Jag hittade en bok på jobbet, jag lånade den lite. Titeln var ”Bikten – Bekännelser från helt vanliga människor” och innehöll en massa erkända sanningar från helt vanligt folk. Där de erkände sånt där som man inte får erkänna. På baksidan av boken kan man läsa: Det här är en bok med bekännelser. Helt vanliga svenskar, läkare, elektriker och busschaufförer, har biktat sig och nu får du ta del av deras synder och mörkaste hemligheter. Den här boken kommer att få dig att sätta kaffet i halsen och allvarligt undra hur det står till med dagens Sverige. Fast kanske viktigast av allt, den kommer att få dig att känna dig helt ”normal”.
Vad som är okej och inte tänker inte jag gå in på eftersom jag kan lova dig att mitt okej inte är detsamma som ditt. Men själva tanken finns ändå där, om ditt och mitt okej nu är olika, vem är det då som avgör vad som är okej? Varför har vi alla tankar och känslor inom oss som vi vet att vi har, men vi erkänner dem inte högt för vi vet att det liksom inte är okej. Och vart går gränsen?
Den här boken är ett underhållande tidsfördriv på toaletten (där jag fann den) ungefär som en dassbok med skämtsidor. Men så la jag märke till en sak, i början av boken finns en gradering av Helvetesnivå ett till fem.
Synd av den första graden (Åthutning av Sankte Per): Jag gillar att lukta på mina egna pruttar.
Synd av den andra graden (Två till tre nattvarder och du kan gå): Är utåt sett vegetarian, men äter hamburgare när ingen ser mig.
Synd av den tredje graden (Här har vi skärselden): Jag hällde sprit, ganska lite, typ en kork, i min flickväns kompis akvarium på en fest en gång. Alla fiskar dog. Jag har aldrig sagt något
Synd av den fjärde graden (Visst är det lite varmt här inne?): Min kompis vet inte om att jag är far till ett av ”hans” barn. Han misstänker inget och ger barnet en bra och trygg tillvaro.
Synd av den femte graden (Brinn i helvetet!): Jag tycker det är en skön stämning var gång det är en världskatastrof, exempelvis WTC-katastrofen. Jag njuter av allt jippo runt omkring och man har alltid nåt att prata om med vem som helst.
Ja, det är nu som sagt författaren och inte jag som satt dessa graderingar och dessa exempel är såklart bara några få. Det fanns fler ”guldkorn” men lite få du allt läsa själv. Tankarna har ju såklart börjat snurra inom mig. Vad är det jag tycker, tänker, gillar, ogillar osv som jag vet inte är okej? Åtminstone inte av ”massan”?
Det finns en person i min närhet som tror att jag gillar hen, men det gör jag inte… ssshhhyyyy!
