asomianna

Igår var jag och spinnade, vilket är min favoritträningsform och mitt i en låt, medan svetten lackade och andningen var tung, tror jag att jag kom på varför. Försök följa detta resonemang:

För det första är spinning perfekt för människor som jag, som inte har någon självdiciplin. Det går nämligen inte att fuska. För även om jag försöker fuska lite med att dra ner motståndet så håller jag ändå igång. Det är inte som i en gympasal där jag kan lessna och smita på toaletten, när jag har satt mig på sadeln sitter jag kvar.

Men framförallt: Spinnig är som riktigt härligt, nästan djuriskt, sex. När man sluter ögonen i spinning och bara följer med i takten, i musiken är det nästan som att ägna sig åt vilt härligt sex. Halsen vill ha vatten, benen vill vila, magen vill slappna av, men de känslorna är inte så starka att de slår kroppen som bara fortsätter och fortsätter hur trött den än är, för den vet att snart kommer den gigantiska belöningen, snart kommer klimax. I spinningsalen handlar det om den tillfredsställande känslan av att ha tagit ut sig och den härliga duschen efter, i sängen en annan tillfredsställande känsla... Jag tycker om att spinna med hög musik i snabb takt (inte technosnabb) och på slutet, när man bara har några få krafter kvar att ta i med sluter jag ögonen och bara låter kroppen sköta resten, jag bara följer med och jag orkar alltid lite lite till.

+ i kanten, på mitt gym finns en jäkligt snygg inspektör att vila ögonen på ;-)