asomianna

Som en del av fan-va-jobbigt-det-är-att-ordna-allt-som-fösvann-med-plånboken fick jag idag knalla in på banken för att betala tre räkningar åt den person jag är god man åt, eftersom jag ännu inte fått mitt nya Visa-kort och därmed ännu inte kan göra detta via bankdosan och Internet. På banken upptäckte jag fyra saker:

1.      Det spelar nog ingen roll om man diskuterar tvättider, Ica-köer, rondellkörning eller gud vet vad, det finns en grupp människor som alltid återkommer; Pensionärerna. Jag frågar mig varför, för guds skull vaaaaarför måste de gå på banken mellan kl 12-13 på en vardag? De kan ju vara där när de öppnar, det borde vara en lagom lunchtid för dem. Fast å andra sidan, om det inte vore för att banken var överfull av pensionärer hade min väntan varit kortare och då hade jag inte upptäckt att

2.      det satt två tanter i cirka 75-årsålder bredvid mig och samtalade. Inget speciellt med det men så kom det fram en ännu äldre herre till dem och sade: ”Hejsan Flickor, här sitter ni!” och så la han på ett bländande tandlöst leende. De svarade lite artigt och jag väntade med förtjusning på vad som komma skulle… men det kom inget mer och sedan gick han. Jag hörde den ena tanten fråga den andra om hon kände honom men det gjorde ingen av dem. De började prata om hur tragiskt det är med ensamma människor som inte har någon att prata med (vilket absolut är något tragiskt så det säger jag inget ont om) men jag skrattade lite för mig själv och tänkte att raggning förekommer i alla former och åldrar.

3.      Så blev det då tillslut min tur och jag lade fram mitt ärende och mina papper för bankkassörskan (heter det fortfarande så?). Lyckligtvis har inte mitt gamla pass gått ut ännu, men så fort jag får mitt nya körkort ska jag fixa ett nytt pass, för det sjunger verkligen på sista versen. Jag frågade vad det kostar att betala en räkning på bank, jag trodde 30kr, var beredd på 50kr och tappade nästan hakan när jag fick höra svaret; 80 kronor. Allvarligt!!! Så jag skulle betala 240 spänn för att betala tre räkningar? Helt förbannat jävla sjukt på ren svenska. Medan jag stod där och retade upp mig tänkte jag på den gamla tandlösa raggaren och hans eventuella ärende till banken. Mina fördomar om äldre skenade iväg samtidigt som jag tyckte riktigt synd om honom, för han kunde ju mycket väl ha kommit in för att betala hyran, elen, tidningsprenumerationen på Land och … ja kanske inte tandläkarräkningen. Och det handlar inte bara om honom – min syster är 28 år och har nyss börjat betala räkningarna på Internet så det är inte ens åldern det sitter i. Nu vet jag att hon såväl som många andra istället använder det gamla sättet att skicka iväg räkningarna tillsammans med en betalningsorder i ett kuvert och då kostar det såklart inte 80 kronor per räkning, men det finns trots allt även de som inte kan det – det finns människor som får gå på banken och betala räkningarna och genast tyckte jag lite synd om mig själv igen då jag stod där och hostade så att bröstet värkte. Nog för att han jag är god man åt skulle få betala avgiften, det är ju ändå inte mina räkningar, men ändå. Men så hände något

4.      då en till bankmänniska kom fram och knappade två sekunder på datorn och så sa den första till mig: ”Så där, nu tog jag bort avgiften” och så räckte hon fram mig ett kvitto som jag fick skriva på. Alldeles paff och förundrad skrev jag glatt på, log och tackade för mig och skyndade mig därifrån innan hon skulle kunna ångra sig. Jag tror och hoppas på att det berodde på att jag dels har spärrar min tappade kort, vilket hon garanterat kan se, och dels är förmånskund på banken.

 
Så i en stämning av vardagslyckorus gick jag förbi busstation och eftersom jag en dag för länge sedan var smart nog att registrera mitt busskort fick jag nu ett nytt, med de pengar som fanns kvar på det gamla insatt på det nya. Att jag nu sitter här helt utan röst eftersom förkylningen verkar tycka att det är en onödig funktion att lägga kraft på kan jag inte annat än känna en viss trygghet med systemet – inte ofta det inte.