Det lilla extra

0kommentarer

Det finns tillfällen i mitt jobb, som i alla jobb, då det verkligen suger, då man helt enkelt tycker att denna organisation är så förbannat oprofessionell att att man nästan skäms för att arbeta här. Och så finns det tillfällen som förra torsdagen. Det ringde en kvinna som verkligen strulat till det för sig på pappersfronten och nu riskerar hon att (hm... hur skriver jag detta utan att bli för fackspråklig?)... hamna i en ännu sämre ekonomisk situation än hon redan var i.

Parentes - Många av de som ringer till mig har svenska som andra språk och/eller lite utbildning och många berättar om svårigheter med "papper". Jag brukar säga till dem att det då är tur att de ringer till mig för papper är jag bra på och det är tur att det istället är de som jobbar med det de gör eftersom det inte alls vore ett yrke för mig. Då brukar de skratta till och få känna sig bra på det de gör istället för att behöva känna sig dåliga på det jag gör. - Slut parantes

Så jag gjorde 100 för att hjälpa henne och få till det och hon gick från förtvivlad till lite mer lättad. När vi hade "löst ärendet" berättade hon lite extra om sin situation och att det inte är lätt att vara ensamstående och snart utförsäkrad i moderatsverige är ingen nyhet, men ack lika tragiskt varje gång. För frisk enligt Försäkringskassan, för sjuk enligt Arbetsförmedlingen. Hon snyftade till och frågade mig, utan att kräva ett svar, "Hur förklarar jag för barnen att de inte kan få en cykel denna sommar heller för det finns inga pengar, det finns inte ens pengar att ta bussen till en badplats".

Men här kom tillfället! Här kunde jag ge henne ett svar, det lilla extra. Jag sa: "Imorgon ska du gå på biblioteket och där be att få låna Stora Fondboken, bibliotekspersonalen kan hjälpa dig att finna den". Det finns nämligen en massa olika fonder via kyrkan och andra instanser som människor i svåra situationer kan ansöka om, Jag hörde hur hon först tappade andan och sedan snyftade ut en våg av tacksamhet. Inte för att jag kunde köpa en cykel till hennes barn utan för att jag lyssnade och ärligt försökte hjälpa henne se en väg.

Jag hoppas verkligen att hon följer mitt råd och jag hoppas ännu mer att det lyckas. Detta krävde så lite av mig, bara några fåtal ord men det gav så mycket, Förhoppningsvis kommer hon att minnas att det finns människor som bryr sig. Det är många tragiska livsöden kvar till september 2014 - visa att du bryr dig!!!

Kommentera

Publiceras ej