asomianna

Det finns vissa tillfällen på året man inte riktigt får uppleva på samma sätt när man är vuxen och inte har egna barn, som lucia, påsklov eller skolavslutningen. Men som lärare får man möjligheten att uppleva dessa, som idag då hade jag min första riktiga skolavslutning som lärare. Det var helt underbart och jag sitter nu här med ett varmt leende som går genom hela kroppen.

Första är det avtackning med niorna, man fikar och lyssnar på rektorns tal. Sedan tackar man av alla niorna, de flesta känner man inte så de tar man i hand och önskar lycka till. En del kan det kännas som att man träffar för första gången så då känns det nästan mer rätt att säga hej. Men så kommer de nior som man fått möjligheten att lära känna och tycka om under ett år och som är lite mer speciella och det kändes så skönt att få krama om dem, se dem riktigt i ögonen och verkligen lyckoönska dem. Minnas hur det kändes att gå ut nian och för en kort stund falla tillbaka i en varm känsla av nostalgi.

Sedan var det dags att träffa sin egen klass. Dela ut lite priser och krama om (de som vill såklart) och önska de en glad sommar. Jag vet ännu inte om jag kommer att få vara med dem till hösten men jag hoppas på det. Fatta den enorma glädjen som spreds i kroppen när en av de urgulliga tjejerna kommer fram och ger mig en bukett liljekonvaljer. Jag minns att när jag själv gick ur första klass gav jag min fröken en bukett liljekonvaljer och nu fick jag min första egna. Samma glädje som när de söta småkillarna kramade om en när de fick välja mellan hand eller kram. Sedan fick jag en väldigt vacker orkidé av föräldrarna och det kändes också väldigt fint. Som en riktig lärare. Ja att vara lärare är tufft på många sätt men ibland kan man verkligen känna sig privilegad