asomianna

Förra veckan var nog förmodligen den lugnaste arbetsveckan i mitt yrkesverksamma liv, vilket är ungefär sedan 1999. Jag hade mer eller mindre en hel veckas planeringstid. Här förekom inga friluftspromenader, samtal om program som sedan inte inköps och arbeten med underlag till detsamma, här hade var och en sin egen tid att arbeta utifrån och inget flum. Lite småtråkigt? Jovisst! Men förbaskat skönt också då jag fick en himla massa gjort. Igår och idag har varit ungefär detsamma och det är bra, för imorgon kör det igång och nästa vecka kommer det att vara full fart igen och då är inte nästa rast förrän den 22 december.

Men det är även bra att det är lugnt från början, speciellt eftersom jag har en del privata saker att ta tag i under denna vecka. Tiden ska klämma in allt ifrån att sy gardiner till att träffa exet och leverera däck, med även trevliga inslag av en förhoppningsvis god middag (i såväl kulinariska som sällskapliga sammanhang), goa stunder med vänner och planerandet av en fest. Lite planeringsmässigt har festen spruckit när det gäller deltagare och ekonomi, jag kommer att vara pank som en lus hela månaden, men det blir bra ändå.

Eftersom jag kommer att vara så ekonomiskt handikappad hela denna månad unnade jag mig två par skor igår. Japp! Så är det! Jag hittade igår hur mycket som helst jag skulle kunna köpa, till och med på Vera Moda kors i taket, men skjortorna och kjolarna får vänta. Men de där bruna vackra stövlarna kunde jag bara inte motstå. Nu tänker du såklart: "Vilket jävla pucko, kommer att få äta pannkaka och blodpudding hela månaden men skor det kan hon kosta på sig minsann!!!" Betänk då att:
1. Jag är vuxen - jag gör som jag vill!
2. Jag fick två par för 350:-
3. Jag tycker om pannkaka
4. Det är mycket järn i blodpudding