asomianna

Igår fick jag en mycket otrevlig julklapp av min kropp - ryggskott. Jag skulle bara lyfta upp en påse med två lussebullar som hade ramlat på golvet när det snärtade till i ryggen. Kände att det gjorde ont men tänkte först inte så mycket på det. Så jag fortsatte med min frukost, gjorde iordning en kopp te och en tallrik gröt, ställde detta på en bricka och bar in det i vardagsrummet. Men när jag ställde ner brickan på kistan/vardagsrumsbordet högg det till i ryggen ordentligt och en smärta spred sig från svanken ner över rumpan och benen. Allt började snurra framför ögonen och jag lutade mig fram för att mer eller mindre svimma ner i soffan. Där låg jag sedan i fyra timmar innan jag var tillräckligt pinknödig för att rulla ner från soffan till golvet och sedan kämpa mig upp på alla fyra för att ta mig på toaletten. Det var ett helvete! Ringde sjukvårdupplysningen som rådde mig att ligga med benen i 90 grader, lägga något varmt på ryggen/svanken och kombinera Ipren med Alvedon. Sagt och gjort och så spenderades resten av dagen och kvällen. Bäddade till en knäkulle i sängen när det var dags att sova, tryckte i mig lite mer smärtstillande och gjorde sedan det bästa för att sova.

Men så idag kom en annan julklapp - omtänksamhet. Mamma och pappa kom förbi och hjälpte mig med allt ifrån middag, dammsugning, rengöring av kattlådan och framförallt en sväng på apoteket. En vän gav mig en fantastisk gåva - förtroende och smärtstillande.

Ryggen känns nu lite bättre, inte bra, men bättre.

... tyckte detta var skitkul!

 
Igår kom jag på det!!! Jag kom på vad jag skulle ha svarat en sur och grinig jävel en gång för ett och ett halvt år sedan. Undra vad som hade hänt om jag hade kommit på det då? Hade hon insett hur rätt jag hade eller hade hon bara blivit ännu mer elak surkärring? Det kan jag aldrig få veta och kanske är det lika bra så.

Kan börja med att berätta att mitt lilla sociala experiment att samla in pengar till välgörenhet gav en god respons och i slutändan kunde jag gå med ett presentkort på 250:- till café SlinkIn i Sundsvall, en mötesplats och på många sätt värmande ställe för stadens hemlösa (som är många fler än du tror). Jag blev mottagen en varm kram och stor tacksamhet och det kändes jättebra. Så tack alla ni som var med och bidrog!!

Man brukar säga att det finns en viss egoism i varje god gärning och på något sätt kan jag säga att det är sant. I och med att man gör något för någon annan blir man även själv lite glad och i slutändan bidrar man till sin egen glädje genom att glädja andra - tål att tänkas på.

Det finns såklart även annat - och andra - som gör en glad. Som en ny bekantskap jag träffat, han gör mig glad. Såklart även förvirrad, nyfiken, blyg, fundersam, varm, exalterad...