asomianna

De säger att män och kvinnor talar olika språk, föreställ er då utmaningen att förstå språket talat av en individ som inte bara är av manskön utan dessutom 2½ år. Lasse luppen är Rasmus på luffen. Det här lär man sig efter ett tag men ibland kan det verkligen komma ord ur denna söta lilla mun som man inte förstår någonting av, ungefär som med alla män.



Igår la jag in en bild istället för att skriva något, det kändes som att allt jag ville säga kunde visas istället. Man börjar ju smått undra, var finns mannen för mig? Trodde ett kort tag att jag hade hittat honom men o så jag bedrog mig själv. Nu ska jag snart flytta, ska börja på ett nytt jobb, vore det då inte läge att hitta en ny bekantskap till mitt liv. En som gör mig glad, en som vill samma som jag, en man som jag kan se på och känna att jag vill ha... sen om han har rakt å rufsigt hår är väl som Oscar säger; det är väl banne mig inte håret det sitter i.

Apropå en man jag kan se på och känna att jag vill ha, såg han i lördags. Killen vi refererar till honom i grön tröja, nu hade han i och för sig inte en grön tröja på sig denna gång utan ett grått linne men satan i gatan va snygg han är. Han dansade alldeles bredvid mig med en för stunden lycklig kvinna som fick hela härligheten för sig själv. När han höll sin ena hand under hennes haka och den andra vid hennes höft och dansade nära nära bakom henne tror jag banne mig att jag nästintill kom där på dansgolvet bara av att se dem. Ojojoj! Fyfan!