Jag lever - ett mirakel
0kommentarer
För att inte vara alltför sarkastisk i det som komma skall vill jag betona att livet verkligen är ett mirakel. Hur små kämpande yngel från en kletig sörja kan utvecklas till ett underbart litet barn är för hela mänskligheten en gåta - även om även jag vet hur det går till, men ändå inte.
Men så växer dessa små barn upp. Alla de barn som en gång sett dagens ljus, eller nattens för den delen, som kommit till jorden utan förutfattade meningar, utan ilska och grymhet, utan maktbegär och idioti. De vill bara bli omhändertagna, uppmärksammade och älskade. De följer sina reflexer och utvecklas enligt de social, kulturella och andra former av regler i människors liv. Så en dag kommer det - kanske inte just en dag men nån gång - då det slår slint.
Undra vad som egentligen hände den där dagen då flera hundatals, kanske tusentals människor fick för sig att tro på en halvsenil gubbe som påstår sig veta att den 21 maj 2011 ska jorden gå under? De hade räknat ut att det är 7000 år sedan Noa byggde sin ark och därför var det nu finito för oss villrådiga människor som inte funnit den rätta läran. Varför kunde de inte bara slå till med en sjudundrande fest på en båt eller liknande?
Denna text skriver jag den 22 maj 2011. Det är en söndag och avier ska skickas ut till de som mitt arbete beröroch systemet flyter på precis som dagen innan. Va snopna de måste vara nu. Vad ska de göra med alla posters, bilar, tröjjor och allt annat de låtit trycka upp med datumet den 21 maj 2011 - domedagen?
Men så växer dessa små barn upp. Alla de barn som en gång sett dagens ljus, eller nattens för den delen, som kommit till jorden utan förutfattade meningar, utan ilska och grymhet, utan maktbegär och idioti. De vill bara bli omhändertagna, uppmärksammade och älskade. De följer sina reflexer och utvecklas enligt de social, kulturella och andra former av regler i människors liv. Så en dag kommer det - kanske inte just en dag men nån gång - då det slår slint.
Undra vad som egentligen hände den där dagen då flera hundatals, kanske tusentals människor fick för sig att tro på en halvsenil gubbe som påstår sig veta att den 21 maj 2011 ska jorden gå under? De hade räknat ut att det är 7000 år sedan Noa byggde sin ark och därför var det nu finito för oss villrådiga människor som inte funnit den rätta läran. Varför kunde de inte bara slå till med en sjudundrande fest på en båt eller liknande?
Denna text skriver jag den 22 maj 2011. Det är en söndag och avier ska skickas ut till de som mitt arbete beröroch systemet flyter på precis som dagen innan. Va snopna de måste vara nu. Vad ska de göra med alla posters, bilar, tröjjor och allt annat de låtit trycka upp med datumet den 21 maj 2011 - domedagen?
Kommentera