:- får jag dra av en viss del av räntan på deklarationen, men det får jag inte göra på mitt csn-lån (och ja, vi är uppe i de summorna). Detta får en att fundera över den lösningen vissa förespråkar, att efter avslutade studier ta ett banklån och lösa csn-lånet och det är absolut ett alternativ jag kommer att överväga när jag väl har ett fast jobb och en utplockad examen.
3. Som student är du aldrig egentligen ledig, du har inga jullov, påsklov eller sportlov men ändå får du i december en mindre summa av csn, hur går detta ihop? Om någon som faktiskt arbetar på detta företag kunde förklara detta för mig skulle det klart uppskattas. Annars skulle det lika gärna uppskattas om fler ville skicka in kommentarer med fler exempel på varför mitt uttalande om csn´s verklighetsflykt överensstämmer med just din verklighet.
För den som inte helt hängde med i rubriken kan jag säga att CNS står för Centrala Nervsystemet och det till skillnad motför CSN kan man förstå sig på.
1. Du får inte tjäna pengar medan du studerar, eller en viss summa får du tjäna, men inte såpass att den överstiger en mycket underlig nivå som gudarna skulle vilja veta hur de har kommit fram till. Självklart förstår jag att de är oroade över att människor arbetar för mycket och därmed försummar sina studier, men det är väl den egna studentens ansvar. Pengarna till csn ska ju betala tillbaks oavsett om jag plockat in mina poäng eller inte. Försök att som ensamstående förälder leva på de cirka 7200:- som csn kommer med varje månad. Studentbostäder är ett skämt, man kan i tex "studentstaden" Umeå inte få en halvtaskig etta för mindre än 3000:- och då ska vi inte ens gå in på hur det är i andra städer (närmare Stockholm). Studenter måste också äta och mig veterligen har vi något som heter inflation vilket bidrar till att samtidigt som lönerna stiger så gör även priserna, men inte för studenter inte, här är det bara utgifterna som stiger.
Nu kanske någon sitter och retar upp sig på alla de rabatter som de tycker att studenter har. Men vad är det egentligen? 10% på fikat på Charm - möjlighet att flyga billigare mes SAS (den ÄR bra iof) - gymkortet (jag fick billigare kort på mitt gym som kommunalanställd än vad studentrabatten hade gett) - ja sen kan jag inte komma på något mer exempel. Inte så mycket att bråka om va!
2. Att man ska betala tillbaka sitt lån är inget jag emotsätter på något sätt - vem skulle annars låna ut - men varför får man inte deklarera räntan? Tar jag ett banklån på 250 000:- får jag dra av en viss del av räntan på deklarationen, men det får jag inte göra på mitt csn-lån (och ja, vi är uppe i de summorna). Detta får en att fundera över den lösningen vissa förespråkar, att efter avslutade studier ta ett banklån och lösa csn-lånet och det är absolut ett alternativ jag kommer att överväga när jag väl har ett fast jobb och en utplockad examen.
3. Som student är du aldrig egentligen ledig, du har inga jullov, påsklov eller sportlov men ändå får du i december en mindre summa av csn, hur går detta ihop? Om någon som faktiskt arbetar på detta företag kunde förklara detta för mig skulle det klart uppskattas. Annars skulle det lika gärna uppskattas om fler ville skicka in kommentarer med fler exempel på varför mitt uttalande om csn´s verklighetsflykt överensstämmer med just din verklighet.
För den som inte helt hängde med i rubriken kan jag säga att CNS står för Centrala Nervsystemet och det till skillnad motför CSN kan man förstå sig på.
Tänkte att det kanske kunde vara på sin plats att förklara närmare det korta inlägg som lades sist om en summa på 30 000:-, för att vara exakt är det 31 260:-. Saken är som så - hösten 2004 var jag arbetslös och ni som kände mig då vet ju hur bra det var för mig och hur bra jag mådde av det (förstår du inte ironin i detta vill jag inte att du fortsätter läsa). För att göra något åt saken skrev jag in mig på en kvällskurs på distans i Psykologi A 20 (nuvarande 30) poäng. Det var alltså fredagskvällar och lördagar var tredje vecka. Kursen gick bra och jag klarade av mina 20 poäng utan några större bekymmer förutom tentan i psykologisk statistik, men det hör man på namnet att det inte var så lätt.
Sommaren 2005 behöver jag stämpla då jag nu som heltidsstudent hade sommarlov och inte något riktigt sommarjobb att förlita mig på. Akassan - i detta fall Handelsanställdas arbetslöshetskassa - kräver in papper att jag har studieuppehåll och jag skickar såklart in dem. Då kommer smällen!!! För det visade sig nämligen att jag inte alls fick läsa psykologi på fredagskvällar och lördagar var tredje helg och samtidigt stämpla så de stämmer mig för "svikligt förfarande" och återbetalning av 31 260:-. Jag som inte kan tro att det är sant tar kontakt med arbetsförmedlingen och frågar dem och detta kan stämma men där kunde jag inte få någon hjälp eftersom de helt enkelt inte kunde tro mig. Fatta detta - de kunde inte tro mig när jag sa att akassan agerar på detta sätt. De sa att denna tid på veckan är utan tvivel min lediga tid. Till saken hör att jag under den första halvan av hösten gick en praktik som jag fick toppenbetyg ifrån och som sköttes till 100%. Borde då inte den ha påverkats ifall akassan nu ska bråka om att jag var upptagen var tredje fredagskväll och lördag?
Det är helt klart ett faktum att det man ska göra som arbetslös är att ligga hemma i soffan och klia sig i naveln, för att göra som jag gjorde, att hjälpa upp sina chanser till ett arbete var tydligen ingen bra ide. Det kanske här är värt att påpeka att jag arbetat som lärare i 2 år helt tack vare dessa psykologistudier.
En annan "intressant" del i det hela är att Handels hänvisar till några handläggaranteckningar i detta ärende men när jag ringer och ber att få dessa anteckningar finns de inte längre. Men det är väl typiskt det! Jag som bara är jag, jag som måste ha sån jääävla koll på allt jag skickar till alla förbannade myndigheter, jag får då inte slarva bort papper eller skicka in dem på fel dag - men Handels får. De kan till och med i rättssak upp till regeringsrätten använda sig av uppgifter de inte längre har kvar och som jag starkt ifrågasätter.
Nu har de i alla fall vunnit, i sista instans så jag har inget annat val är att på något mirakulöst sätt trolla fram den ödesdigra summan 31 260:-. Vad ska jag göra?
Sommaren 2005 behöver jag stämpla då jag nu som heltidsstudent hade sommarlov och inte något riktigt sommarjobb att förlita mig på. Akassan - i detta fall Handelsanställdas arbetslöshetskassa - kräver in papper att jag har studieuppehåll och jag skickar såklart in dem. Då kommer smällen!!! För det visade sig nämligen att jag inte alls fick läsa psykologi på fredagskvällar och lördagar var tredje helg och samtidigt stämpla så de stämmer mig för "svikligt förfarande" och återbetalning av 31 260:-. Jag som inte kan tro att det är sant tar kontakt med arbetsförmedlingen och frågar dem och detta kan stämma men där kunde jag inte få någon hjälp eftersom de helt enkelt inte kunde tro mig. Fatta detta - de kunde inte tro mig när jag sa att akassan agerar på detta sätt. De sa att denna tid på veckan är utan tvivel min lediga tid. Till saken hör att jag under den första halvan av hösten gick en praktik som jag fick toppenbetyg ifrån och som sköttes till 100%. Borde då inte den ha påverkats ifall akassan nu ska bråka om att jag var upptagen var tredje fredagskväll och lördag?
Det är helt klart ett faktum att det man ska göra som arbetslös är att ligga hemma i soffan och klia sig i naveln, för att göra som jag gjorde, att hjälpa upp sina chanser till ett arbete var tydligen ingen bra ide. Det kanske här är värt att påpeka att jag arbetat som lärare i 2 år helt tack vare dessa psykologistudier.
En annan "intressant" del i det hela är att Handels hänvisar till några handläggaranteckningar i detta ärende men när jag ringer och ber att få dessa anteckningar finns de inte längre. Men det är väl typiskt det! Jag som bara är jag, jag som måste ha sån jääävla koll på allt jag skickar till alla förbannade myndigheter, jag får då inte slarva bort papper eller skicka in dem på fel dag - men Handels får. De kan till och med i rättssak upp till regeringsrätten använda sig av uppgifter de inte längre har kvar och som jag starkt ifrågasätter.
Nu har de i alla fall vunnit, i sista instans så jag har inget annat val är att på något mirakulöst sätt trolla fram den ödesdigra summan 31 260:-. Vad ska jag göra?
Kenneth Eriksson, Jerker Karlsson, Ulf Örjan Larsson, Gunnar Larsson, Lars Dahlqvist, Magnus Svensson, John Hoerner, Bertil Bjurgård, Stefan Ruda, Lars Eriksson, Mats-Johan Adner, Hans Bergh, Håkan Norberg, Anders Jonsson, Peter MÅrstedt, Ulf Zetterström, Olov Larsten, Hans Selling, Anders Wiklander, Mikael Olsson, Ingemar Forzelius och Stefan Rönnqvist är VD i de 22 bäst placerade bolagen i Sundsvall omsättningsmässigt. Som ni kan se är det 22 herrar och jag vet ingenting om dem, de är säkert jättebra chefer allihop, eller åtminstone de flesta av dem. Men hur kan det komma sig att det inte finns med en enda kvinna på denna lista? Av 22 bolag i Sundsvall har inte en enda av dem en kvinnlig VD. Om det nu är så som Manpower säger att de flesta inte bryr sig om vilket kön det är på deras chef, hur kan det då komma sig att vi har 100% män här? Manpower har för den delen himla bra reklamer, mina två favoriter är:
1. Kvinnor tar ledigt för att spendera tid med familjen, män tar ledigt av en helt annan anledning (för er som inte sett denna reklam sitter det nu här en man på jaktpass).
2. X% av alla taxichaufförer i Malmö med invandrarbakgrund har högskolekompetens. Är det så svårt att köra taxi i Malmö?
De ställer bra frågor!
Så jag skulle vilja fråga; finns det inga bra kvinnliga chefer i Sundsvall?
