asomianna

Ikväll ska jag ha första visningen på lägenheten, den ska säljas nu. Det känns... dubbelt.

Å ena sidan är jag jätteglad, jag hoppas och tror att jag kanske till och med går med lite vinst (även om reavinstskatten äter upp en del) och tycker att allt ska bli spännande. Jag stormtrivs i huset med sambon och har inte den minsta lust att lämna det och flytta tillbaka in till stan. Det är till och med så att om vi en dag skulle gå skilda vägar skulle jag nog inte heller då återvända till stan utan köpa mig ett litet hus på landet. Landet is da shit säger jag bara!

 

Å andra sidan är jag nervös. Tänk om det blir en bökig budgivning där någon kanske backar ur, inte får sitt banklån eller nått annat strul. Tänk om M lessnar på mig om ett år och vill att jag flyttar, då står jag där utan bostad.

 

Man måste våga för att vinna säger de. Jag har det senaste året vunnit så mycket i det privata att jag snart inte törs hoppas på mer.