asomianna

Ja inte min egen då, det skulle innebära singelpaket på bröllopssviten. Men i helgen var jag på ett bröllop och som alltid (förhoppningsvis) är det en glädjens stund. Jag anser det vara en ära att få delta vid någons bröllop och jag är otroligt glad över att jag blev bjuden, det var värt varenda sekund av den långa resan.

Själva bröllopet då? Det ösregnade och det var jättemysigt! Det kanske låter udda att säga så men det är sant. Vi höll till i en slottsruin (så man fick sig en gratis sightseeing på köpet) och i skydd av det gamla slottet hölls en kort och vacker vigselakt, sedan sprack molen upp i solsken lagom till det var dags att krama och fotografera, det var bara regnbågen som saknades för att göra allt vackert som en saga. Några kilometer grusväg bort hölls festen med en massa - en massa god mat, dans, känslofyllda tal och sångupplevelser (som inte 100% var en musikalisk fröjd men desto mer i känsla). Regnet kom och gick och med kvällen avtog det så att folk kunde mingla runt med vinglasen både inne bland musik och ute i den regnfriska augustikvällen.

Men... (du kände på dig att det låg i luften va!) det var inte direkt ett godisland för singeltjejer och som oftast fick jag jättebra kontakt med en man som såklart redan var upptagen. Det är så typiskt mig! Men så finns det i och för sig en anledning att en så snygg och trevlig man är gift, han är ju både snygg och trevlig. Nu tar väl i och för sig de cirka 60 milen ut sin rätt så även om han vore ledig kanske det skulle finnas andra hinder men ändå...

Smålustigt nog avslutades kvällen med att de två viktigaste (bruden och brudgummen), den näst viktigaste (brudens mor) och den förmodligen minst viktiga (jag) personerna delade sovställe och avnjöt morgonen efter en enkel frukost tillsammans. Sedan var det några timmar i bil som väntade hem till en kramgo och kärleksfull Sigge.