asomianna

För cirka 20 år sedan fick ett par vänner till mina föräldrar sin andra dotter. Jag som var lite äldre än de andra barnen kunde därför vara med vid bebisbestyren på ett annat sätt än de yngre barnen, jag kunde till exempel hjälpa till att byta blöja på denna lilla flicka. Hon är dock som ni kanske förstår inte så liten längre, varken till storlek eller ålder och för några veckor sedan blev hon i sin tur mamma till ett litet barn. Så någon som är så ung att jag bytt blöja på den hinner ändå före mig att skaffa barn - suck!!!

För några dagar sedan fick jag veta att en manlig bekant ska bli pappa. Jag gläds mycket med honom då jag vet att han länge längtat efter barn och jag tror att han kommer att bli en underbar pappa. En tidigare man i mitt liv trodde att det var han (tidigare nämnda) och jag som skulle bli ett par, det sa jag till honom att det inte skulle bli och kanske nu kan han tro mig. Inte för att jag inte hade någon förhoppning om det, för det hade jag, i alla fall en inbillad sådan, men någon realitet av det hela blev det aldrig. Jag såg nog helt enkelt bara en massa egenskaper som jag ville se. Men det är en jättefin kille - det är inge snack om den saken!

En kille frågade mig för ett tag sedan om det skrämmer mig att träffa någon som redan har barn. Mitt svar blev att när man inte är 20 år längre får man finna sig i att den man träffar har haft ett liv innan man klev in genom dörren och där kan barn finnas med, det är inget som skrämmer mig. Fast det är klart... nog är det lättare utan. Men då återkommer vi till frågan, hur stor chans är det att den rätta för mig bor just i Sundsvall och inte har några barn?