asomianna

Jag vaknar, men öppnar inte ögonen, jag sticker instinktivt in min hand under kudden men som så många år tidigare får jag besviket och tomhänt dra den tillbaka. Det finns nämligen ingen polkagrisklubba under kudden längre så som det fanns när man spenderade julafton i barndomen. Det är mer än tio år sedan jag flyttade hemifrån, jag borde ha vant mig vid detta nu. Men ibland vill man inte, man vill kunna ligga där i sängen den 23:e och vara så himla exalterad så man knappt kan somna, man vill vakna upp och tänka att nu är det julafton och sedan längta hela dagen tills tomten kommer.

Fortfarande med ögonen stängda kände jag hur ett tryck la sig över mitt bröst, samtidigt som det sticker smärtsamt under ena foten, konstigt sätt att få en hjärtattack tänker jag och hör sedan hur min hjärtattack börjar kurra och smärtan där nere förflyttar sig upp över vaden, men nu som en hårig smekning. Jag öppnar ögonen och möter fyra pigga och förväntansfulla ögon, kanske väntar de inte på sina julklappar, kanske väntar de bara på att jag ska vakna och gosa med dem. Väl uppe öppnar jag en burk tonfisk - det är ju klart att pojkarna ska få något i julklapp också.