Man kanske inte ska deppa så mycket över att vara singel igen! Det handlar kanske mer om att se vad man har och vad man kan få. Som singel har man alla de underbara första framför sig, pirret och nervositeten över första dejten tillsammans med paniken över vad man ska ha på sig, känslan i den första kramen och såklart det stora, den första kyssen. Den som säger så mycket om hur resten kommer att bli.

Utan namn såklart:
1. P - Första kyssen någonsin, vi stod där utanför grannskolans matsal, hade smitit från de dansblyga 12-åringarna och deras berusning av Fanta och hormoner. Vi försökte oss på... jag råkade bita dig. Oändligt många år senare lever du kvar som den stora ungdomskärleken men fortfarande med ett minne av att det inte riktigt funkade.

2. A - det var kallt, jag frös så att benen skakade, du frös också men du ville inte åka, jag ville inte gå in, båda stod där och bara såg på varandra och tillslut kom den kyssen som värmde våra kroppar från den sönderfrusna tån till de isbitsliknande öronen. Hettan gick genom hela kroppen och den stannade kvar länge. Aldrig tidigare hade jag upplevt en sådan eld. Men du var en eld utan glöd, du flammade upp och tog med dig allt i din väg, du fick mig att brinna som fnöske men sen försvann du och då var allt iskallt igen. Fötterna frös sönder på riktigt och tog mig med sig, jag skakade av kyla, jag skakar fortfarande av din kyla.

3. M - Förbjudet, o så förbjudet! I smyg där ingen skulle se oss, bakom murar av samvete och känslor. Eldig, varm, mjuk, nyfiken, förväntansfull... Vi kysstes oförmärkt!

4. M - Inte den första men ändock väldigt speciell var den regninga septemberkväll då jag åkte för att möta dig samtidigt som du åkte för att möta mig, efter att vi åkt om varandra fram och tillbaka var nästan den tid vi kunde träffas på till ända så vi stod där i regnet och höll om varandra och kysstes så att det kalla och våta försvann. Så var det med oss, passionen fick oss att glömma allt det kalla och obekväma, det smärtsamma försvann. Och innan vi visste ordet av var vår tid slut!


5. X - Alldeles för snabbt och i en konstig vinkel...

Vi slutar där tror jag... annars finns väl risken att jag överanalyserar allt och aldrig mer törs kyssa en man med risk för att den ska bli fel och sedan kommer jag att tro att allt annat också ska bli det. Jag tänker för mycket och hånglar för lite - singeldilemma!!!

Jag vaknar, men öppnar inte ögonen, jag sticker instinktivt in min hand under kudden men som så många år tidigare får jag besviket och tomhänt dra den tillbaka. Det finns nämligen ingen polkagrisklubba under kudden längre så som det fanns när man spenderade julafton i barndomen. Det är mer än tio år sedan jag flyttade hemifrån, jag borde ha vant mig vid detta nu. Men ibland vill man inte, man vill kunna ligga där i sängen den 23:e och vara så himla exalterad så man knappt kan somna, man vill vakna upp och tänka att nu är det julafton och sedan längta hela dagen tills tomten kommer.

Fortfarande med ögonen stängda kände jag hur ett tryck la sig över mitt bröst, samtidigt som det sticker smärtsamt under ena foten, konstigt sätt att få en hjärtattack tänker jag och hör sedan hur min hjärtattack börjar kurra och smärtan där nere förflyttar sig upp över vaden, men nu som en hårig smekning. Jag öppnar ögonen och möter fyra pigga och förväntansfulla ögon, kanske väntar de inte på sina julklappar, kanske väntar de bara på att jag ska vakna och gosa med dem. Väl uppe öppnar jag en burk tonfisk - det är ju klart att pojkarna ska få något i julklapp också.
Ibland....

när du gråter...

ser ingen dina tårar.


Ibland....

när du har ont....

ser ingen din smärta.


Ibland....

när du är bekymrad...

ser ingen dina grubblerier.


Ibland...

när du är lycklig....

ser ingen att du ler.




Men  SLÄPP EN FIS bara EN gång...

Och alla vet det!!!!
Vilken himla tur att det inte går att överföra ljudsekvenser härvia, i allla fall är det inget som jag kan, med tanke på att denna jul jul strålande jul kanske inte låter lika fint utåt som det gör inne i mitt huvud. Men så är det dags igen då, även om jag nu är ute i sluttampen. En julklapp kvar och min del av maten ska inhandlas och det verkar som att jag kommer att göra det i eftermiddag efter jobbet, ut och slåss med alla i Birsta helt enkelt. Men jag har mycket lite jag behöver köpa med mig matmässigt; ägg, kaviar, grädde och mandariner var allt som hamnade på min lott. På så sätt är det bra att fira jul med många - men jag ser ändå inte fram emot det, jag bävar.

Julen spenderas med mamma, pappa, syster, svåger, svågers föräldrar, svågers tre bröder, svågers ena lillebrors flickvän, två systersöner varav den ena 6 dagar gammal samt fyra hundar. Missuppfatta mig inte nu, jag tycker om dem men samtidigt känner jag mig bara som... ett stort barn, ett femte hjul (eller kanske 13onde) som inte direkt hör hemma någonstans. Det är idiotiskt, de är ju min familj, men samtidigt är ingen familj min... det är bara jag!

Jag tänker i alla fall ta med mig mössa, vantar och täckbyxor för är det något jag kan så är det att umgås med "stora" systersonen och håller vädret i sig kommer det att finnas fint med snö för skidåkning och snölycktetillverkning - det kan bli roligt och mysigt. Sen på kvällen, kanske någon gång efter Karl-Bertil Jonssons jul, far jag hem till mig, till Sigge och Gunnar som är mätta och glada över julklappstonfisken, myser upp mig i soffan med dem och tänker att nästa jul... då kanske jag också har någon.
Jag har tänkt lite på det inlägget jag skrev igår om en låt som jag känner att en man skulle kunna sända mig och kom på att det finns en till, en helt annan man en helt annan känsla.

Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot.
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot.
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå.
Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå.

Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två.
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på.
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan.
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann.

Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig.
Jag räcker inte fram.
Men, Du har så svårt att vara ensam,
så Du går till "lilla mig".
Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej.

Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler.
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner.
Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär.
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där.

Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick.
Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick.
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;
som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv.

Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig.
Du spelar nåt slags spel.
Och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på "lilla mig".
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej.

Du älskar bara rött, och leker vacker romantik.
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik.
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik.
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik.

Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt.
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt.
Stackars dumma "lilla mig".
Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej.
Idag när jag körde till jobbet hörde jag på radion Pet shop boy´s Always on my mind och genast gick mina tankar till dig (nä inte du, du!). Jag tror att om du kunde sjunga skulle du välja denna till mig...

Maybe I didnt treat you quite as good as I should
Maybe I didnt love you quite as often as I could
Little things I shouldve said and done, I never took the time
You were always on my mind
You were always on my mind

Maybe I didnt hold you all those lonely, lonely times
And I guess I never told you, Im so happy that youre mine
If I made you feel second best, Im so sorry, I was blind
You were always on my mind
You were always on my mind

Tell me, tell me that your sweet love hasnt died
Give me one more chance to keep you satisfied
Satisfied

Little things I shouldve said and done, I never took the time
You were always on my mind
You were always on my mind