asomianna

Alla de - möjligen tre - personer som läser min blogg och som har känt mig sedan barndomen kan verifiera sanningen i detta inlägg, ni andra får helt enkelt tro mitt ord. Det kan ni förvisso göra utan betänkligheter då jag inte har några som helst avsikter att ljuga för er om detta.

I min familj har det varit en tradition att födelsedagsbarnet får bestämma vilken middag som skall serveras och denne behöver då såklart inte tillaga denna middag. Även om det nog kan hända att den senare delen i denna regel inte alltid följdes då jag och lillasyster var för små för att laga mat och den andre vuxne i hemmet inte alltid var hemma. Hur som helst har jag genom åren tvingats igenom en del korvgrytor på lillasysters födelsedag, bruna bönor på mammas och diverse fiskrätter på pappas, nu gillar jag i och för sig fisk men det gjorde man ju inte alltid som barn. På min födelsedag däremot kom det samma maträtt år efter år, ingen variation här inte.

Min rätt är enkel, den är billig, den är förvisso mer bukfylla än en balanserad måltid (ja, jag erkänner detta i vuxna dagar) och den är framförallt god. Idag serveras den med helgens rester av vaniljvisp och det sista som finns kvar av min hemmagjorda körsbärssylt.

Så nu när man fyller 25+ igen är det dags att informera mina vänner att när jag fyller 30, även om det förvisso är låååååååångt dit, så vill jag ha en pannkakstårta. Ja precis, en sån som Pettson och Findus gjorde! Och den ska vara full av sylt, grädde och vad man nu har i en pannkakstårta. Ja just ja... jag kan väl passa på när jag ändå önskar, jag vill även ha ett fast jobb, en underbar man och en liten människa växande inuti mig. Ja må jag leva!