asomianna

Blää va tråkigt jag har!!! Eleverna jobbar jättebra med en uppgift, jag har musik på så de är tysta, lugna och bara gör sitt. Tydligen har jag även väl lotsat dem igenom tidigare kunskaper så de behöver inte min hjälp så mycket utan kan lista ut svaren själva (om man nu kan prata om konkreta svar i psykologiundervisning). Det är ju såklart hur bra som helst, det är ju precis vad dagens undervisning handlar om, "det livslånga lärandet" där man ska lära ut redskapen till att eleverna sedan skall finna sin egen kunksap. Det är inte meningen att jag ska stå vid svarta tavlan - som i dagens klassrum är vit - och mässa, men ärligt talat är det bra mycket roligare. Lärare är vardagens skådespelare, vi är en mild form av exhibitionister som uppenbarligen tycker om att höra vår egen röst och får en kick av att andra lyssnar på en. 

För den som inte helt förstår det kanske jag ska lägga till att jag överdrev en aning på slutet här, klart inte alla lärare känner så, men en viss del av denna egenskap tror jag att de flesta som med andras godkännande kan knalla in på lärarrummet och ta kaffe besitter (hur många gånger du behövde läsa om denna mening säger dig hur hög läseintelligens du har). Men en sak är då inte överdrivet det allra minsta, jag har hur tråkigt som helst. Nu hörs Cranberries Zombie från spelningslistan och tankarna flyger iväg till annat håll.

Bara 35 minuter kvar nu....