asomianna

Det jävliga är att det jag ska berätta nedan förmodligen är mitt eget fel att det hände. 


Sigge var på semester i Umeå under de två veckor då hans matte svängde badtofflorna vid poolen. Till att börja med var det inte lätt att få kattvakt överhuvudtaget då min familj var mina medresenärer men min underbara vän ställde upp för mig och för det är jag mycket tacksam. När han åkte upp med min vän hade det gått hur bra som helst ända fram till cirka 500 meter från bostaden då olyckan skett. De tänkte att det berodde på att han inte kunde hålla sig så länge så vännens pojkvän och även medkattvakt köpte ett litet halsband och ett band som jag skulle kunna ha för att rasta honom på vägen hem.

Sagt och gjort! När det igår var dags att åka hem igen stannade jag strax söder om Övik för att släppa ut honom, men han har ju inte varit ute förr och det där halsbandet gick såklart upp. En rädd innekatt på E4an är ingen hit så när han sprang under bilen grappade jag tag i det jag hann, vilket blev svansen och drog fram honom. Rädd satte jag honom tillbaka i sin väska och han såg ut att mysa men förmodligen hade jag skrämmt upp magen regält för bara någon mil senare känner jag den igenkännande doften av kattskit och den höll i sig. När vi väl var hemma var allt fint intorkat i väska och katt! Vi fick börja hemvistelsen med att bråka och klösa i diskhon med resultatet blöt katt och blöt matte. Men å andra sidan, han är ju fortfarande rätt liten - vilket påmindes inatt då han kl 4.23 fick för sig att leka med ALLA sina möss och bollar samtidigt - så han kanske blir bättre på att åka bil senare.

Ni ser det är optimistiska tankar som dessa som håller mig gående. Bonus - han tappar mindre hår efter att jag vattnat honom lite.