Till mig själv i 31-årspresent köpte jag ett par längdskidor då jag tyckte att det var dags att ta tag i något jag inte gjort på 18 år och som jag bara hade negativa minnen av ( och då bestämde jag mig för att göra det igen - hur fungerar min tankeverksamhet egentligen). Sagt å gjort, jag lånade ut Visa-kortet en minut och fick åka hem med nya skidor, pjäxor och stavar. Sedan dess har jag faktiskt åkt en del, i söndags blev det milen och igår kämpade jag som en tok i 7-kilometersspåret som mestadels bestod av en backe, helvete va jobbigt det var. Men det är bara att kämpa på, jag klarade det en gång, jag klarar det igen. Målet är att åka Tjejvasan nästa år, för jag är inte så dum så att jag ger mig på Vasaloppet. Att axlarna nu tycker att det är en pina bara att finnas till får man leva med… det går över.
När folk har frågat mig den senaste tiden hur det är med mig, vad händer i mitt liv och så vidare har jag inte riktigt vetat vad jag ska svara, det har blivit ”bara-bra-svar” till de flesta, även till dem jag mycket väl är förtrogen att ge sanningsenliga svar. Det är bara det att jag inte har haft ett riktigt svar att komma med. Det känns som att ingenting händer i mitt liv just nu, att jag bara går runt och är. Jag jobbar och tränar, träffar lite folk, jobbar och tränar, stickar en massa, jobbar och tränar, ser alldeles för mycket på tv, jobbar och tränar…
Jag har just nu lite svårt att se glädje. Jag känner hur jag försöker, hur jag letar efter halvfulla glas men ändå så finns det en massa dagar då jag inte har lust att prata med någon, bara ligga i sängen och dra täcket över huvudet. Men jag gör det inte, jag jobbar och tränar, träffar folk… Sen kommer jag hem och stirrar i väggen. Det är så konstigt för det är ju trots allt inte så att livet står still, det rör ju på sig. Jag har fått fler arbetsuppgifter med ansvar, jag har en resa till Madrid att se fram emot, vågen rör sig åt rätt håll, jag har mycket… så därför kan jag inte ge ett bra svar på den där frågan om hur det är med mig.
Jag lyssnar mycket på musik just nu, men inte i längdspåret, där ska det vara tyst, där ska jag bara höra mitt hjärtas slag och min tunga andedräkt.
