asomianna

Ålder, det är en känslig fråga för många människor och jag ska väl inte direkt säga att jag är ett undantag. Nu för tiden är jag glad över att vara född i november då jag kan glida på 28 mycket längre än mina jämnåriga som nu blir 29 en efter en. I tonåren var det såklart inte lika roligt med novemberfirandet, men varje tid har sin tjusning.

Igår upplevde jag dock två tillfällen då jag påmindes om att åren kommer ifatt även mig. Det första var när jag kollade en sida på internet och hade fått mail av en man, ja en dejtingsida, som var 36 (eller 38). Jag tycker inte att det är någon direkt ålder och det var det som slog mig. Inte att han var "gammal" utan att jag har blivit så pass "gammal" att jag inte finner några problem att träffa en man som närmar sig 40.

Det andra tillfället var när jag skulle åka bussen hem efter en förfest, då jag skulle upp och jobba idag fick jag gott nöja med förfesten och sen åka hem (för några år sedan hade tanken inte ens slagit mig att åka hem utan snarare funderingar över hur jag skulle stå ut med bakfyllan på jobbet dagen efter). På bussen satt ett gäng ungdomar runt 18 (de måste ha varit iaf 18 för de pratade om Aveny) och de såg ut att ha hur kul som helst. De sjöng gamla svenska godingar i klass med "Klas-Göran och Margareta" men de var för unga för att kunna sjunga rätt text så det blev lite halvdant men med full känsla. Inte bara känslan var full, alkoholhalten i bussen sjönk radikalt när de klev av och jag kom på mig själv med att tänka: "Men uscha för att dricka vin direkt ur tetran sådär, då är det ju inte lika gott". Efter den tanken suckade jag för mig själv och tänkte att det är nog lika bra att den här gammnuckan ska hem till katten och sängen.